kristinah: får också dåligt samvete ibland...är också höggravid och det är svårt att orka med. Och det kan ju inte barnen man redan har hjälpa! Men man gör ju så gott man kan och dåligt samvete gör det bara svårare.
Skruttis11: vi har heller ingen som kan vara barnvakt åt vår 2-åring. Hon är väldigt tvär mot alla och "svår att ta" liksom. Hon accepterar ingen annan och ingen "klarar av" henne utom vi och dagis. (hon går 3 h/dag) Och snart ska jag till sjukhuset och få bebis! Väldigt oroande faktiskt.
Skönt att ni ska till psykologen snart, hoppas ni får bra hjälp. Och försök få dispens till längre tid på dagis! (personalen kan nog inte säga nej om det kommer genom psykologen)
Vår dotter brukar också kasta nappen och skrika att vi ska hämta den...Hon brukar också låtsas ramla och säga: inte kan gå! Bära! (argt) Har märkt att det inte funkar att jag blir irriterad och säger nej utan det är bäst att avvakta en stund, då brukar hennes ilska avta och jag kan ta upp henne i knät och det behöver inte bli en maktkamp.
Anouscka: ja det är jobbigt med alla kläder. Även våra äldre barn brukar bli galna ibland och kasta av sig allt när vi är på väg ut. För att det kliar, är knöligt eller nåt. Brukar ibland öppna dörren medan vi klär på så de iallafall inte blir för varma. Man kan ju försöka undvika de material som kliar åtminstone. Vår 2 åring vägrade kläder förut, men efter några månader så går det bättre, nu är det bara vantarna som hon tar av och sen gråter för att det är kallt. Tror inte man kan göra så mkt åt situationen- de flesta verkar ju gå igenom vägra kläder-fasen... det är väl bara att stå ut och försöka få på kläderna ändå...Vissa dagar går det ju att leka/avleda och ibland måste man kanske bråka...ge inte upp!
Mammamanna: vi har också problem med att hon terroriserar katten. Måste passa henne precis hela tiden och stoppa henne. Hon får inte vara själv med katten alls då katten är så himla snäll och inte säger ifrån. Har också försökt tusen gånger att visa hur man klappar, att katten blir glad när man klappar försiktigt...det är jättejobbigt! Skulle vara bra om man hade en plats där katten kunde vara ifred, men vår är innekatt.
MuminMy bra att du peppar oss! Ang. katt-teckningarna kom jag på att vi kan leta fram den där Totte-boken som handlar om Totte och mormors katt...Sen ska jag också testa med teckningar.
Är också höggravid och min dotter är inte argare men hon är extremt "liten"! Måste bli buren, sitta i knä hela tiden, låtsas att hon ramlar och inte kan gå... Hon vill ha napp jämt. Jag ser ju att hon är i stort behov av trygghet och närhet, men ibland tycker jag hon kör med oss.I vissa situationer däremot kan hon allt själv och man får absolut inte hjälpa henne. Ibland undrar jag hur det ska gå att ha två bebisar- en liten o nyfödd och en stor o tung som är 2 år!
Det största orosmomentet för mig nu är ändå hur det ska gå att lämna henne till mormor när vi ska till förlossningen. Det har aldrig gått hittills. Och då träffar hon ändå mormor varje vardag. Mormor kommer också vara här hemma i vanliga miljön och syskonen är också här, så det borde ju gå...men hon har ett sånt himla humör och kan bli arg bara mormor tittar på henne! Jag vet att hon är jättesvår "att ta" och det är ju ännu svårare för någon annan än föräldrarna...Tips? När jag pratat med henne om att mormor ska vara här har hon skrikit nej och sagt följa med! Hon är 2 år och 4 mån.