Gravida önskar veta mer om sitt ofödda barn
När Christine väntade sitt andra var hon 40 år och funderade en hel del på risken för kromosomavvikelser som hennes ålder förde med sig.
- Jag visste att en ökad ålder innebär en ökad risk för att något ska vara fel och det kändes jobbigt, säger Christine.
Tillsammans med sin man bestämde hon sig för att tacka ja till erbjudandet om fosterdiagnostik och fick kort därefter en tid för att göra moderkaksprov.
En vecka efter provet fick hon provsvar. Det kom i ett brev och även om Christine hade fått veta att en läkare skulle ha ringt upp om något varit fel var hon nervös när hon skulle öppna kuvertet.
De vanligaste fosterdiagnostiska metoderna
Ultraljudsundersökning
Erbjuds: Alla gravida kvinnor.
När: Runt graviditetsvecka 17.
Undersökningen görs för att se:
•hur graviditeten utvecklas, bland annat kontrolleras hjärtaktivitet och om fostret har några synliga missbildningar
•hur långt graviditeten är gången och när man kan beräknas föda
•hur många foster som finns i livmodern
•hur moderkakan ligger i livmodern.
KUB - kombinerat ultraljud och blodprov
Erbjuds: Alla landsting erbjuder inte KUB. Några erbjuder KUB till alla gravida och andra enbart till gravida kvinnor över en viss ålder, oftast 35 år.
När: I graviditetsvecka 11-14.
Används för att beräkna sannolikheten för att ett foster har Downs syndrom eller två andra mer ovanliga kromosomförändringar. KUB innebär att man lämnar ett blodprov som mäter vissa graviditetshormoner och genomgår en särskild ultraljudsundersökning, som mäter nackuppklarning hos fostret, och därför kallas NUPP-undersökning. Det går att göra enbart NUPP, men resultatet blir säkrare med KUB.
Fostervattensprov
Erbjuds: Om det finns ökad sannolikhet för att fostret har en kromosomförändring.
När: Efter 14 fulla graviditetsveckor.
Vid provtagningen sticker läkaren in en tunn nål och suger upp en mindre mängd fostervatten, som sedan analyseras. Fostervattenprov ger en ökad risk för missfall, beräknad till ungefär ett på hundra provtagningar.
Moderkaksprov
Erbjuds: Gravida som har vissa kända ärftliga sjukdomar eller hög sannolikhet för att fostret har en kromosomförändring.
När: Vid tio-elva fulla graviditetsveckor.
Ett alternativ till fostervattenprov. Moderkaksprov väljs ofta om läkaren bedömer att det är viktigt att få besked så tidigt som möjligt i graviditeten. Vid provtagningen sticker läkaren in en tunn nål och tar celler från moderkakan. Sedan analyseras cellerna. Provet ger samma risk för missfall som vid fostervattenprov.
Källa: 1177
- Det var en sådan lättnad att få veta att allt var okej. Efteråt kunde jag koppla av och njuta av graviditeten på ett helt annat sätt.
Att Christine valde att göra just moderkaksprov beror på att det, enligt hennes barnmorska, var ett test som gick att genomföra relativt tidigt i graviditeten. Christine gjorde det redan i vecka 13. Ett fostervattensprov skulle ha dröjt ytterligare ett par veckor.
Både fostervattens- och moderkaksprov innebär alltid en liten risk för missfall och erbjuds därför enbart till de kvinnor där det finns en ökad sannolikhet för kromosomförändringar eller sjukdomar till exempel på grund av hög ålder. Det tredje sättet är att göra ett kombinerat ultraljud och blodprov, så kallat KUB-test. KUB är en riskfri undersökning som används för att beräkna sannolikheten för att fostret har någon av de vanligaste kromosomförändringarna.
– Visar KUB att sannolikheten för att fostret har en kromosomförändring är hög, så kan man gå vidare och göra ett fostervatten- eller moderkaksprov, säger Sven-Åke Carlsson som är överläkare på kvinnokliniken vid Norra Älvsborgs länssjukhus, NÄL, och expert på fosterdiagnostik.
De allra flesta väntar dock till det rutinmässiga ultraljudet som görs runt graviditetsvecka 17.
Sven-Åke Carlsson betonar att all fosterdiagnostik är frivillig. Enligt honom väljer fler än 95 procent av alla gravida att göra den rutinmässiga ultraljudsundersökningen. De allra flesta går glada från undersökningen men två till tre procent får ett negativt besked, något som förstås blir en chock.
