När bara ena partnern vill ha ett till barn: Kan man skaffa barn ensam i en relation

Det kan stundtals vara knepigt att vara i en relation, man vill olika saker och man måste kompromissa med sin partner – och hitta en lösning som båda är bekväma med. Men det finns några saker som oftast inte går att kompromissa med. Stora beslut, som att skaffa barn exempelvis. 

Har man redan ett gemensamt barn kanske det inte känns som ett så stort beslut att skaffa ett till. Men vad gör man om ens partner verkligen inte vill utöka familjen ytterligare? I Familjelivs forum dyker frågan upp, i tråden Skaffa barn ensam i förhållande?. 

Trådstartaren beskriver sitt problem: 

”Min sambo och jag har ett barn tillsammans, en 3 åring. Jag älskar sambon till döds, han är både min bästa vän och min största kärlek. Men jag har alltid, ALLTID, velat ha två barn. Det är inte nån liten dröm jag har utan det är så pass att jag inte vet om jag kan stanna med honom om han inte vill ha ett till. Och han har gjort klart för mig att han absolut inte vill ha ett till. Han säger att vill jag ha ett till får jag skaffa det på egen hand. Men nu till den biten.Hur gör jag det?Tror inte jag skulle få igenom insemination på sjukhus p.g.a min bakgrund.Har ett registrerat missbruk i ryggsäcken (varit ren i 5år) och just nu så har vi försörjningsstöd. Finns det privat man kan göra det?”

Skaffa barn ensam när man är i ett förhållande

Trådstartaren får mycket respons på sitt inlägg och många personer som ger sin syn på hennes problem. 

”Privat donator”

”Du får väl leta efter nån privat donator eller nått sånt om du vill det, eller typ nån killkompis som vill skaffa barn på det sättet, kanske nån som är homosexuell. Har en kompis som försökte skaffa barn med en kompis som är homosexuell men det hann inte bli något och nu har hon kille. Men det där med att du går på försörjningstöd. Jobbar din sambo? Om han jobbar borde du inte ens ha rätt till det? Jag tycker inte du borde skaffa något mer barn när du går på försörjningsstöd, det är ingen bra idé. Vänta tills du har jobb isåfall.”

”Du behöver nog öppna ögonen”

Tror du att han skulle stanna hos dig om du såg till att bli gravid på annat vis? Varför skulle han, det är ju superjobbigt med småbarn. Och är de då inte ens ens egna, då ser jag absolut ingen anledning till att han skulle stanna. Ska du göra IVF privat så kostar det mer än du lär ha råd men om du har försörjningsstöd. Menar inte att vara elak eller dryg, men du behöver nog öppna ögonen.

”Få det bra utan syskon”

”Blir det inget andra barn kan det befintliga barnet få det bra utan syskon. Speciellt om det finns kusiner i liknande ålder, då skulle jag satsa på att bygga upp en nära kusinrelation istället”

”Betala för insemination privat”

”Du får ju först skaffa ett jobb, hur har du annars tänkt försörja två barn som ensamstående? Börja där. Sen kan du separera och betala för insemination privat, om det är det du vill.”

”Favorisera den ena?”

”Hur skulle det gå till? Ska ni bo ihop med två barn men bara den ena ska få kalla honom pappa? Ska han bara ta hand om den ena? Favorisera den ena?”

”Ett till barn kommer hela ditt liv bli perfekt”

”Det känns lite som att du tar för givet det barn du redan har eftersom det inte räcker enligt dig. Du är nästan redo att lämna din partner för att få ett annat barn. Har du tänkt på att det barnet du redan har kommer leva ett varannan vecka liv under sin uppväxt. Det känns som du tror att bara du får ett till barn kommer hela ditt liv bli perfekt. Du måste prata med någon professionell om denna önskan. Det finns något som triggat detta måste hos dig. Du är säkert en fin mamma och partner. Prata med någon så kanske du också hittar ett sätt att övertyga din partner istället. Tror det är bättre du fokuserar på det än att bli gravid på annat håll.”

Svaren ovan kommer från följande forumtråd: Skaffa barn ensam i förhållande? Läs mer av tråden och var med och tyck till du också!