För lite fostervatten??

Harling1985

Äldre 30 Jun 18:15
112 svar

Citera Visa endast Anmäl

För lite fostervatten??

Känner mig himla dum som skriver här egentligen.. men det är så himla många frågor som far omkring uppe i mitt huvud nu...

Var in på UL i dag, och då tyckte barnmorskan att det såg ut som det fanns för lite fostervatten, vi ska in i morgon igen och kolla..

Men direkt när jag kom hem så satte jag mig och googlade..
Och hittade att oftast beror detta på att inte moderkakan eller barnets njurarar funkar som det ska..

Är så himla rädd att detta skulle vara fallet, har inte läst om något man kan göra för att "bota" detta...

Och har läst om fall där föräldrarna själv har fått tagit valet att avbryta graviditeten, oftast verka det vara som så att om man inte avbryter, så verkar det som en del barn ändå så klara sig ett litet tag så att man får se dom vid liv...

Men jag vet inte hur jag skulle kunna ställa mig i en sån fråga..
allt bara far omkring i mitt huvud..
Och jag hoppas så himla mycket att allt ska vara bra med våran bebis, men jag är så himla rädd för att intala mig för mycke...

Ville bara skriva av mig lite granna, finns inga ord för den känslan jag känner nu, och kan inte ens tänka mig hur ni som vara med om sånt här känner er..

händer att jag går in och läser i ängla rummet, och känner så himla mycket för er, och er änglar..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-07-17 15:30
Tack alla ni som hållit tummarna för oss...

Fick inte alls något positivt besked. Även om jag har försökt gjort allt för att intala mig att jag inte skulle få det. Så gör det änså oerhört ont, man hoppas ju önskar, och försöker på alla vis tänka..Tänk om..

Men läkaren idag, såg och visade oss hur den ena njuren var förstorod, och hade många cystor runt om hela. Den andra hade han lite svårt att se, men det såg ut som cystor på den också. Och även om han inte kunde säga till 100% när det gällde den, då det inte syndes lika tydligt. Så var det störst problemet fostervattnet. Det finns inte alls mycket fostervatten, och utan fostervatten så kan bebis inte utvckla lungorna, och utan lungor så klarar man sig ju inte.

Så nu står jag inför valet, då läkaren sa att det var helt upp till oss själv, men han skulle råda oss till att avbryta det hela, och han lät helt säker på sin sak...

Antingen kan jag vänta ut tiden, gå de ca 15 veckorna som är kvar. Se min bebsi födas, men också få se hur den lider när den försöker dra efter luft och inte klara det med de outvecklade lungorna..

Annars kan jag välja att avbryta det hela, och låta bebis somna in där den är som tryggast.

Det andra alternativet låter ju egentligen som det bästa då jag absolut inte inte vill att något av mina barn ska lida på något sätt alls.

Men sonen, som undra varför inte doktorn kan operera bebisen, eller ge den medecin. Förstår inte hur man kan gör som så att man tar en tablett och låter bebis somna in, Vi har pratat mycket om när man får avliva hundar, och jag har förklarat hur dåligt bebis skulle må om vi lät den försöka andas utan att kunna.
Han ifråga sätter då och undra, men när han har ont i magen då, skulle vi tycka att det var bättre om han fick somna då och aldrig vakna för att slippa det onda??
Jag förklara att det är en sjukdom som man aldrig kan bli frisk i från, och berättade om tanten som blev sjuk för att hon rökte, och det inte fanns någon medecin måt det så måste hon till slut somna och inna det fick hon må jätte dåligt och det vill ju inte vi att bebs ska göra, vi vill ju att bebis skal slippa ha ont eller må dåligt om bebis ändå kommer bli en ängel så är det bättre att låta bebis somna och aldrig behöva bli så "gammal" så att h*n hinner känna av det onda och jobbiga först..

jag förstår ju att det inte är lätt för honom, men jag vill att han ska förstå, på nått litet vis, är så himla rädd att han kommer ha svårt att förlåta mig för vad jag gjort mot han lillebror/lillasyster isåfall...