- Någonstans måste tanken finnas att det kan finnas ett fel på fostret, även om det inte är vanligt. Det händer ju då och då att par får ett negativt besked och då förbyts glädjen till sorg på ett ögonblick. Det blir en stor chock, säger Sven-Åke Carlsson.
Avvikelserna som upptäcks är, enligt Sven-Åke Carlsson, oftast att organen är deformerade, inte fungerar som de ska eller att man misstänker en kromosomavvikelse.
Han poängterar dock att ultraljudet är en höjdpunkt i graviditeten och ett minne för livet för de allra flesta.
Det har forskats mycket på om ultraljudsundersökningar, framför allt upprepade, skulle vara skadliga för fostret, men det finns inga belägg för det, enligt Sven-Åke Carlsson.
Om du erbjuds KUB beror på var i landet du bor. Vissa landsting erbjuder alla gravida att göra provet, vissa inga alls och andra bara till kvinnor över en viss ålder, vanligtvis 35 år, eller till kvinnor som tidigare har fött ett sjukt barn eller där någon av föräldrarna kan bära på en ärftlig sjukdom.
Varför skiljer utbudet sig så mellan olika delar av landet?
– Det kan man undra. Det är politiska beslut som styr och det är en fråga om hur man fördelar resurser inom landstingen, säger Sven-Åke Carlsson.
Han förklarar åldersgränsen i vissa landsting med att risken för kromosomavvikelser är liten fram tills kvinnan är 35 år. Sedan stiger riskkurvan ganska brant upp mot 40-45-årsåldern. På de platser i landet där alla erbjuds KUB är det främst ur ett rättviseperspektiv.
Många av dem som inte erbjuds KUB väljer idag att göra undersökningen på en privat mödravårdcentral. Det är en trend som har blivit allt vanligare de senaste åren.
– Det är en strävan efter att få så mycket information om graviditeten som möjligt, även om den inte har någon medicinsk betydelse. Vi lever i ett informationssamhälle där vi vill vara pålästa och veta så mycket som möjligt. Det handlar också om att förbereda sig, tapetsera barnrummet och glädjas i förtid, säger Sven-Åke Carlsson och menar att det är av samma anledning som föräldrar vill ta reda på könet i förtid.
Hälften av alla gravida i storstäderna, men betydligt färre på landsbygden, gör undersökningar som inte ingår i MVC:s ordinarie utbud, säger han.
Varför är det så?
– Bra fråga. Det kan ha att göra med befolkningen: vilken kulturell bakgrund och inställning man har till graviditeten. Storstadsbor söker mer information och ställer högre krav. Jag lägger ingen värdering i det, men det är nog så, resonerar Sven-Åke Carlsson.
KUB, som inte ger klara svar utan enbart en sannolikhet, kan vara problematiskt. Är sannolikheten för avvikelser hög, så erbjuds du att ta fler prov. Är sannolikheten något förhöjd, men ändå under gränsen för fler tester, kan resultatet skapa mycket oro.
– Jag tycker inte att man ska ta KUB bara för att man får erbjudandet. Innan man bestämmer dig bör man tänka efter vad följderna kan bli och hur man ställer sig till dem, säger Sven-Åke Carlsson.
– Det är inga lätta beslut. Det var enklare att vara gravid förr, tillägger han med ett leende.
Ja, som gravid kan du känna dig osäker och vill givetvis göra de bästa valen för dig själv och ditt barn. Det gäller även fosterdiagnostik. Så hur ska man tänka?
– Inom mödravården försöker vi att vara neutrala och lämna över valet till paret. Vi talar om ett informerat, fritt val, där paret ska få tillräckligt med information för att kunna fatta ett beslut, berättar Sven-Åke Carlsson.
Om ett par ber om ditt professionella råd, vad säger du då?
– Fosterdiagnostik handlar mycket om etik och om egna värderingar. Vår roll är att ge information, utan att styra. Frågan ”Vad tycker du?” ska jag inte svara på, säger han.
Fosterdiagnostik är ett delikat ämne som väcker många frågor: Ska jag ta risken det innebär att göra ett fostervattenprov? Hur väljer man bort ett foster som visar sig en kromosomavvikelse? Vad är ett värdigt liv?
Sven-Åke Carlsson berättar att i de fall där en kromosomavvikelse eller en allvarlig sjukdom upptäcks, så väljer de allra flesta att avbryta graviditeten. Om föräldrarna vill fullfölja den så får föräldrarna hjälp med att komma i kontakt med stödföreningar för till exempel familjer med Downs syndrom, den vanligaste kromosomavvikelsen.
