Anonym (Gasten) skrev 2023-11-12 13:04:59 följande:
Du låter så lugn, klarsynt och förstående. Väldigt tacksam för svar.
Mina barns pappa har också tagit ett stort ansvar, men han tror att jag är lat och inte bryr mig, när jag egentligen bryr mig hur mycket som helst men ändå inte lyckas komma i tid, komma igång, och komma ihåg. Det var bättre ordning när vi bodde ihop men då hade jag konstant dåligt samvete och kände inte att jag kunde vara mig själv.
Du beskriver känslor som barnens mamma också bar på. En del har hon kunnat berätta om , en del har jag förstått när jag lärt mig mer.
Jag tror och hoppas att din utredning kommer att hjälpa dig att hantera de känslor som gnager på dig. Det måste vara utmattande att alltid tyngas av dåligt samvete och att inte få eller kunna vara sig själv. När du förlorar den äkthet i dig själv som varje människa behöver för att knyta nära band, skapa och behålla ömsesidiga förtroenden och utveckla den riktig intimitet som kärleken behöver så hamnar ni alla kanske i en ohållbar situation.
Inget av detta handlar om lathet eller att inte fatta saker. Den extra last du bär på sliter hårt på dig.
Din man ser det inte från din utgångspunkt med de sårbarheter du bär på.
När barnens mamma sa att hon alltid kommer upp oavsett hur trött och sliten hon är såg jag det som att oavsett när hon kommer upp är hon alltid lika trott och sliten. Nar barnens mamma sa att hon var pedantisk och alltid plockade och ordnade såg jag det som att det alltid plockades och ordnades i ett försök att hålla undan allt som var i utspritt och i oordnining och i kaos. Då det var som svårast tog det henne 3½ timme att tillaga två halvfabrikat som behöver max 20 minuter på spisen.
Allt detta tärde på hennes självkänsla och samtidigt kände hon att jag alltid såg genom henne. Hon kunde inte dölja någonting, Hon var väldigt sårbar. För henne var jag den enda som någonsin älskat henne för den hon var och att hon fick vara den hon var. Samtidigt gnagde allt med det dåliga samvetet och att hon inte kunde vara sig själv, Det var en olöslig paradox som till slut ledde till hotfulla sitationer från hennes sida och en destruktiv turne i ett känslomässigt tumult där hon sökte upp alla tidigare män hon haft förhållanden med.
Det var defintivt inte lätt för oss och det var först en tid efter vår separation som jag själv kunde finna det du ser som lugn, klarsynthet och förståelse. Det viktigaste har varit att inte ha rätt utan att se till att allt blir rätt. Det fanns små barn som behövde förutsägbarhet och närvaro och stabilitet. Inget har varit viktigare, oavsett vilka draman som utspelat sig under många år.
Igen, se möjligheterna som öppnar sig för dig med en utredning och en eventuell diagnos.Du kommer att få möjlighet att bättre förstå hur dina sårbarheter påverkar dina känslor och hur det påverkar dina dagar och dina nära relationer. Du kommer att kunna vara mer autentiskt och med det kommer så mycket bättre självkänsla. Att din familj inte förstår är kanske ett sätt de förhåller sig till de sårbarheter de själv har - det finns ju ett genetiskt arv som påverkar det här.
Det viktiga är att du får det stöd du behöver för att du ska må bättre,