Detta är verkligen det värsta jag har varit med om...
- «
- ‹
- Sida 4 av 11
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden För lite fostervatten??
Harling1985

Äldre 3 Jul 22:14
#31

Citera Visa endast Anmäl

skrutthumlan2 skrev 2008-07-03 22:00:39 följande:
Nej, precis så tänkte jag också! du ska kunna veta att du har gjort allt du kunnat! tyvärr upptäckte jag när vi förlorat vår son att man fick vara om sig och kring sig och styra upp allt själv. sorgligt men sant när man är som mest "svag". så om du inte själv orkar ringa runt kanske du har en nära anhörig som kan hjälpa dig....
mmm, det är konstigt egentligen i sån här situation behöver man egentligen som mest hjälp...
Egentligen orkar jag inte tjata och diskutera, men jag känner att det är det enda som hjälper.. Tyker egentligen att första läkaren vi träffade, skulle själv ha velat gjort allt för att få oss att känna hur saker låg till, men allt känns bara rörigt. Och vi har ju inte fått någor konkret svar.. Och det här att det handla om socialstyrelsen som den första läkaren tog upp gör mig bara så himla arg, som om typ, se så.Skynda på och bestäm nu när du kan döda ditt barn så att vi slipper extra pappers arbete...
Egentligen kasnke hon inte menar så, men vi är ju allihopa så himla känsliga i det här läget.
Det handlar ju om vårat barn, vårat underbara lilla barn!!!

och jag ska ha papper på vad det är för fel innan jag bestämmer mig, och det ska vara ett fel som dom kan bevisa att barnet inte kan leva med, eller skulle må dåligt hela livet av att ha. Samma fel ska sen också stå på obduktions pappret i såna fall...

åhh, vad jag tjatar om samma saker hela tiden, till er era stackare.. men det är så skönt att ha någon att skriva av sig till, som förstår...
AnnaKlara

Äldre 3 Jul 22:21
#32

Citera Visa endast Anmäl

Så himla jobbigt för er!

Tyvärr kan jag säga att det inte är alltid man kan få några definitiva svar. TYVÄRR.
Kattis1

Äldre 3 Jul 22:56
#33

Citera Visa endast Anmäl

Jag har läst tråden och håller med Skrutthumlan att försöka mobilisera lite ork och ringa för att få ett expertutlåtande.
Vi miste vår tjej i v. 41+1. Hon hade fått en förkalkning i ena njuren som börjat sprida sig mot hjärtat.
Hon var död när jag kom till förlossningen utan att jag anade det och jag "slapp" själv fatta det svåra beslutet ni står inför, men jag vill bara säga som jag känner. Vår Julia hade inte överlevt med denna förkalkning, (ingen sjukdom alltså, bara ren djäkla otur att det blivit så)så det bästa för henne var ju på nåt sätt att somna in i magen.
Hon skonades från så mycket smärta och plåga och det känns som det viktigaste trots allt, med facit i hand.
Så jag vill bara ge det rådet att försöka sätta det tänkandet på barnets bästa främst i detta oerhört svåra ni står inför.
Kattis1

Äldre 3 Jul 22:58
#34

Citera Visa endast Anmäl

Tryckte lite för snabbt.
Vill skicka en varm styrkekram till er familj! Och bara säga att mirakler har hänt förr. Håller alla tummar för er!!!
Harling1985

Äldre 4 Jul 14:46
#35

Citera Visa endast Anmäl

Kattis1 skrev 2008-07-03 22:56:50 följande:
Jag har läst tråden och håller med Skrutthumlan att försöka mobilisera lite ork och ringa för att få ett expertutlåtande.Vi miste vår tjej i v. 41+1. Hon hade fått en förkalkning i ena njuren som börjat sprida sig mot hjärtat.Hon var död när jag kom till förlossningen utan att jag anade det och jag "slapp" själv fatta det svåra beslutet ni står inför, men jag vill bara säga som jag känner. Vår Julia hade inte överlevt med denna förkalkning, (ingen sjukdom alltså, bara ren djäkla otur att det blivit så)så det bästa för henne var ju på nåt sätt att somna in i magen.Hon skonades från så mycket smärta och plåga och det känns som det viktigaste trots allt, med facit i hand.Så jag vill bara ge det rådet att försöka sätta det tänkandet på barnets bästa främst i detta oerhört svåra ni står inför.
Tack!!

