Anonym (Känner igen mig) skrev 2019-05-13 10:08:55 följande:
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver!
Jag fick mitt andra barn i juli -18, en jobbig förlossning m sugklocka. Strax därefter blev min sambo allvarligt sjuk, det gick bra med honom men min oro satt i. Någon månad efteråt fick jag ont i bäckenområdet och läkarna hittade inget fel utan bedömande det som överbelastning (vilket jag i efterhand tycker är rimligt m två täta graviditeter) men då kunde jag inte acceptera det utan var helt säker på att jag var allvarligt sjuk. För mig skiftar sjukdomarna men jag är helt övertygad om att jag kommer dö ifrån mina barn i förtid. Min läkare bedömer att jag har en depression och har börjat m tabletter för det samt samtal. För min del tänker jag att det nog började m förlossningen och min sambos sjukdom strax därefter. Det finns hjälp att få, ta kontakt med din vårdcentral. Vill du inte äta medicin så kan du få någon att prata med. Det är outhärdligt att må så. Hoppas du hittar någon bra lösning! Kram
Så skönt att läsa om någon som upplevt/upplever liknande. Såklart tråkigt att någon ska behöva må så överhuvudtaget dock. Jag vet inte vad som utlöste mitt. Hade ett planerat snitt, då jag visserligen upplevde dödsångest då min bedövning tog lite för bra och bedövade ävne känslan av att kunna andas. I juni förra året tog en nära vän till mig livet av sig. Helt oväntat lönande han sina 2 barn. Jag var uppe i lik egen depression då så stötte nog i från mig mycket av den sorgen.. Men det kanske tog hårdare än jag trodde? Mina fysiska symptom skiftar också, bröstcancer, hjärntumör, hudcancer etc.. Men allt är dödligt. Och känslan av att jag snart inte kommet finnas mer genomskyggar varje vaken minut :( har vart på vc i dag och fått SSRI utskrivet.. Mår din sambo bättre? Kan du se att det är din depression? Jag hoppas så det är en depression och inte så att jag faktiskt levt färdigt ????