”Hela december känns som en stor käftsmäll”

Men varje år blir det likadant: Totalt platt fall gällande allt mysande som jag varje år inbillar mig att julen ska innebära. Snarare så känns hela december som en stor käftsmäll och årets absolut största prövning. Hur många julshower, luciatåg, juluppvisningar, glöggmingel och julfester kan man få in på tre veckor utan att man blir totalt knäckt som människa?

Dessutom tillkommer en rad åtaganden: ”Alla i klassen ska ha en inslagen present med sig till på måndag”, ”Malin, du är klassförälder och ansvarig för julavslutningen”, ”Skicka in 100 kronor för insamling av julklappar till lärarna”, ”Alla barn behöver lucianattlinnen på måndag”. Uppmaningarna snurrar runt i huvudet på mig från minuten jag vaknar på morgonen tills jag utmattad faller ner i sängen på kvällen. Dessutom passar min yngsta dotter på att fylla år mitt i värsta decemberrushen, så i går hade jag ballongverkstaden på tråden halva dagen för att beställa rosa folieballonger – samtidigt som jag utformade de sista årsuppläggen för 2016 på jobbet.

Problemet är bara att jag är långt ifrån en supermänniska. Har jag hundra bollar i luften samtidigt så kommer jag garanterat att tappa ungefär 30 stycken av dem.

Jag var extra tidigt på kontoret i dag för att kunna beta av min långa lista på saker som jag måste göra. Det första jag skulle göra var att skriva den här krönikan. Jag hade precis börjat när telefonen plötsligt ringer… I luren finns en tjej från en PR-byrå som undrar var jag är? Jag skulle ju komma förbi dem för en presentation idag? Okej…

Och vet ni, precis när jag har skakat av mig misstaget och känner att flytet börjar komma tillbaka ringer telefonen igen: Jag har åkt iväg med båda bilnycklarna. Så nu är det bara att gilla läget, avrunda den här krönikan och åka hem igen. Fan, jag bara längtar efter att julen ska ta slut!

Läs Lidingömammans blogg här →