Stränga föräldrar: "Det blir när hon ”hotar” mig som det känns fel"

"Mobilen får inte ligga på mitt rum och måste absolut vara på flygplansläge (för annars kan vågorna förstöra min hjärna)."

Artikelbild: Canva

Familjeliv pratar man mycket om föräldrarnas perspektiv kring föräldraskap. Femtonåriga trådstartaren, "Jagvillvaraanonym08" berättar i forumtråden "Stränga föräldrar" om sin syn på en komplicerad familjerelation.

Familjelivs expert och relationsrådgivaren, Charlotte Sander, svarar.

Stränga föräldrar

– Hej, jag är en tjej som ganska nyss fyllt 15. (Ok jag vet att det här är ett forum för föräldrar..) men, jag känner att jag har ett litet problem som jag mår väldigt dåligt över och jag vill därför ha andra föräldrars åsikter.

Det är så att jag tycker att min mamma är väldigt sträng och jag mår ofta inte så bra när jag är hos henne (har skilda föräldrar).

Läggtid

T.ex så har jag en bestämd läggtid på kl halv 10. Då måste jag lägga undan telefonen en timme innan, mobilen får inte ligga på mitt rum och måste absolut vara på flygplansläge (för annars kan vågorna förstöra min hjärna).

Jag får inte vara ute när det är mörkt och om jag ska vara med en kompis (vilket sällan händer) så måste hon veta vem, om det är en kille eller tjej, vart vi ska vara och när jag ska komma hem. Jag har aldrig varit på fest, rökt, druckit eller haft sex. Jag har bra betyg i skolan och går på 2st olika sporter.

Mina föräldrar kontrollerar mig

1. Mobiltelefonen

En sak som jag är väldigt sur över är att hon måste veta mitt lösenord på telefonen, så att hon ska kunna kolla igenom den om hon vill. (Detta har hänt ett flertal gånger) när hon nu kollar igenom så kollar hon sökhistorik, meddelanden och bilder.

2. Kläder

Jag får absolut inte ha på mig det jag vill då hon anser att min stil är ”killig” och ”inte så fin som den borde”. Om jag vill köpa eller har köpt något så får jag alltid massa blickar som oftast antyder att det är fult eller att hon inte gillar det.

3. Äta nyttigt

Hon tänker väldigt mycket organiskt och att man ska äta bra (vilket jag också gör), men ibland när vi är hos pappa så äter vi t.ex donken och då blir hon skitsur och kallar mig och min lillebror för grisar och att vi äter fult.

Hon gör ofta saker som bara retar mig lite men om jag gör EXAKT samma sak mot henne så blir hon skogstokig.

Min mamma beter sig som ett barn

När vi åkte i bilen så svor hon väldigt mycket och har gjort det ett tag (vi i vår familj är väldigt tydliga med att man ej ska svära) då sa jag åt henne och hon sa ”ok jag ska tänka på det”. Fem minuter senare så gjorde hon det igen och jag sa åt henne ännu en gång, denna gången lite liksom ”surare” från min sida också, då sa hon ”sluta tjata!”, och var skitsur resten av kvällen.

Månadspeng

Sen är det det värsta. Jag får en månadspeng på 340 kronor, vilket jag är helt nöjd med och jag ska alldeles snart få ett nytt rum. Om jag då t.ex har någon liten grej på golvet eller säger något eller i princip gör vad som helst, säger hon ”det är fortfarande möjligt att göra så att din bror får det nya rummet”, eller ”vi kan dra undan månadspengen det vet du va?”.

Jag förstår att hon kan bli sur ibland men det blir när hon ”hotar” mig som det känns fel.

Svårt att prata med mamma

Nu, det ni alla tänker ”prata med henne då”. Du jag har försökt på alla möjliga olika sätt. Men det blir ALLTID så att det blir hon som tar över konversationen och skyller allt på mig, att det är jag som har gjort fel och att hon är vuxen och då spelar det ingen roll vad hon gör.

Det hela slutar med att jag gråter och att hon säger att ”hon ska försöka tänka på det”, sedan nästa dag blir det likadant igen.

Alltså jag vill inte låta töntig eller så, men jag har liksom gråtit mig till sömns nu i tre veckor i streck – enbart pga henne.

Snälla hjälp mig jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Är hon sträng eller är det bara jag som överdriver?

Relationsexperten svarar

– Hejsan,

Jag kan till fullo förstå dina känslor och att du känner som att mamma bevakar dig och ditt liv. Även om du har pratat med henne flera gånger så tänker jag att du inte ska ge upp.

1. Visa förståelse

Det kan vara så att du behöver börja med att säga att du förstår att hon är rädd om dig och att hon försöker på sitt sätt att hjälpa dig.

2. Berätta hur det känns för dig

När du gjort det så kan du försöka berätta hur det känns för dig när hon kollar dig och kontrollerar dig - och faktiskt kanske fråga henne vad hon skulle behöva för att kunna känna tillit till dig och att du är på väg att bli en ung vuxen.

3. Berätta vad du behöver

Du kan också säga vad du skulle behöva, kanske stretcha tiden för läggning lite, eller att du vill kunna välja kläder själv etc. etc.

Jag tänker också att det kan vara idé att ta del för del i det du skrivit och se om ni kan nå/pröva en överenskommelse där hon släpper lite på sina regler.

4. Föreslå en testperiod

Ta en testperiod där hon får se att du kan klara dig och att hon inte behöver vara så sträng eller orolig.

Vill du veta mer?

Charlotte Sander är diplomerad samtalsterapeut och gått en internationell utbildning inom EFT - emotional focused therapy. Hon jobbar med online terapi. Klicka här för att komma i kontakt med Charlotte.