Varför kritiseras man jämt ?

tycker du har större anledning att göra abort då än de som "råkat" knulla utan skydd, osv.....

skit i vad andra säger...men det är konstigt visst tusan att man får abortera ett friskt foster men ej ett sjukt....

Mm visst é det konstigt.

Jag har varit inne på din sida och kollat bilder och jag har läst din historia flera gånger i olika trådar de senaste året (åren?) och jag måste säga att jag aldrig reflekterat över att det skulle varit fel av er att göra abort. Jag har aldrig tänkt tanken att ni inte har rätt att sörja och jag blev ärligt väldigt förvånad av det här inlägget; jag trodde inte att andra tycker att ni inte borde gjort abort...

Att _överleva_ utanför magen är inte samma sak som att _leva_ utanför magen, att ha ett värdigt _liv_. I mina ögon hade ni inget annat val.

Blir så arg...
Verkar finnas gott om människor som talar först o tänker sedan!!
Precis som om det skulle varit lätta beslut för dig!!!?
Jag får för mig att de som kritiserar är dem som aldrig behövt ta så tuffa beslut eller aldrig ens har föreställt sig tanken att det kan "hända dem"...

Jag är övertygad om att du tog de beslut som var rätt för dig!!!
Våra änglar hade inte kunnat överleva, men om det hade varit en annan prognos med andra svåra fel...som de hade fått någon slags liv med....det är svårt att säga...eftersom jag inte vet hur vi hade gjort så tycker jag inte heller att jag kan kritisera andra!!!

Stå på dig!!!

*Kraaam*

Har inte fått dina kommentarer men är så rädd för att de en dag ska komma.

Förra veckan tvingades jag avbryta min graviditet i v.15 på grund av att barnet hade trisomi 18. Läkarna sa även, innan vi fått provsvaren att barnet inte skulle överlevt oavsett vad kromosomanalysen visat, just för att det var så missbildat. Jag försöker få mig själv att inse att det var det bästa för mitt barn i magen och de barn jag redan har att detta barnet inte fick stanna. Men det var ett tungt beslut, jättetungt att själv avbryta. Är så rädd för vad folk ska säga, saker som "tänk om bäbis inte varit så skadad när den kommit ut", "tänk om bäbisen fått ett bra liv ändå". Jag vill bara att folk ska stödja mig i mitt beslut, läkarkåren kunde ju bara "lova" till 99% att mitt barn inte skulle överleva graviditeten, den sista procenten då. Tänk om..... ja, det kommer jag alltid att få leva med, det där tänk om. Du gjorde rätt beslut för dig och dina barn då de var så skadade. Tycker att abortdebatten inte ska glömma av alla de föräldrar som tvingas genomgå en abort för barnets skull....

MÅNGA styrkekramar till dig!!

Det är nästan det jag fruktar mest när jag så småningom ska lämna min bubbla här hemma och börja visa mig ute in den "vanliga världen" bland "vanliga männsikor". Att folk ska ifrågasätta det beslut vi tagit. Är så övertygad om att vi gjort rätt att vi gjort det bästa för vårt barn och därför också för oss själva, varför ska det inte vara ok.

Har inte gjort den jämförelsen som du skriver om, men det är så sant. På vilket sätt är det hemskare att låta ett barn slippa leva ett liv svårt handikappad fyllt av smärta och lidande (både fysiskt och psykiskt), än att låta det slippa leva med en mamma som inte gjort karriär. Eller slippa leva ett liv utan närvarande pappa. Det är faktiskt helt skruvat.

Skickar styrkekramar till dig MansonDust. Från mig får du ingen skit. I min bok är vi de mest oegoistiska föräldrarna på denna jord som har kraft nog att avstå våra barn för att de ska slippa lida.  

Annicapannika> Folk accepterar kromosomavvikelser mer än syndrom. Konstigt nog. Beklagar !

Mae> Tack

Berördes av ditt inlägg och skickar en styrkekram! Alla borde ha rätt till sitt eget val och sin egen sorg när det gäller så här svåra frågor. Jag kan tänka mig att det är tillräckligt tungt även utan omgivningens ifrågasättande, särskilt från dem som aldrig har ställts inför detta. (Jag är så glad att jag inte gjort det hittills).

Men jag känner igen det du tar upp om hur man ser på olika orsaker till abort och har själv funderat på det inför ett fostervattensprov. Jag tror att det som gör frågan så laddad är att man i det ena fallet väljer bort barn överhuvudtaget, medan man i det andra fallet väljer bort just det barnet man bär på. Då är man inne på ganska "djupa" saker och väcker nog känslor hos de flesta. Desto svårare beslut och desto större sorg kan jag tycka.

Vet inte om det var till någon nytta precis, men kram ändå!

Jag förstår dig precis jag hade gjort likadant.Jag har jobbat en kort period med barn som har haft väldigt grova handikapp,typ alltid sängliggande och matade med sond och det är inget som jag skulle vilja rekomendera till någon att utsätta sig för.Finns möjligheten att få abort så ska man få välja själv.Tycker att du har valt rätt och känner stort med dig som har behövt ta två sådana beslut det måste vara hemskt.Många kramar till dig.