• Nyfiken gul

    Min son har ADHD....

    I tisdags var min snart 9-årige sons utredning klar... Han har ADHD o har nu fått medicin att prova...

    O hela jag är i uppror... Jag visste ju att nånting var fel men nu känns det så hemskt när han väl fått namn på sitt fel...

    Jag själv har Asberger o minns hur jag själv har vuxit upp o haft det i skolan o jag vill verkliigen inte att min son ska uppleva samma sak...

    O jag känner mig så hemsk som förälder... är det mitt fel att han fick ADHD eftersom jag också har diagnos??

    Jag har så mycket tankar...

    Behöver någon att bolla med!!

  • Svar på tråden Min son har ADHD....
  • Nyfiken gul
    nickibella skrev 2007-08-08 21:50:43 följande:
    förlåt att jag frågar nyfiken gul....vad har din son för symtomer och hur har han betett sig?
    Framför allt är det skolan som inte fungerar som den ska, han har svårt att hänga med i undervisningen när det gäller att sitta still o koncentrera sig och framförallt FOKUSERA på det man ska göra under lektionstiden.

    Han ska börja 3:an nu i höst men har fortfarande inte lärt sig mycket av det han ska kunna för åk 2.. så vissa bitar ska han få läsa om helt enkelt...

    Han har inga raseriutbrott - men däremot svårigheter med att lyssna o ta till sig av det man säger åt honom - vilket resulterar i att man står o tjatar och gnäller på honom som om han vore 4 år fortfarande...

    Han är klipsk o närvarande o har inga tendenser mot autismhållet  - vilket jag är glad för...
    Han är väldigt impulsiv o handlar först o tänker sen vilket gör att det hela tiden händer saker omkring honom som inte alla gånger är så himla bra...

    Detta är bara några saker som vi kommit fram till under utredningens gång....
  • Nyfiken gul
    Kålrot skrev 2007-08-08 21:54:42 följande:
    Diagnoser kan ju ändras också. När din son blir äldre är det inte säkert att han har den diagnosen längre. Och vår son har ADHD trots att vi föräldrar inte har det. Vissa drag hos honom kan vi känna igen oss i, men inte så extremt som det blir hos honom.Man har ju som förälder anlag för en massa gener, bra och dåliga. Man vet ju inte vad barnen ärver för några. Jag tycker inte du ska anklaga dig siälv. Det är sån´t man aldrig vet hur det blir.Och eftersom du har liknande upplevelser som din son så vet du ju hur det är och kan nog bättre förstå och stödja honom i oölika situationer. Jag själv vet inte hur vår son känner sig, det är svårt att föreställa sig hur världen är för honom. Jagglömmer lätt att han inte tänker och känner som oss, och blir lätt frusterad på honom. Sen får jag dåligt samvete för det.Och jag tyckte det var skönt att få en diagnos för då vet vi vad som är fel, vad han har svårt med och vad han är duktig på. Det är lättare att kräva hjälp i skolan också.Lycka till!
    Fast liksom Asberger så blir man aldrig AV med diagnosen - men man kan utveckla den till nästan obefintlig.. men diagnosen har man dock kvar livet ut...

    Jo jag vet att jag har ett litet försprång eftersom jag möter honom på en helt annan nivå än vad andra omkring mig gör o det känns väl som en liten tröst faktiskt.. Jag kan förstå alla tokigheter han hittar på även om jag givetvis inte försvarar det han gör...

    Tack för dina tankar!!
  • Nyfiken gul
    Emil i Lönneberga skrev 2007-08-09 16:50:46 följande:
    Inte ärftlig?? Varför blir man då tillfrågad om det finns i släkten?
    det måste inte vara ärftligt - men det är oftast den vanligaste orsaken till att ens barn får ADHD/Asberger eller andra liknande diagnoser...

    Precis som med Downs o andra typer av funktionshinder kan det även uppkomma slumpartat...

    Jag har Asberger men ingen annan i släkten har det eller någon anna form av diagnos..
  • Nyfiken gul
    Emil i Lönneberga skrev 2007-08-09 17:02:24 följande:
    Ska inte förstöra din tråd mer nu TS.
    du förstör inte...

    Det är intressant med erfarenheter och höra andra berätta....
  • Nyfiken gul
    misshallonsaft skrev 2007-08-09 17:04:19 följande:
    får man fråga hur era barn var undr de första levnads året ,ni som har barn me AdHd?
    Min son var väldigt pigg o livlig - inte onormalt livlig dock...  Han är prematur och behövde hela första året för att växa ikapp så det blev många o långa nätter med flaska då han skulle ha mat varannan timma som nyfödd o åt ca 2-3 ggr per natt som ½-1-åring...

    men jag kan inte säga att det var något speciellt som utmärkte honom just då - inte bvc reagerade heller på något, han följde sin kurva bra o utvecklades helt i sin ordnig..

    Han gick när han var 11 månader...
  • Nyfiken gul
    Kålrot skrev 2007-08-09 20:32:52 följande:
    Nyfiken Gul- Jag tänkte mer på ADHD, Asberger vet jag inte så mycket om, men när sonen fick sin diagnos sa de att det är något som många gånger förändras, till det bättre eller sämre. Så som diagnosen är nu behöver den inte vara om 2 år, t.ex
    Ah du menade så med diagnosen  då förstår jag hur du tänker....
  • Nyfiken gul
    Snottan skrev 2007-08-09 22:08:53 följande:
    vet inte om jag kan tillföra något som ingen annan skrivit men jag vill ändå stötta dej... först o främst så är en diagnos säkert jättejobbig att få men den är till för att ge rätt hjälpinsatser och för att som du sa möta på rätt nivå. det är säkert jobbigt för din kille med att få en diagnos men den kommer även att få honom att inte lägga skulden för mycket på sig själv som det är lätt att göra när man känner sig "udda" men inte har någon förklaring till varför man känner som man gör. det är jättebra att få handikappmedvetande tidigt i livet!ha det bra!
    Jo det är ju skönt att han fått en diagnos så pass tidigt..

    Själv fick jag diagnos när jag var 21 år gammal o det var piss rent ut sagt... mycket skit hade jag sluppit om jag fångats upp o fått diagnos redan tidigt.. Men asberger var knappt "uppfunnet" när jag var liten i början av 80-talet så det var ju ganska svårt förstås...

    Så givetvis är jag glad för att han NU får hjälp och stöd för att leva ett så normalt liv som möjligt...
  • Nyfiken gul
    En tilläggsfråga:

    Hur förklarar man diagnosen ADHD för sonen?? Han förstår ju inte så mycket av utredningen och sånt , han har bara svarat på sina frågor så gott han kunnat men VARFÖR - hur förklarar man enkelt??

  • Nyfiken gul
    Snottan skrev 2007-08-09 22:18:29 följande:
    ja tänk så många man bara sa "han/hon" kan inte sitta still" etc om när vi var yngre. vad lite struktur hade kunnat hjälpa många som hade sluppit den där fyrkantiga skolan.
    Ja gud ja!....

    Många barn som fick benämningen "besvärliga" i skolan kan tänkas ha haft någon form av svårighet/handikapp...

    tänk alla killar som blev klassens clown - hur många av dom led egentligen innombords av att kanske inte förstå undervisningen?....
Svar på tråden Min son har ADHD....