Vad är det för "krterier" som gäller för att soc ska ta ens barn ?

OM man hamnar hos en bra socialsekreterare och kommun - så visst - då ÄR detta socialens syfte!Jag har dock en vän som är advokat och har jobbat mångårigt med klienter som blivit felbehandlade av soc! Då pratar vi framförallt LVU! Hon kan räkna upp ett trettiotal historier där soc har agerat både felaktigt, "panikartat" och utan riktig grund!Förstår om du som soc.sekreterare (som säkert är en seriös och bra sådan) försvarar soc, då din erfarnehet är denna - men faktum är att soc faktiskt begår misstag!I mitt eget fall kan jag berätta att jag är 37, har ett barn som jag uppfostrat klanderfritt i 18 år, samt ett barn på snart 5. Jag bor i ett hus sedan 15 år tillbaka och har inga betalningsanmärkningar eller förekommer i belastningsregistret! Jag har hela mitt liv klarat av att sköta både jobb, hushåll, barn och djur m.m.DOCK hände en händelse runt nyår som var allvarlig - då pappa misstänktes för en grov sak mot vår dotter - som hon träffar reglebundet. DÅ blev även JAG utredd och det är faktiskt det hemskaste jag upplevt!Jag lider idag av posttarumatisk stress - PGA av SOC!Jag har blivit heltidsjuksriven och är verkligen livrädd för denna instans! Skulle aldrig våga vända mig till dem igen. När de utredde pappan - HOTADE de med att FRIHETSBERÖVA mig - genom att försöka övertala mig att bo på ett UtREDNINGSHEM i hela 5 veckor! De sa att om jag ej gick med på det frivilligt så skulle de kunna sätta in LVU! Jag levde i veckor i sträck med att mitt barn en dag skulle vara "bortrövad" från dagis, eftersom soc. ev häntat henne där och placerat henne på tvångshem! Detta har hänt flertalet ggr förr - och finns att läsa MASSOR om på internet - hur SOC är en rättsapparat utan dess like och agerar gestapo!NU är det så att jag lider av viss social fobi - som är kopplat till vissa specifika situatoner! Utredarna har varit nedsättande - krävt mina journaler - (vilket min psykiatriker fick intyga att jag TROTS viss social fobi faktiskt KAN vara en god mor)!! Detta är / var oerhört kränkade - dels var jag själv CHOCKSKADAD av det jag redan själv försökte bearbeta (dvs misstanken - som pappan anklagades för) - och sedan att ovanpå detta själv utredas och hotas med tvångs/frihetsberövande där jag skulle vara bevakad 24/h dygn av flertalet expertis som skulle vara ute efter att leta fel!DOCK ÄR jag verbal - och jag har använt denna förmåga till MAX. Jag har också ett mångårigt stort kontaktnät - advokater, läkare, socsekreterare, BVC-sköterskor m.m. - och låtit alla uttala sig om mig som person.Jag är idag heltidsjukskriven pga av allt soc utsatt mig för!De har nu lagt ner hela utredningen - MEN SPÅREN är kvar. Jag kommer att få jobba MKT med att få BEARBETA deras kränkade agerande! Hur kan man agera så oproffigt när man borde hjälpa mig att stärka mig som mor - då jag är i chocktillstånd själv!!TYVÄRR har inte socutredningen gynnat mitt barn alls - då jag numera ALDRIG skulle våga be om hjälp utan bara vill komma så långt ifrån soc och myndiheter det bara går.Skulle utifrån min erfarnehet (samt min vän som är advokat som berättat många SANNA skräckhistorier) ALDIG ALDRIG dra in soc på ngt endaste vis igen!!!Det är mkt tragiskt för fokus borde ligga på mitt barn - OM hon varit utsatt för vissa saker - men jag är själv så utmattad, chockad, skakig och befinner mig i både utmattningstillstånd samt posttramatisk stress! TACK för det SOC!

Anonym (lisa) skrev 2009-05-20 16:09:10 följande:
Jag tror att det handlar om ett missförstånd om vad en utredning ÄR. Som utredningar framställs här är utredningar något förnedrande och rotande i privatlivet medans min uppfattning om en utredning (och jag har varit med om tre st personligen) är att man samtalar med tjänstemän/kvinnor om sin situation, de talar ev med andra som möter barnet i vardagen tex förskolor skolor och sen fattar man ett beslut om det behövs insatser. Om man sammarbetar så blir det ju inte värre än så, om man motsätter sig så drar det hela ut på tiden och utredningen blir en större maskin.