Jo, självklart så vill jag absolut inte att barnet på något som helst ska lida, och skulle jag få helt bekräftat, att det är så passa llvarligt så att bebis ändå så inte kommer överleva eller att h*n kommer lida, så ser jag hellre att vårt barn får somna in där det finns nu, där jag verkligen hoppas att h*n känner trygghet..

Men det här är nog det svåraste valet man kan sitta inför skulle inte ens önska min värst ovän det här. Det handlar om att ta livet på sitt barn, sitt efterlängtade lilla barn.. och ska hata mig själv och ångra om jag skulle ta valet för lätt, att avsluta bebis liv... Jag vill så himla gärna ha ett riktgit svar som jag kan gå efter, men att gå efter ett anting eller svar är så himla svårt i den här situationen...
tindistar

Äldre 4 Jul 14:55
#36

Citera Visa endast Anmäl

Hej.. har inte läst tråden utan bara det du skriver i ts. Jag hade för lite fostervatten med båda mina barn i v.18. Dem växte inte heller som dom skulle. Dem pratade om abort och fostervattensprov. Det blev inget för jag fick återkomma för kontroll varje vecka en månad och för varje vecka ökades fostervattnet lite i taget. Ut kom mina barn som den sista halvan av graviditeten växte till sig rejält och blev större än genomsnittet.

Om jag hade varit du så hade jag krävt ett andra utlåtande om vad du än gör fatta inga snabba beslut förrän du är säker på att njurarna verkligen inte fungerar. Mina barn har inga som helst problem utan jag är en sån som har lite fostervatten i början men som sen får normal mängd.

Svarar gärna på fler frågor.
Harling1985

Äldre 4 Jul 15:00
#37

Citera Visa endast Anmäl

tindistar skrev 2008-07-04 14:55:24 följande:
Hej.. har inte läst tråden utan bara det du skriver i ts. Jag hade för lite fostervatten med båda mina barn i v.18. Dem växte inte heller som dom skulle. Dem pratade om abort och fostervattensprov. Det blev inget för jag fick återkomma för kontroll varje vecka en månad och för varje vecka ökades fostervattnet lite i taget. Ut kom mina barn som den sista halvan av graviditeten växte till sig rejält och blev större än genomsnittet.Om jag hade varit du så hade jag krävt ett andra utlåtande om vad du än gör fatta inga snabba beslut förrän du är säker på att njurarna verkligen inte fungerar. Mina barn har inga som helst problem utan jag är en sån som har lite fostervatten i början men som sen får normal mängd. Svarar gärna på fler frågor.
det är så himla jobbig att bråka och disskutera om ens barns liv ju.. Men nu har vi fått en ny och ska göra UL om en vecka igen...

Men om du känner att du vill svara så undrar jag: Hur lite foster vatten fanns det hos dina barn?? Och såg dom att urinblådan fungerade som den skulle på dom??

jag kan inte ta det här valet, om jag inte får något riktigt svar, och som det är nu så känner jag inte att jag har fått något som jag verkligen kan gå på..

Och man hoppas ju så himla mycket att dom ser fel, tror fel, antar fel...
tindistar

Äldre 4 Jul 15:20
#38

Citera Visa endast Anmäl

Harling1985 skrev 2008-07-04 15:00:57 följande:
det är så himla jobbig att bråka och disskutera om ens barns liv ju.. Men nu har vi fått en ny och ska göra UL om en vecka igen...Men om du känner att du vill svara så undrar jag: Hur lite foster vatten fanns det hos dina barn?? Och såg dom att urinblådan fungerade som den skulle på dom??jag kan inte ta det här valet, om jag inte får något riktigt svar, och som det är nu så känner jag inte att jag har fått något som jag verkligen kan gå på.. Och man hoppas ju så himla mycket att dom ser fel, tror fel, antar fel...
Jag kommer inte ihåg exakt mängd men det var väldigt lite. Dem sa till mig att det var lika bra att göra abort med en gång så att dem slapp strula. Men jag gav mig inte och min mamma sa flera gånger att jag inte skulle ge mig. Och nu sitter jag här med två små töser. Med min första såg dem att urinblåsan fungerade efter tre ul. Men med min andre såg dem inte att urinblåsan fungerade utan det var inte förrän efter v25 dem såg det. Hade en dålig läkare andra gången som bara ville att jag skulle göra abort så han slapp besvär. Sen krävde jag att få den läkaren jag hade med första barnet och då visade sig att allt var som det skulle,.

