Min bästa vän blir min chef

På min arbetsplats uppstod en liknande situation. Man löste det på så sätt att chefen arbetsledde det dagliga arbetet men allt övrigt (medarbetarsamtal, lön etc) låg på en annan chef. Jag tror att upplägget i det här fallet blev lyckat, men det finns ju inga garantier. Jag hade känt mig väääldigt obekväm med situationen, så jag förstår dig :(

Jag fick en kompis som chef en period. Vi var inte så nära som ni verkar vara, men hade känt varandra länge, gjort många resor ihop etc. Det blev lite konstigt. Vi fick gå in i yrkesroller i jobbet, och försöka skilja det från det privata.

Min bästa vän blev min chef för några år sedan, och det blev inga problem. Vi har alltid hållit jobbet och vänskapen separat, så det var ingen skillnad.

Vi är just under 30 och min man blev chef över sin bästa vän sen barndomen. De är inte så goda vänner idag tyvärr då vännen inte skötte sitt jobb och det blev en väldigt jobbig situation för min man.

Samma här. Jag hade min sambo som chef och vi har väldigt olika ledarstilar... Det gick bra ändå för vi kunde skilja på saker.

Men varför föreslog du att hon skulle va chef då, om du egentligen inte tyckte det är en bra idé? Låter jättekonstigt.

Jag har jättedåliga eftarenheter av att bli ?chef? över sin vän. Jag jobbade ihop med en av mina bästa vänner och hon fixade inte alls att jag klev upp ett steg i hierakin. Bara att jag blev delägare före henne var en utmaning. Sen bytte jag jobb och erbjöd henne att följa med och på den arbetsplatsen spårade det ur helt. Och då hade vi ändå ordnat att det var affärsområdeschefen som skulle löneförhandla och ha medarbetarsamtal med henne. Hon betedde sig hemskt illa på så många sätt, och idag varken umgås eller arbetar vi ihop.

Hon föreslog en omorganisation, inte att bästa vännen skulle bli chef.

Kanske för att ts inte ville sabba sin väns karriär.

Jag jobbade i några år i en grupp som bestod av chefen (en av mina bästa vänner), två som var överordnade mig (min man plus en av mina bästa vänner) plus jag och en god vän på samma nivå. Det var aldrig problem och vi hade det jättekul ihop, mycket skratt och flams, och massor av hårt jobb.

Jag blev chef för en av mina närmsta vänner för många år sedan.... Dessvärre trodde han att det innebar att han fick agera som han ville och att regler inte gällde honom. Slutade med att han efter flera tillsägelser fick sparken.... 

Jag har haft min pappa som chef i många år. Vi tog på oss en yrkesroll på arbetet och var oss själva privat. Funkade utmärkt.

Det jobbiga var att de anställda/mina arbetskamrater kunde vara riktiga ögontjänare när min pappa var borta och det blev en svår sits för mig att hantera och medla.

Har även jobbat i en grupp där vi alla blev superbra vänner. Alla utom en person. Stackars henne. Vi gjorde alltid vårt jobb men vi fuskade en del med stämpelklockan och rasterna.

Helt rätt.

Hon är min allra bästa vän, och jag tror uppriktigt att hon skulle göra just det jobbet fenomenalt, och dessutom passar det bättre ihop med hennes övriga uppgifter än det hon nu gör. Nu är hon väldigt stressbelastad och trött.

För verksamheten hade denna förändring också varit bra.

Jag bryr mig om henne! Man kan inte enbart tänka på sig själv.

Vi önskar givetvis inte att vara chef/underställd, men det får ju lösa sig...