För alla som vill flytta till USA

Eva, alltid en klippa Det där med väldigt rik gäller dock inte för mig, så en lotterivinst vore inte fel för mig som troligen inte får något arbetsvisum som medföljande.

En fråga om green card lotteriet: är det inte en risk att man, om man finns i registret på att man varit med i green card lotteriet men inte vunnit, får svårt att få ett vanligt tidsbegränsat non-immigrant visa? Jag tänker på det jag läst om att det är den sökande som har bevisbörda på att den har non-immigrant intent och strong ties till hemlandet. Om man har hoppats vinna green card lotteriet kan detta ju bli svårt att hävda tänker jag, och då kanske man inte vågar prova det utan i första hand söka vanligt tidsbegränsat non-immigrant och sedan kanske vara med i lotteriet när man redan är i USA, om man nu kommer in med tanke på detta med strong ties tänker jag:

Every alien shall be presumed to be an immigrant until he establishes to the satisfaction of the consular officer, at the time of application for admission, that he is entitled to a nonimmigrant status...

To qualify for a visitor or student visa, an applicant must meet the requirements of sections 101(a)(15)(B) or (F) of the INA respectively. Failure to do so will result in a refusal of a visa under INA 214(b). The most frequent basis for such a refusal concerns the requirement that the prospective visitor or student possess a residence abroad he/she has no intention of abandoning. Applicants prove the existence of such residence by demonstrating that they have ties abroad that would compel them to leave the U.S. at the end of the temporary stay. The law places this burden of proof on the applicant.

Strong ties differ from country to country, city to city, individual to individual. Some examples of ties can be a job, a house, a family, a bank account. "Ties" are the various aspects of your life that bind you to your country of residence: your possessions, employment, social and family relationships.
travel.state.gov/visa/frvi/denials/denials_1361.html

Känns som att det verkar rätt kört för oss att få visum till USA inom de närmsta 1-2 åren. Vi har bara hyresrätt som jag inte har lust att ha andrahandsuthyrd och ansvara för i två år, vi har inga fasta jobb här (och om jag får ett hinner jag ju ändå inte jobba där så länge att de skulle bevilja tjänstledigt i två år), det enda vi har här är ju familj, släkt och vänner. Är det band nog? Hur gör alla andra forskare egentligen? Min sambo har ju inget fast jobb här efter sin disputation utan vill ju till USA för post-doc för att kunna kvalificera sig för att sedan kunna bli erbjuden ett fast jobb på universitetet här hemma, men utan post-doc blir det svårt. Om någon kan berätta mer om hur man tolkar detta med strong ties vore det intressant.

Jaså, men jag tyckte det verkade så svårt om man varken har bostad kvar eller jobb man är tjänstledig från. De du känner kanske hade detta i Sverige så att det blev lättare för dem att bevisa, kommer du ihåg ifall det var så? Tror du att detta med att man ska bevisa sitt non-immigrant intent och strong ties bara är "överdrifter" på USCIS hemsida för att skrämma bort x antal icke önskvärda som vill över "bara för att det är lite kul"? Jag undrade eftersom jag tyckte det verkade som att ifall man är med i lotteriet för att få ett green card så har man ju egentligen immigrant intent, eller du menar att de inte är rädda för att man skulle stanna olovligen som forskare utan att de för denna kategori ger visum och förutsätter att man skulle följa lagen och ansöka om förlängning eller change of status i god tid samt åka hem om man inte får det? Jag förstår det som att detta med intent och strong ties avser att immigrations är rädda att man kommer stanna utan papper men det kanske de inte tror att forskare skulle göra? Jag tyckte bara när jag läste infon ovan att det inte lät som att vi skulle ha så mycket att komma med som bevis för non-immigrant intent eftersom jag som sagt inte vill ansvara för en hyreslägenhet från utlandet och vi inte har jobb kvar här när vi åker.

Wagram och Eva: Stort tack för era svar!  Klart att man aldrig har några garantier, men om det brukar gå på rutin så borde det ju gå för oss också, det är ju en vanlig företeelse som vi vill ha visum för. Fördelen som fick mig att tänka på green card-lotteriet istället för vanligt visum är ju att jag garanterat skulle få jobba om vi vann green cards, även om chansen att vinna är liten. Det verkar ju nämligen som sagt som att jag som medföljande får antingen ett J-2 visa, där jag får jobba förutsatt att jag blir godkänd när jag lämnat in en ansökan för Employment Authorization Document (EAD), eller ett H-4 visa där jag inte får jobba. Vi har ju inte påbörjat processen så jag har ingen aning om vilken typ av visum som är mest trolig, det verkar finnas för- och nackdelar med båda.

Stort grattis, gud så skönt efter så enormt lång väntetid!

