Lilla N:
*vinkar* vad kul att du kände att du kunde jobba så länge trots mageländet. Man blir lite härdad och jag har inte längre toaskräck på jobbet kan jag säga. Jag är också inne i en period då jag ränner hela tiden, idag hann jag också med ungefär samma antal toabesök på jobbet som du, man blir ju bara sååå trött!
Jag har berättat för hela arbetsgruppen om min krånglande mage. Dels utifrån att jag vill att dom ska förstå att jag kan rusa iväg från möten mitt i alltihopa, eller för den delen att jag vissa dagar är väldigt trött och sliten pga magen, och dels eftersom vi brukar ha gemensamt fika som jag inte deltar i sedan jag började jobba i höstas. Alltså jag kan väl ibland vara med och titta när dom andra fikar, men jag är inte med och köper in eller äter eller så. Och då föredrar jag att dom förstår varför och inte går omkring och spekulerar för sig själva.
Fru U:
vad bra att du fått en så fin läkarkontakt! Väldigt intressant att läsa vad du skriver om smärtan också och hur hon såg på det hela och att hon tog din smärta på allvar och faktiskt ville hjälpa dig!
Bruden1:
jag var också lite nervös inför min sigmoideoskopi, men det var ingen fara alls. Jag skulle ta min medicin två timmar innan och hade en 45 minuters resa dit. Det gick jättebra! Fast jag hade ju fått rensa rejält med phosphoral sedan kvällen innan också av nån konstig anledning. Verkar ingen annan behöva när dom gör sigmoideoskopi.
Jag tyckte att undersökningen gjorde rejält ont när dom skulle ta sig förbi vissa ställen i tarmen där det var mycket böj och det är det ju just i den delen där dom tittar med sigmoideoskopin. Men läkaren tar det lugn, lyssnar in och jag hade en sjuksköterska som höll mig i handen och stöttade när det kändes jobbigast. För min del (och jag ska tillägga att jag inte har några sprickor, sår eller inflammationer i ändtarm eller tjocktarm) så gjorde det inte ont särskit länge utan det gick ju över snabbt under undersökningen gång. Alltså för mig, jag vet ju itne hur andra här har upplevt det.