Vi som försöker få syskon till våra änglar

tan73: min gubbe var ocksa vardelos pa julklappsinlagningen, jag fick ge honom ansvar for tejpen.  Forstar inte varfor de tror att vi ska fixa allting sadant, som att det finns nagot magiskt satt att gora pyssliga saker pa som bara kvinnor kan! 

Snorppan: far jag komma in till dig?

Anlamamma: det ar ju latt att fa lite angest och kanna sig otrygg nar man ar utanfor hemmets trygga borg dar allt sker pa vara villkor. Sjalvklart hoppas vi alla pa nr 1 men det kanns bra att du tror att du ar stark nog att gora det som ar ratt for dig om er relation inte blir bra. 

Fjarilsmamma: avundsjuk! Skicka hit honom sa han far radda vara skrynkliga paket! Och vem vet, den forsta symptom jag hade var det konstant letandet efter en toalett.

Anglamamma 82: forresten, skyddar ni er nar du ater Provera? Jag fick sa daligt med info av apoteket nar jag hamtade medicinen men vi har inte gjort det och nu oroar jag mig lite. Sa din lakare/apotek nagonting?

Alla underbara mammor!

Ar pa vag upp mot fjallen och kommer ha begransad tillgang till internet i en vecka (hur ska jag overleva utan ert stod?) sa jag ville bara snabbt ga in och onska er alla en sa GOD JUL som mojligt! Hoppas att jag gar in om en vecka och ser att det har skett ett julmirakel och vi har fatt en plusvag i traden.

Massor med kramar!

Hej flickor!

Nu ar jag tillbaka efter skidresan till fjallen over julen och ett liten paus fran FL. Har inte hunnit lasa ikapp ett smack (VEM har plussat? Na??) men ska satta mig och stracklasa (tva veckors inlagg, herrejosses).

Julresan var hemsk. Jag kande mig som en trulig tonaring som akte i baksatet pa foraldrarnas bil, tog sovmorgon varje dag och satt och hangde i soffan i pyjamas, sondergraten och harlig. Att aka till Idre var inte heller sa smart, alldeles for mycket lyckliga barnfamiljer. Och att vara en vecka i en stuga med svarmor var inte heller sa lyckat med tanke pa min korta stubin och hennes kalla satt (overlevnadsstrategi = ignorera henne).

Mens-helvete stallde ocksa till det saklart (jag tillhor ju den lilla skaran som vill ha mens eftersom jag atit medicin for att fa igang min cykel). Fick inte mer an 9 dagars bruna spottings och det holl pa att driva mig vansinnig att springa till toaletten varje gang och bli besviken for att det inte var den riktiga mensen som kommit. Till slut gav jag upp och borjade tanka hemska tankar som att allt var kort, komplikationerna efter forlossningen har gjort mig infertil, livmodern ar forstord etc etc (ni vet!). Sedan en helvetes vantan tills min gynekolog var tillbaka igar-  hon sager direkt att spottingen var min mens! Va? Nagonting om att slemhinnan inte blir sa uppbyggd etc - kontentan var "Ga hem och gor barn". Valdigt synd att hon inte kunde att sagt innan att mensen med medicin blir helt annorlunda - nu missade jag ju att borja med Pergo denna manaden och ar mitt inne i en lang, strulig cykel. Struntsamma - jag ar inte infertil! Tjoho! Har firat med att bestalla div fertilitetsbocker pa Amazon och surfat in har till er!

Facebook - det har jag aldrig varit pa (ar lite anonumitetsradd), kanner mig som en pensiorar som ar radd for my teknik. Hmmmm, ska man vaga?

Nu har jag last (ok skummat) mig ikapp! Sammanfattningen av de senaste tva veckorna i var kara trad verkar har vara "Jul var fruktansvart, nyar inte mycket battre men trevligt med ett nytt ar, inga plus (eller?) och nu nya tag/forhoppningar".

Finns inte en chans att kommentar alla sa jag hoppar in och utgar harifran men jag maste anda kommentera sarskilt:

Melkers mamma: ah nej, nej, nej! Inte mer komplikationer... Haller varenda tumme och ta.

Kidden: alla ord verkar sa futtiga och otillrackliga infor det helvete som aterigen har drabbat dig och din sambo. Vi lovar och bedyrar att ta hand om dig har inne och ge dig ett litet handtag och manga axlar att grata pa sa att du ett litet steg i taget orkar ge dig ut pa den langa resan mot ett knytte att ta hand om.

MalinF: sista dagen med aggvita ar den dagen man har agglossning. Men det ar ju lite svart att veta vilken som kommer vara sista dagen sa safort aggvitan dyker upp sa ar det ner i sanghalmen regelbundet!

Hormonstinn: du vet vad mina tummar och tar ar sysselsatta med...

MiniLou: tanker pa dig idag. Minns ocksa kistlaggningen som tung men samtidigt var det sa skont att halla honom igen (utan att vara neddrogad av morfin). Jag kande en stor gladje att fa en liten mamma-dos till och ett stort lugn samt insikten att det var dags att slappa taget nu nar jag sag hur andrad han var, det underlattade infor begravningen.

Apropa Al-tester: brukar ni ocksa fa spokstreck nagon dags innan utslag? Jag fick det nar jag anvande stickor for att bli med Fredrik och de tva senaste dagarna har det varit spokstreck igen (samma sort) sa jag hoppas ju febrilt pa AL snart.

Har ocksa en fertilitetsmonitor i byraladan men man maste borja anvanda den pa mensens forsta dag (vilket jag missat hittils pga konstig mens). Dyr var fanskapet ocksa, morr....