”Jag opererades akut under graviditeten”

Emmas tredje graviditet kändes precis som de två tidigare, men ju längre graviditeten gick desto sämre mådde hon. I veckan 16 fick hon svårt att sova, ryggen och bäckenet värkte. Till en början misstänkte både Emma och barnmorskan att det var foglossning som spökade.

– När barnmorskan berättade att vi väntade tvillingar var vi båda ganska chockade, jag var i vecka 18 men vi hade inte anat någonting. Jag blev sjukskriven för foglossning och tidiga sammandragningar, berättar hon för Familjeliv.se.

Vid rutinultraljudet någon vecka senare kunde man se att båda barnen mådde bra, men man kunde inte se någon skiljevägg mellan fostren. Graviditeten omvärderades nu till en riskgraviditet och antalet ultraljud och kontroller ökade. Emma fick mer och mer ont, magen hade blivit riktigt stor och spänd.
– Vi var på en extra kontroll i vecka och barnmorskan skulle ta mitt sf-mått, (magmåttet, en grov skattning för att se att fostret växer som det ska. Reds anm.). Jag var i vecka 20 med hade ett sf-mått som om jag var i vecka 39! Jag kände inte heller några fosterrörelser vilket både skrämde mig och gjorde mig ledsen.

I vecka 23 blev smärtorna så kraftfulla att Emma togs in på förlossningen för observation. Trots att tappen var knappt märkbart påverkad var man rädd att komplikationer skulle uppstå.
– Jag fick åka rullstol ner till undersökningen på sjukhuset, jag kunde in gå på grund av all smärta. Där såg läkarna att det skiljde 500 gram mellan barnen och att den ena inte rörde sig. Då togs belsutet att jag skulle flyttas med ambulans till Lund, berättar Emma som för tillfället var ensam på sjukhuset.

I Lund kunde man konstatera att Emma hade för mycket fostervatten, och att hon hade drabbats av tvillingtranfusion. Vilket innebär att det finns en blodkärlsförbindelse mellan fostren. Ett fåtal av dessa utvecklar obalans i blodflödet, vilket kan leda till allvarliga komplikationer något som hade drabbat Emmas tvillingar.

I ett försök att rädda tvillingarna valde man att göra en akut operation av Emma för att tömma henne på delar av fostervattnet men också med hjälp av laser bränna de blodkärl som förband tvillingarna.
– Jag blev akutopererad i Köpenhamn, som var det närmaste sjukhuset som genomförde denna typ av operation. Operationen gick jättebra, både bebisarna klarade sig och jag blev tappad på 4,5 liter fostervatten, berättar Emma som nästan direkt efter operationen kände sig som en ny människa;
– Jag hade inte längre ont och magen var mycket mindre. Jag kunde både äta och sova igen. Vilken lycka!

Emma fick några lugna veckor där hon hade möjlighet att njuta av graviditeten innan det var dags igen. Under ett inplanerat ultraljud i vecka 26 kunde man se att fostervattnet minskat. Dagen efter kunde man på förlossningen konstatera att hon redan var öppen tre centimeter.
– Jag ringde min sambo som kastade sig i bilen. Han var snabbt på plats och bara en timme senare var jag helt öppen och bebisarna var på väg. Det var totalt åtta personer i förlossningsrummet men allt gick bra, berättar en lättat Emma.

Tvillingarna föddes i vecka 26+5, lilla Hanna vägde 1035 gram och var 35 centimeter lång. Efter henne kom Molly på 905 gram och 25 centimeter lång. Flickorna flyttade direkt till neonatal. Efter förlossningen började ett par långa och slitsamma veckor för paret. Efter 10 veckor slapp de äntligen sjukhusmiljön och fick med hjälp av hemsjukvård ta hand om sina tjejer på hemmaplan.
– Det var så oerhört skönt att slippa sjukhuset med alla slangar och syrgasmasker. Att bara få gosa med sina små flickor och se hela deras ansikten utan masker var en stor lycka.

När den 29 juli kom, tjejernas beräknade förlossningsdag var de redan 13 veckor och 1 dag gamla. Hanna vägde då 3140 gram och var 49 centimeter lång. Molly vägde 3200 gram och var 49.5 centimeter lång.

Idag är flickorna 15 månader och om ganska precis ett år om de hade fötts som beräknat.
– Tjejerna följer utvecklingen bra. De står upp själva båda två men än så länge går de inte. Men de är busiga och klättrar överallt, säger Emma.