Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Hej alla!

Jag har snokat här länge - i flera år faktiskt och det är tack vare er som jag har vågat söka hjälp. Hade ett lättare framfall som gick tillbaka efter första barnets födelse men i november 2012 födde jag min dotter och det blev mycket värre. Senaste halvåret har jag haft svårt att kissa, nästan konstant tyngdkänsla, urinvägsinfektion och njurbäckeninflammation. Det har varit riktigt jobbigt men samtidigt har jag dragit mig för att söka hjälp, mycket på grund av medias bild av hjälpsökande kvinnor som avvisas med ett "det är normalt efter barnafödande". 

Men så bokade jag en tid till en gynekolog, hade råångest och var nära att ställa in.

Men jag gick dit, läkaren tittade snabbt på mig, sa "ojdå" och plockade fram hälsodeklarationsblankett inför operation. Tydligen hade jag ett rejält framfall på både främre och bakre väggen och livmodertappen kommer eventuellt att kortas.Operation ska ske inom tre månader...

Så nu sitter jag här och nojjar inför operationen istället.

Ja, det känns jätteskönt att det faktiskt "var någonting", om ni förstår vad jag menar. Jag har ju en löjligt låg smärttröskel och var rädd att läkaren skulle säga att det bara var att leva med för så har "alla". 

Hemligkvinna: Jo, jag är medveten om att det är mycket som kan gå snett eller inte alls men jag tror på operationen intill motsatsen är bevisad. Jag är överlag en rätt positiv prick som inte tar ut sorger i förskott. (Däremot inte sagt att jag inte läser på om komplikationer, tvärtom, jag är nästintill sjukligt välgooglad inom området.)

En njurbäckeninflammation är en urinvägsinfektion som gått upp i njurarna. Det är rätt svårt att missa - man får hög feber, frossa, illamående och helt sjukt ont i ryggen över njurtrakten. Det är ett akut tillstånd som måste behandlas med antibiotika så snabbt som möjligt annars finns risk för blodförgiftning och njurskador.

Ni kanske kan ge mig tips och råd om hur man får vardagen att gå ihop efter operationen. Så vitt jag har läst mig till får man inte lyfta tungt en lång tid efter operationen. Jag har en 1,5-åring på knappa 13 kg, en fyraåring (som jag ytterst sällan lyfter, iofs) och en man som ofta jobbar kvällspass vilket innebär att jag tar allt kvällsbestyr med upp och ur spjälsäng, matstol, bilstol, vagn... Hur löser man det lite smidigt? Hur har ni gjort?

Tack för alla tips! Guld värt!

Det låter svårt att hålla sig från att lyfta sina barn i tre månader men man får väl göra så gott man kan... Har ni klarat det, ni som är opererade? Utöver vardagssituationer som blöjbyte och nattningar, hur har det funkat på lekplatser? Handla? Plötsliga situationer (barn som trillar, springer iväg etc)?

Min man har pratat med sin arbetsgivare om att få "kontorstider" en period så barnen kan vara på fsk och vi slipper ett allt för högt inkomstbortfall. Det låter vettigt att ta så mycket hjälp som möjligt av närstående. Ska prata med släkt och vänner för att se vad som kan göras.

Min läkare sa att om jag ville ha flera barn så är det kejsarsnitt som gäller, inte mer än det.

Här kommer jag och förstör statistiken. Jag blev sämre efter andra barnet. Efter första gick det tillbaka hyfsat (hade en bra förlossning med en barnmorska som höll emot och allt gick lugnt och sansat till. Två stygn behövdes.) och efter två-tre månader försvann tyngdkänslan i alla fall. 

Andra förlossningen blev väldigt forcerad mot slutet då det tog tid och inget hände. De satte in värkstimulerande dropp och då gick jag från 6 cm öppen till helt färdig med allt på 9 minuter. Ingen tid till att hålla emot alls. Trots det behövdes det inte mer än fem stygn men jag tror att det bidrog till att framfallet förvärrades mer än om det hade tagit längre tid.

Cissan: Så vitt jag vet och har läst mig till är det inte farligt i sig att urinblåsan har flyttats neråt. Däremot kan det vara svårt att tömma blåsan ordentligt vilket i sin tur kan leda till urinvägsinfektioner.

Och angående bättre och sämre dagar - ja. Har jag varit aktiv känns det sämre, innan och under mens är det bedrövligt och nu är jag förkyld med hosta vilket är ett elände. 

Jag ska opereras.  Har varit på ett första möte med gynekolog och blivit remitterad till operation utan diskussion. Har möte inför operationen  den 20 maj och får veta mera då.

Jag har visst både främre och bakre men det är framförallt det främre som är jobbigt. Det är svårt att tömma blåsan, måste kissa i omgångar, tyngdkänsla, skav, haft urinvägsinfektion och njurbäckeninflammation (urinvägsinfektion som gått upp i njurarna), svårt (för att inte säga nästintill omöjligt) att använda tampong.

Jag tyckte det var jättejobbigt efter första, det kändes som om jag skulle vändas ut och in nästan om jag var uppe och gick eller rörde på mig. Det gick tillbaka efter några månader och jag kunde leva så gott som normalt. Sen gick jag ner i vikt och blev av med övervikten, jag vet inte om det bidrog till att det blev bättre.