Hjälp mig att döma mig själv? (Lite ovanlig situation)
Hej!
Inledde för ca 1 år sedan en ?relation? med en man i fängelse. Vi började brevväxla men kunde inte ses förrän par månader senare och då i häkte. Vi hade setts några gånger innan han åkte in men trodde inte han ville ha något seriöst då, så i början när vi brevväxlade var det mest på kul men sedan började jag få känslor. Vi sågs några gånger på häktet men det var korta besök som mest var sex.. Resten av vår kontakt var via brev och jag började få väldigt mycket känslor och frågade honom om vi skulle satsa på detta. Han sa ja och vi var nu alltså ett par. Men jag kände inte riktigt att han hörde av sig så mycket som jag kunde önska, allt gick långsamt framåt och jag var i livet väldigt ensam och mådde dåligt då en vän till mig nyligen begått självmord.. samtidigt som allt detta så var en nära vän till mig (Man) på mig och ville övertyga mig att min kille inte visade uppskattning/verkligen ville ha mig. Slutade med att jag låg med den killen en dag eftwr att han manipulerat mig på något sätt. Jag ville de inte ens när vi väl va där, kände mig tvungen typ för o inte förlorar honom.. Tydligen var han olyckligt kär i mig sedan länge. Jag bröt kontakten med honom och strax efter det började jag och killen äntligen få långa besök där vi kunde lära känns varande på djupet och verklige utvecklade en fin relation. Han är verkligen en underbar kille (även om många nog har svårt att tro det om en sån kille) och nu när vi setts såhär så har min ångest för det som hände växt sig stor..har gått ett halvår sen det hände och mår dåligt och tänker på det dagligen. Känner mig ovärdig hans kärlek och känner mig skitäcklig.. men jag har aldrig tidigare varit otrogen i något förhållande och har haft innan två långa relationer på 5 år vardera.. sen vet jag att jag aldrig skulle göra det igen mot honom.. någonstans var ju relationen inte en ?riktig? relation då men ändå känner jag mig som en skurk som lurar honom.
Har verkligwn ingen lust att såra honom o få honom att tro att jag är ett svin genom att berätta, tror aldrig han skulle förlåta och jag vill absolut inte förlora honom.. han kommer ut om 1,5 år och jag vill verkligen vänta på honom och vara honom trogen, inget annat. Men hur slutar jag älta detta, hur går jag vidare?
Om ni vore han, skulle ni med min historia här vilja veta vad jag gjort? Eller tycker ni jag förtjänar att ?komma undan? med detta? Snälla inga hatstormar det orkar jag ej.
Är jag en hemsk oförtjänt flickvän eller dömer jag mig för hårt?