Jag vet hur du har det. jag har också varit helt förtvivlad och bara velat gräva ner mig. jag hade tur. det ordnade sig för min del och jag hoppas innerligt att allt går bra för dig och ditt barn också.
Jag är den bästa mamman dom har

Äldre 4 Jul 15:38
#39

Citera Visa endast Anmäl

Harling1985

känner så med dej jag var på ul v 18 där dom sa att jag hade knappt inget fostervatten kommer inte ihåg hur mycket dom trodde jag hade men även att dom inte hittade njurarna på mitt barn dom erbjöd mej sen abort med hjälp av socialstyrelsen jag kunde absolut inte bestämma mej då villket jag är otroligt glad över för jag och min man diskuterade detta så mycket under denna vecka tills nästa ul och även då såg dom inga njurar samt knappt fostervatten dom sa att barnet sanolikt skulle dö i magen och att jag skulle få ett missfall senare/döda fram barnet. Jag valde att ta den risken att få se mitt barn lite mer utvecklat få begrava det om det skulle behövas i vecka 31 så fick jag blödningar barnet lever än då och vi åker upp till förlossningen jag blir inlagd det konstiga är att dom fortfarande inte ser njurar samt mycket lite vatten som kan vara skadligt för barnet. V 31+3 föder jag en jätte söt tjej som måste ha hjälp med andning vi var kvar i 10 veckor på neo + bb och i dag så är hon en så otroligt glad tjej på snart 6 år inga njurproblem eller något.

men det måste ändå vara ditt och din sambo/mans beslut hur ni ska göra påverkas inte av läkar mm

mamma till tre 0212, 0408, 0701
Harling1985

Äldre 4 Jul 16:01
#40

Citera Visa endast Anmäl

tindistar skrev 2008-07-04 15:20:48 följande:
Jag kommer inte ihåg exakt mängd men det var väldigt lite. Dem sa till mig att det var lika bra att göra abort med en gång så att dem slapp strula. Men jag gav mig inte och min mamma sa flera gånger att jag inte skulle ge mig. Och nu sitter jag här med två små töser. Med min första såg dem att urinblåsan fungerade efter tre ul. Men med min andre såg dem inte att urinblåsan fungerade utan det var inte förrän efter v25 dem såg det. Hade en dålig läkare andra gången som bara ville att jag skulle göra abort så han slapp besvär. Sen krävde jag att få den läkaren jag hade med första barnet och då visade sig att allt var som det skulle,.Jag vet hur du har det. jag har också varit helt förtvivlad och bara velat gräva ner mig. jag hade tur. det ordnade sig för min del och jag hoppas innerligt att allt går bra för dig och ditt barn också.
Å man hoppas ju så himla mycket, och med så mycket jag har läst osv, så känner jag att jag kan inte vabryta mitt barns liv inte nu.. hellre känner jag då att jag har gjort allt rätt.. Min mamma säger också att jag inte ska ge mig, detta handlar ju om mitt barns liv ett val som jag sen ska leva med...

Känner också som om den första läkaren bara tyckte att bestäm dig nu så vi kan avsluta det här. Hon sa att som det är nu så skulle man kunna säga att barnet inte har gått in i vecka 18 och då slipper vi också söka tillstånd.. Egentligen skulle jag vara någonstan mellan vecka 20 och 22 då dom har flytta mig hela tiden när bebis varit så liten..
Men som det är det det handlar om att dom ska slippa pappers arbeten.. Att dom ska slippa få mer jobb, och istället ska offra mitt barns liv...

å önskar och hoppas att allt ska gå vägen, hoppas så himla mycket på under!!

Å tack så jätte mycket för att du ville svara...

«
‹
Sida 4 av 11
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden För lite fostervatten??

För lite fostervatten??

INNEHÅLL