Alla ska ha kul på mitt kalas!

Efter att jag läst krönikan skrev jag ett inlägg på Facebook, där jag utmanade andra småbarnsföräldrar att ha presentfria kalas.Många höll med. Andra var kritiska: Skulle jag missunna barnen de roliga presenterna, lät det inte tråkigt med kalas utan presentöppning? Vad kommer härnäst, ska barnen inte få nån jul?

Ja, vem gillar inte att öppna paket? Men personligen tycker jag argumenten mot ett dussin opersonliga plastgrunkor väger tyngre än ljudet av presentprassel. Att producera leksaken kräver stora resurser från vår begränsade planet. Hur arbetarna (eller barnen!) som skapat leksakerna har det ska vi inte ens tala om.

Dessutom vill jag uppmuntra mitt barn att inte bara uppskatta materiella saker. Det är roligt att umgås med sina vänner, utan att jämföra leksaker. Man kan ha kul utan att shoppa.
Köper jag aldrig grejer till mig själv och mitt barn? Visst gör jag det, men hellre begagnat och GOTS-märkt (googla det!) än nytt i neonfärger fulla av gift. Det hände inte över en natt, och jag är inte konsekvent – senast förra månaden köpte jag en oekologisk vårjacka i polyester på rean. Bara för att vi vant oss vid att kalas – och shopping – ser ut på ett visst sätt, betyder inte det att det är skrivet i sten. Hur vi ser på konsumtion är en kulturell idé. Alltså går det att ändra på, om vi bara vill. Och dessutom är det lättare om vi hjälps åt. Att ihop med barnets klasskompisar bestämma att alla har presentfria kalas gör det lättare eftersom det finns ett socialt stöd.

Många tycker att det är pinsamt att säga att de inte har råd, när andra pratar om hur ”kul” det är att köpa fina presenter. Men uppåt 250 000 svenska barnfamiljer räknas som fattiga idag. För dem kan en plastgubbe till klasskompisen göra skillnad i matkassan.
Om mitt kalas ger andra familjer ont i magen har jag misslyckats med festplaneringen. Jag vill att alla ska ha kul på mitt kalas.

_______

Ida Therén är Familjelivs nya krönikör – läs intervjun med henne här --->