Barnkalashysteri

Hej alla vänner!
Om jag varit dålig på att höra av mig den senaste tiden så kommer detta att fortsätta hela veckan ut. Så det är ingen mening att försöka nå mig eller träffa mig. Just nu jobbar jag nämligen enbart som festfixare.
Min uppdragsgivare är extremt liten och betalar mig ingenting. Dessutom är hennes gäster krävande och förväntar sig enbart det bästa…

Vad jag försöker säga är att det är dags att ha barnkalas igen!

Jag tackar Gud för att jag har en mamma från Isabelles parallellklass att planera kalaset med. Tjejerna fyller år med några dagars mellanrum och vi mammor har kommit på att vi inte bara är bra kompisar utan även ett bra team i kalasplanerandet. Sedan någon vecka tillbaka är denna mamman den enda jag hinner maila med, prata med och smsa med. Våra mail går som pingpongbollar till varandra och har ämnen som "Har alla osat till dig?!", "Vad tycker du om denna tårtan?!", "Vi ska inte hyra extra discoljus va?!" och "Jag känner en skridskoprinsessa som kan hjälpa till!!"

Först vred vi och vände länge på vad vi skulle ha för kalas. Bowlingkalas har det redan varit flera stycken liksom discon, pyjamaspartyn, kalas på olika lekland, maskerader med mera. För ett tag sedan var det till och med ett kalas med temat "Monster High-pyjamasparty-disco"

Hm… Hur toppar man det komplicerade temat?

Förra året anordnade vi biokalas för enbart alla tjejer i båda klasserna. Men detta år ville våra födelsedagsbarn absolut bjuda alla killar också. Detta kan ju bli precis hur dyrt som helst! Ett barnkalas får inte kosta hur mycket som helst enligt mig. En åsikt som jag tror att jag delar med de flesta andra föräldrar.

Konsten är att tänka till och dra i de kontakter och trådar man har. Vi gjorde så här:

I och med att båda våra födelsedagsbarnen åker konståkning och min man spelar i A-laget så har vi fått möjlighet att hyra ishallen på Lidingö. Vilket inte kostande alls så mycket som det låter.

Så, upplägget är att de cirka femtio små gästerna först ska åka skridskor en timme till partymusik. Vi har två duktiga hockeyspelare ur Lidingös A-lag på plats på ena planhalvan som, iklädda matchkläder, ska dribbla med de som vill. (Dessa hockeykillar kommer att vara min man och Isabelles kusin Gustaf som också han är A-lagsspelare.) På andra planhalvan har vi en isprinsessa på plats som kan lära den som vill några fina steg. (Isprinsessan är en annan kusin till min dotter som är tränare för IFK Lidingös konståkningstjejer.) Därefter ska alla barn få av sig all utrustning för efterföljande disco i cafeterian. Efter ändlösa timmar i ishallen känner vi nu kvinnan som har cafeterian och hon låter oss få vara där utan någon extra kostnad utöver alla korv med bröd vi köper av henne till festen. Allt partyljus har vi fått låna av en familj med tonårsbarn som, av utrustningen att döma, haft en hel del fester…

Allt som allt kommer detta att ta två timmar och därefter tycker jag att vi nästan har levererat mer än vad man behöver, och borde, som förälder. Vår inbjudan är till och med gjord av en AD och de små figurerna i inbjudan snurrar runt och glittrar när man öppnar den på datorn. Denna AD är den andra mammas bästa kompis som var snäll och hjälpte oss helt frivilligt. Den är så fin att alla bröllopsinbjudningarna ligger i lä.

Vi har inför detta kalas dragit i alla trådar vi kunde komma på och kokat en lyxig och mustig soppa på en pytteliten spik.
En liten del av mig önskar att jag jobbade som barnkalas-planner men den andra delen av mig tycker att det ska bli skönt när detta är över.

Läs mer av Lidingömamman - besök hennes blogg här --->