Mimmiekronika v45
Står i baren sippandes på ett glas halvtråkigt vin tillsammans några pratglada vänner samtidigt som musiken dånar ut ur högtalarna. Jag känner basen tydligt i kroppen, samtidigt som benen rycker lite lätt. En känsla av frihet och lättnad finner sig och vi rör stegen mot dansgolvet för att känna in stunden. Alkoholen gör sig påmind och jag känner hur veckans alla måsten sakta men säkert avlägsnar sig ur tankarna.
Ja, ni känner förmodligen igen er. Den där fredagen man laddat för ett par veckor, när man träffar upp sina kompisar för att njuta av ett par glas ihop med bra musik och ännu bättre sällskap. Veckans alla vardagsbekymmer känns plötsligt långt borta.
Jag är mamma, 27 år, två barn i förskole- och skolåldern, uppvuxen och bosatt i Stockholm. Veckorna spenderas med 40 timmar på kontor och cirka 8 timmar som frilansande konsult. Med andra ord tänker jag inte sticka under stol med att jag är en hårt arbetande kvinna. Precis som många andra i dagens samhälle.
Just av ovanstående anledningar vill jag tala lite om ett ämne som jag upplevt varit lite tabu i vissa kretsar. Det här med att faktiskt prioritera sin egentid och att ha ett liv som person utanför sin föräldraroll. Många i min närhet som inte lever samma liv som jag brukar ofta säga ”oj vad du är ute på mycket roligheter” och andra liknande kommentarer. Och ja, det är jag. Jag lägger nog en ganska stor tid på att ta after works, bra middagar och i allmänhet socialisera de dagar jag inte har barnen. Men när jag har dem, då är jag med dem till hundra procent.
Mimmie_kronika_faktaruta
Det känns ibland som att folk förväntar sig att man ska leva ett tråkigare liv när man skaffar barn. Jag kanske har fel, men att tycka om att festa till det, träffa folk, äta middagar och ha ett stort umgänge socialt har ingenting med min roll som mamma att göra. Det har heller ingenting med min syn eller mitt bruk av alkohol att göra. Jag lovar att jag har lika roligt nykter.
Min värsta farhåga är att ligga på dödsbädden och känna att jag inte levt. Att känna att jag bromsat mig själv på grund av andras fördomar. Från den dagen jag blev mamma sade jag till mig själv att jag aldrig skulle behöva välja. Och sedan dess har jag heller inte behövt det. Jag har valt både min karriär, nöjen och mina barn. Jag har valt allt jag vill och lite därtill.
LÄS MER: Mimmie Liepe: “Gör vi våra barn till vinnare eller förlorare?”
