McIris skrev 2019-07-11 10:55:46 följande:
Ja, som sagt. Katastroftankar är väldigt vanligt och ett sätt att hantera ångest. När man lever med ständig oro så triggas ett centra i hjärnan där fara och flykt uppfattas. Vi behövde ju det en gång i tiden då verkliga faror fanns och vi behövde fly. Vid ständig oro triggas lätt detta system och hjärnan tror att det finns något verkligt att vara rädd för. Förstår du?
Sen att det just är en sjukdom är ett sätt att kanalisera rädslan och oron. Hjärnan behöver nåt verkligt att vara rädd för. Så luras du att tro att dina symtom är en allvarlig sjukdom. Och du, kroppen och psyket är så starkt sammanlänkade att man kan få vilka kroppsliga symtom som helst. Det finns ju människor som blivit både förlamade, fått blödningar och starka smärtor som bara varit psykosomatiska. Så ja, utan tvekan.
Att få barn är till en viss del en livskris. En stor omställning som kräver en helt annan stresstolerans. Som du skriver, en ständig oro. Den oron måste man lära sig att härbärgera. Dvs att lära sig hantera, förstå och göra rimlig. Dessutom att lära sig stå ut med att man faktiskt inte kan ha kontroll på allt, inte ens att ens barn råkar ut för saker. Det är människans lott, vi kan INTE styra allt och ha STÄNDIG kontroll. Ja vad som helst kan hända, det är samma för alla. Men oftast gör det inte det. Men att på nåt sätt finna lugn i det, att släppa taget lite och göra så gott man kan. Det räcker.
Tack för ditt svar! Allt låter himla logiskt när du skriver så. O att man är ganska ?duktig? på att själv tänka sig sjuk när man väl börjat tänka i dom banorna! Är så trött på mig själv just nu, att jag inte kan slappna av mer men det går inte att släppa!
Jag tycker att idag, så känns armen väldigt mer tung o slö. Direkt så känner jag mig ännu mer sjuk o mer orolig nu! Är det verkligen att den är det eller tänker jag för mycket. Igen? Usch. Oron är så jobbig. Är det något som händer i kroppen eller inte? Har verkligen försökt att INTE googla nu sista dagarna, har gått sådär. Men när det sen kommer något mer såhär, det domnar i armen då sätter tankarna in direkt o börjar gröta runt. Hu. Mår illa av dom.
Ja du har så rätt, jag vet att allt inte går att styra eller övervaka dygnets alla timmar. O det gör det svårt mellanåt, då jag gärna såklart vill ha koll på allt som händer. Jag vet att det är omöjligt men ja, svårt o släppa de där.
Går runt o testar hela tiden känns de som, styrkan i händerna, är det tungt, jobbigt, är jag svag. Ja. Det blir ju helt galet o man tänker för mkt på allt. Önskar att jag kunde slappna av lite mer bara.... O tänk att det säkert inte är något ..
Tycker det är konstigt hur man kan framkalla alla dessa konstiga symtom själv, med att endast tänka dom.