Ja det stämmer, jag har också bytt nick. Min sambo har fått mycket mer undervisningstid nu och de har haft en del problem med experimenten så nu blir det senare disputation än beräknat, runt sommaren nästa år. Så det är ett bra tag kvar, men som jag har förstått det måste han börja luska i vart han ska ta vägen ganska snart om han ska söka egen finansiering osv för allting tar sådan tid. Men vi vet inte just nu hur våra planer ser ut; han har sagt som så att om han får erbjudande om en bra tjänst på något företag här där vi bor så överväger han att ta den (relativa) tryggheten framför att fortsätta inom akademin. Visst kan alla bli uppsagda idag men det tar ju inte tio år att få en tillsvidaretjänst inom industrin som han menar att det kan göra i akademin. Dock, OM han vill göra post-doc så är det USA som gäller i första hand. Jag är kluven eftersom jag inte har någon tjänst att vara tjänstledig ifrån och jag funderar på om det kommer vara svårt att få nytt jobb när jag kommer tillbaka om det blir så att jag inte kunnat göra så mycket "vettigt" under tiden i USA.

Marie Curie: Nu glömde jag ju fråga hur det går för er? Har ni blivit väl emottagna, är det lätt att komma in i communityn där ni bor? Några intressanta kulturkrockar?

Marie Curie
Vad roligt att ni trivs; två veckors semester känns ju väldigt lite när man har barn men det finns väl annat som uppväger. Vi diskuterar de olika alternativen fram och tillbaka - kom gärna med input (andra som läser är också välkomna att svara) för jag känner mig lite låst i tänket. Jag kan känna att å ena sidan om han vill fortsätta inom akademin så känns det "taskigt" att hindra honom från det genom att inte vilja följa med (han skulle aldrig vilja ha långdistansförhållande i två år och inte jag heller) men å andra sidan så blir det ju jag som uppoffrar mig eftersom jag tyvärr har ett yrke som är styrt mot svensk arbetsmarknad (lärare) och jag har förstått på evaoregon att det ofta är mycket svårt att få arbeta som lärare i USA med utländsk utbildning plus att man som utlänning inte ska konkurrera med amerikanerna om jobb som de kan utföra. Således är det ju inget som säger att jag får något relevant jobb även om jag skulle få arbetstillstånd. Därför funderar vi som sagt på att vi ska få barn när vi är där, men det beror ju också på hur bra sjukförsäkring vi kan få. Det hinns inte med att föda barn innan vi i så fall ska åka för jag vill inte vara gravid under mitt första år som nyexad - lärare ska ju göra ett sk introduktionsår nu och då känns det viktigt att visa sig från sin bästa sida och blir jag då sjukskriven om jag skulle få graviditetsbesvär så får jag ju inte mycket arbetslivserfarenhet innan vi i så fall åker. Samtidigt om jag inte är gravid innan vi åker så vet vi ju inte om jag ens kommer kunna bli gravid och då har jag kanske inget vettigt att göra, och blir jag gravid så blir jag såklart överlycklig men har lägsta föräldrapenningen när vi kommer hem och ingen av oss har kanske jobb som väntar.

Ja du ser, det är en rävsax för mig. I början var jag jättepositiv till idén med USA och ville uppleva något nytt osv, plus att det faktiskt skulle gå att motivera som relevant eftersom engelska är ett av mina ämnen och man kan kanske studera på distans och/eller volontärarbeta, men jag är rädd att det ska bli svårt att få jobb när vi kommer tillbaka, och ska jag då vänta med barn tills vi kommit tillbaka och har fått ett jobb och arbetat upp en ny SGI (vilket ju i så fall känns vettigt att göra anser jag) så är det ju minst fyra år tills det blir några barn (drygt 1 år till disputationen, 2år i USA, ca 1 års arbete efter hemkomst) och jag längtar mycket efter barn. Hade vi fått barn i Sverige hade vi tänkt vara hemma tillsammans en tid och sedan att han också ska vara föräldraledig och det lär ju inte gå i USA; man får några veckor tillsammans om man har bra avtal men inte mer, som jag förstått på evaoregon, så jag får väl dra största lasset själv då. Så det hela känns ganska jobbigt och jag önskar att jag kunde vara lite mer "det ordnar sig" men jag är orolig av mig och vet inte om jag skulle kunna njuta av att vara där när jag inte vet om någon av oss har jobb efter hemkomst. Vi har sparpengar men de är tänkta till insats till bostad. Å andra sidan är det ju inget som säger att han kommer få ett jobb inom industrin efter disputationen och då måste han ju fortsätta inom akademin så man vet ju inte ens hur mycket val det kommer vara. Usch vad jag babblar men det känns bra att ventilera med någon som vet hur det kan vara med villkoren i den akademiska världen. Det känns liksom surt att kvinnorna på hans avdelning får fortsätta med postdoc på grannavdelningen och att det ska ses som lika bra - för man ska förhindra att kvinnorna inom akademin slutar och man kan inte förutsätta att deras män och barn kan följa med utomlands - men de unga männens fruar förutsätter man bara att de ska följa med precis som det alltid har varit, grr... Hur hade du resonerat i min sits?

