För lite fostervatten??

Känner mig himla dum som skriver här egentligen.. men det är så himla många frågor som far omkring uppe i mitt huvud nu...

Var in på UL i dag, och då tyckte barnmorskan att det såg ut som det fanns för lite fostervatten, vi ska in i morgon igen och kolla..

Men direkt när jag kom hem så satte jag mig och googlade..
Och hittade att oftast beror detta på att inte moderkakan eller barnets njurarar funkar som det ska..

Är så himla rädd att detta skulle vara fallet, har inte läst om något man kan göra för att "bota" detta...

Och har läst om fall där föräldrarna själv har fått tagit valet att avbryta graviditeten, oftast verka det vara som så att om man inte avbryter, så verkar det som en del barn ändå så klara sig ett litet tag så att man får se dom vid liv...

Men jag vet inte hur jag skulle kunna ställa mig i en sån fråga..
allt bara far omkring i mitt huvud..
Och jag hoppas så himla mycket att allt ska vara bra med våran bebis, men jag är så himla rädd för att intala mig för mycke...

Ville bara skriva av mig lite granna, finns inga ord för den känslan jag känner nu, och kan inte ens tänka mig hur ni som vara med om sånt här känner er..

händer att jag går in och läser i ängla rummet, och känner så himla mycket för er, och er änglar..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-07-17 15:30
Tack alla ni som hållit tummarna för oss...

Fick inte alls något positivt besked. Även om jag har försökt gjort allt för att intala mig att jag inte skulle få det. Så gör det änså oerhört ont, man hoppas ju önskar, och försöker på alla vis tänka..Tänk om..

Men läkaren idag, såg och visade oss hur den ena njuren var förstorod, och hade många cystor runt om hela. Den andra hade han lite svårt att se, men det såg ut som cystor på den också. Och även om han inte kunde säga till 100% när det gällde den, då det inte syndes lika tydligt. Så var det störst problemet fostervattnet. Det finns inte alls mycket fostervatten, och utan fostervatten så kan bebis inte utvckla lungorna, och utan lungor så klarar man sig ju inte.

Så nu står jag inför valet, då läkaren sa att det var helt upp till oss själv, men han skulle råda oss till att avbryta det hela, och han lät helt säker på sin sak...

Antingen kan jag vänta ut tiden, gå de ca 15 veckorna som är kvar. Se min bebsi födas, men också få se hur den lider när den försöker dra efter luft och inte klara det med de outvecklade lungorna..

Annars kan jag välja att avbryta det hela, och låta bebis somna in där den är som tryggast.

Det andra alternativet låter ju egentligen som det bästa då jag absolut inte inte vill att något av mina barn ska lida på något sätt alls.

Men sonen, som undra varför inte doktorn kan operera bebisen, eller ge den medecin. Förstår inte hur man kan gör som så att man tar en tablett och låter bebis somna in, Vi har pratat mycket om när man får avliva hundar, och jag har förklarat hur dåligt bebis skulle må om vi lät den försöka andas utan att kunna.
Han ifråga sätter då och undra, men när han har ont i magen då, skulle vi tycka att det var bättre om han fick somna då och aldrig vakna för att slippa det onda??
Jag förklara att det är en sjukdom som man aldrig kan bli frisk i från, och berättade om tanten som blev sjuk för att hon rökte, och det inte fanns någon medecin måt det så måste hon till slut somna och inna det fick hon må jätte dåligt och det vill ju inte vi att bebs ska göra, vi vill ju att bebis skal slippa ha ont eller må dåligt om bebis ändå kommer bli en ängel så är det bättre att låta bebis somna och aldrig behöva bli så "gammal" så att h*n hinner känna av det onda och jobbiga först..

jag förstår ju att det inte är lätt för honom, men jag vill att han ska förstå, på nått litet vis, är så himla rädd att han kommer ha svårt att förlåta mig för vad jag gjort mot han lillebror/lillasyster isåfall...

Detta är verkligen det värsta jag har varit med om...