”Nära föräldraskap handlar inte om curling”
Susanna Mannelins text om problemen med disciplin i skolan, som hon kopplar till slappt föräldraskap, har delats friskt på nätet.
Hon refererar till ett forum för diskussion om föräldraskap, där många liksom jag själv använder nära föräldraskapsfilosofin som grund för hur vi resonerar som föräldrar.
Det är en filosofi Mannelin verkar ha blandat ihop med gränslöshet, eller det många kallar curling.
Varför det inte är bra att säga ”nej” utan att motivera vad problemet är har jag skrivit om tidigare. Och att förhandla och diskutera tror jag är något positivt.
Att inte sätta några gränser, är däremot en helt annan sak. Det har till skillnad från de andra punkterna inget med nära föräldraskap att göra.
På engelska brukar man prata om att det finns tre kategorier av föräldraskap. ”Permissive”, överdrivet tillåtande eller gränslöst föräldraskap. Där sätter föräldern inga eller väldigt få regler, och barnet får styra och ställa. Det är det många menar när de pratar om curling, där, förenklat, föräldern blir barnets slav.
Den andra vanliga kategorin är auktoritärt föräldraskap, där föräldern bestämmer allt och barnet förväntas lyda. I Sverige förespråkas det av individer som David Eberhard som ofta skriver i tidningarna om att moderna föräldrar inte sätter gränser, och det behövs ”hårdare tag”. Barnet blir förälderns slav.
Det finns en tredje väg, så kallat ”authorative”, auktorativt föräldraskap. Nära föräldraskap går längs den linjen. Jag tänkte förklara lite mer hur jag resonerar kring nära föräldraskap i nästa krönika.
Tills dess, kan man kortfattat säga att istället för att någon av parterna bestämmer över den andra, försöker man sträva efter en jämlik relation, där både barn och vuxen får höras. Där man ser barnet som en individ med lika mycket rättigheter som vuxna, bara med mindre erfarenhet. Föräldern guidar och visar vägen, men lyssnar på barnet om det har invändningar. Det finns tydliga gränser som sätts av föräldern, men barnet har möjlighet att uttrycka sig, och bli hörd. Det handlar också om tillit. Att ge ansvar, och lita på att barnet kan ta egna beslut inom de satta ramarna.
Nära föräldraskap är en tredje väg, ett auktoritativt föräldraskap. Kända namn som passar in här är Lars H Gustafsson, Petra Krantz Lindgren och Jesper Juul. Det är också så jag själv är uppfostrad, och det är jag glad för. Tydliga yttre gränser och eget ansvar men också med möjlighet att påverka, inom gränserna. Det har gett mig en stark självkänsla: att någon lyssnar på vad jag säger. Men också självförtroende: jag kan påverka min situation, om jag anstränger mig. Jag och mina syskon har vågat ta egna initiativ, men vi vet att våra föräldrar finns där om det går åt skogen. Det finns känslomässigt stöd om man skulle råka göra fel, istället för bestraffning.
Det som Mannelin kallar ett ”disciplinärt kaos som plågar den svenska skolan” tror jag inte kommer lösas genom att vuxna styr barn hårdare. Tvärtom, genom att barnen vet var gränserna går, men känner sig delaktiga i besluten innanför strukturerna. Respektera barn, och de respekterar dig. Det är inte samma sak som gränslöshet.
Ida Therén jobbar som frilansskribent. Hon driver Nära förlag och har skrivit två barnböcker, Rida ryggen (2014) och Somna med mig (2015). Hon nås på [email protected]
___________
%20(1).png)
