Hur får man sitt barn att tacka?

Sedan börjar allt om igen dagen efter. Man gör allt för sina barn hela tiden och ofta utan att ens förvänta sig ett litet tack. Det är ju så självklart att man vill och ska vara till hands hela tiden.

Detsamma gäller när barnen har kompisar hemma. Då är det ytterligare en liten person som ska passas upp och hjälpas med det mesta. Det gör man som förälder, konstigt nog egentligen, utan att reflektera över det. Det går på automatik.
Men plötsligt händer det. Man får plötsligt ett litet ”tack” av barnet man hjälper. Detta lilla ord får i alla fall mig att smälta totalt. Det känns plötsligt meningsfullt att hjälpa till och man gör det med pånyttfödd glädje. Att ha ett barn hemma hos sig som säger tack för maten och som tackar när man hjälper dem med saker gör att man gillar det barnet lite extra. Att känna så vet jag att jag inte är ensam om.

Jag vill så klart att andra föräldrar ska tycka om mina barn också, och att de ska uppföra sig ordentligt. För ett tag sedan var jag väldigt osäker på om de verkligen alltid uppförde sig så himla bra. Det verkade som om det inte riktigt gick hela vägen in att de skulle tacka om någon gjorde något för dem. Speciellt svårt tyckte min stora tjej att det var att vara artig, skapa ögonkontakt och svara ordentligt på tilltal när vuxna pratade med henne.

Både som barn och som vuxen kommer man långt med att bara vara lite artig och trevlig. Det kanske kan låta hårt men min ståndpunkt är att om man inte klarar av att uppföra sig är det inte så stor mening med en massa andra saker. Spelar det någon roll att du är duktig på matte eller kämpar på bra med gymnastiken om du inte klarar av att tacka för maten eller svara på tilltal när någon pratar med dig? Jag är väldigt osäker.

För bara några månader sedan hade jag svårt att tänka mig att vår äldsta tjej alltid uppförde sig ordentligt. Jag och min man bestämde oss därför för att lägga allt fokus på hennes uppförande ett tag framöver. Att vi skulle strunta i att tjata om städning och allt annat man som förälder gnatar om hela tiden. Vi valde en enda strid helt enkelt. Och vi har verkligen varit superhårda! Vi har inte låtit en enda måltid passera utan att kräva ett tack för maten och tog direkt tag i alla situationer när hon inte tackade eller svarade ordentligt när andra vuxna tilltalade henne eller hjälpte henne med något. Vi har varit som hökar på henne!

Och plötsligt, som en blixt från klar himmel, så ställde hon sig upp vid bordet och tackade för maten på en söndagsmiddag hos min pappa – helt spontant! Det var för ungefär en månad sedan och sedan dess har detta trevliga sätt hållit i sig. Hon är exemplarisk – och vi fick beviset på att det går att förvandla en oartig tjej till ett riktigt mönsterbarn. (Vad gäller just detta. Hon städar fortfarande inte sitt rum, men det är en petitess. Hellre ett lite stökigt barn än en ohyfsad unge.)

Text: Malin Benno Bjurström