Marie Curie:

Tack så jättemycket för ditt svar, jag kan hålla med om att det är en stor chans som skulle ge min sambo en absolut nödvändig skjuts i karriären (enligt honom går det inte att fortsätta inom hans område utan utlands-postdoc om man är man, det anses suspekt) men också kunna vara värdefullt för mig som lärare om man hanterar tiden på rätt sätt. Håller även med om att det blir svårare att göra detta om man väntar till senare.

Men det stora kruxet tycker jag är att inte veta hur det blir med jobb för vare sig honom eller mig när vi kommer hem. Jag vet att jag inte kommer vilja vänta fyra år med barn så jag kommer försöka bli gravid oavsett vad om vi åker dit, och det låter ju bra att du tror att försäkringarna täcker detta. Om jag inte får en riktig anställning/längre vikariat när vi kommer hem skulle jag kunna försörja mig som lärarvikarie och som vikarie på mitt extrajobb inom vården, men om barnet är litet när vi kommer hem måste ju en av oss vara hemma med lägsta FP, och om han (som skulle ha chans på högre lön) inte får något jobb så får ju han vara hemma med 4000 kr och jag jobba. Jag skulle acceptera detta såklart, men nog ha svårt för det om barnet bara är någon månad gammalt, men det skulle ju också innebära sämre totalinkomst för familjen än om det var han som fick ett riktigt jobb och jag fick lägsta FP + jobba extra kvällar och helger om vi behöver extrapengar. I bästa läget (så som jag föreställt mig tidigare) kunde han ju då gå hem med SGI-baserad FP när jag tagit ut 180 dagar för barnet.

Jag inser ju att om han inte får ett bra industrijobb han trivs med så kommer han sörja att jag hindrade den här chansen, men om han tar en postdoc och sedan inte kommer vidare och får en ny tjänst och vi får det jobbigt efter hemkomst så kommer jag kanske ändå tycka att vi står och stampar och aldrig kan köpa bostad osv. Om jag då troligen inte får något  relevant jobb som inte är minimum wage så kommer vi ju kanske inte kunna spara något på två år och vi har en bra bit kvar till att kunna köpa en bostad man kan ha barn i, vi bor i hyresrätt nu och det vill vi ju inte i längden. I hela detta negativa resonemang ingår ju också insikten att jag själv varit dum nog att utbilda mig tills jag är 28 till något som inte genererar ett ekonomiskt mervärde och att jag mot bättre vetande i sann antigenus-anda då blir sur och bitter på min sambo för att jag tycker att det då är hans mossiga plikt som man att se till att vi kan köpa ett hus, och att det då inte lönat sig att lägga de här åren i akademin när hans vänner fick 35 000 i ingångslön direkt efter examen (samtidigt då förstås, haha, som jag själv troligen aldrig ens kommer få 35 000 så jag kan ju känna att jag bara ska vara tyst och följa med). Ja du hör ju själv, inte ens jag själv hade velat ha med mig över Atlanten med mitt katastroftänkande  . Men i det stora hela så blir det nog USA på vinst och förlust om det inte trillar ner en superduper- tillsvidaretjänst i huvudet på honom, så jag är ganska inställd på att jag måste försöka tänka bort allt det jag som trygghetsnarkoman är rädd för, för annars kommer han kanske inte vidare och så blir det så att man ångrar allt man inte gjort.

Aha, det låter ju fantastiskt, klart att just han skulle få pengarna, han är ju bäst i världen . Nej men skämt åsido så är det absolut värt att nämna för honom och be honom kolla upp vad som kan öka hans chanser till detta. Just det här med att bådas sociala förmåner skulle bli nollade som det var tidigare (eller om man kanske har annan finansiering än VR) är ju något jag oroat mig mycket för. Om vi skulle få barn och det inte är är alldeles nyfött när vi kommer tillbaka kan han ju faktiskt vara föräldraledig och jag jobba, det låter ju jättebra faktiskt. Annars har han pratat om olika stiftelser som ger mer eller mindre generösa bidrag, det verkar variera t ex hur mkt man får i medföljandebidrag, men då är man nog inte anställd i Sverige längre.

Men du, det här med att man ska vara anställd i Sverige, det är ju ett krav som VR själva ställer, men tror du att det kan bli svårt att få igenom det på själva universitetet? Alltså att de kanske inte har skyldighet/lust att låta en vara kvar som anställd bara för att man ska få VR-pengar (även om man ju inte får lön eller kräver något annat från universitetet under tiden).