Gift-regret-artikel
Fråga till Charlotte Sander, relationsexpert på Familjeliv.se:
Hej,
Är en 38-årig kvinna som haft en relation med en gift man i ett knappt år. Klassiskt: han lovade att skilja sig, men kunde inte p.g.a. ständiga ursäkter: födelsedagar, semesterplaner, etc. Jag bröt med honom flera gånger p.g.a. detta, men han tog alltid kontakt igen och lovade återigen skilsmässa. För 4 månader sedan bröt vi och efter det tittar han inte ens på mig. Vi jobbar på samma kontor och det är tydligt att han undviker mig. Han sa till mig när han bröt för 4 mån. sedan att vår det inte för barnen så hade han gått för längesedan och varit med mig men nu kan han inte.
Jag undrar nu varför han undviker mig så? Jag anser inte att det är min sak att ta kontakt med honom och fråga. Är rädd att återigen bli sårad...
Mitt dilemma nu är att jag faktiskt ångrar att jag inte blev gravid med honom. Det är nog fel av mig att tänka så, men jag vill så gärna ha barn, men negativa relationserfarenheter sedan tidigare gör att jag inte har något emot att vara ensam med barnet. Har även tänkt insemination, men det skulle kännas ensamt ändå... Hade jag blivit gravid med honom så hade det ändå funnits någon i bakgrunden, även om han inte varit delaktig...
Hur ska jag tänka..? Ibland tänker jag t.o.m. att jag kanske skulle återta kontakten för att bli gravid med honom... Jag vet att det är dumt tänkt, men ångrar så att jag inte blev gravid med honom... Hur ska jag tänka..?
Jag vill inte ta kontakt med honom igen för då är jag rädd att han bara säger nej till att börja träffas.
När jag tänker på det så är det primärt barn jag vill ha, skulle nog inte kunna lita på honom igen..
Hur ska jag bege mig emot honom..?
När vi var ihop så trodde jag verkligen att det skulle bli vi. Det trodde han med, sa han. Jag tänkte då mycket på att det inte var någon bra idé att bli gravid just då för jag ville inte att han skulle känna sig lurad. Jag tänkte att det inte hade blivit någon bra grund för oss att stå på. Nu ser jag bara fördelar med att vara gravid med honom... Försöker tänka på nackdelarna med, men det grämer mig att jag inte blev gravid med honom...
Jag vet att det var väldigt dumt av både mig och honom att gå in i detta. Fast nu känns det bara så ensamt... vore jag gravid med honom så skulle han bry sig, det vet jag...
Tacksam för svar.
Svar från relationsexperten på Familjeliv.se:
Hejsan!
Nej, röd flagg hela vägen, inte okej.
Jag tror att det ligger en underliggande anledning till det du önskar och vill, nämligen det du skriver på slutet:- Om jag vore gravid med honom så skulle han bry sig, det vet jag.
Ett barn är inte lösningen på att du har blivit sviken och att han undviker dig.Jag kan absolut förstå din frustration och känsla av att bara bli förbisedd.
Du undrar varför han undviker dig?
Skulle tro att det beror på för att han känner skuld och ångrar sig och är rädd för att överhuvudtaget ha någon kontakt med dig - kanske dels för att det möjligtvis finns känslor kvar men där han mentalt gjort ett val - att stanna för barnens skull, och kanske frun med.Kan också vara så att det inte finns några känslor alls kvar hos honom utan bara en bitter eftersmak och där han tvingas påminnas om er relation dagligen och inte vet något annat sätt att hantera det på än tystnad och undvikande.
Du frågar mig hur du ska tänka?
Börja med att lägga hela barntanken åt sidan och ta istället fram tankar och känslor kring vad du egentligen behöver och vill ha, men inte med eller genom den relationen du haft med honom.
När du arbetat dig igenom det så tror jag att dina tankar kommer vara helt annorlunda och då kommer du också kunna göra helt andra val - som att till exempel försöka träffa någon som vill ha barn med dig,
var rädd om dig,
kram<3
Charlotte
Det bästa från Familjeliv – följ oss på Facebook, Instagram och Twitter!