Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?
snillis skrev 2009-12-01 14:16:57 följande:
Inte jag men min mamma var tablettmissbrukare under hela min uppväxt och fy fan säger jag bara. Har du barn så sluta med en gång!!!
Inlägg från: Anonym
|
-
Har inga barn och kommer inte skaffa så länge jag håller på så här. Man får inte äta de tabletterna under en graviditet ens.. I mitt fall så påverkar inte missbruket mitt liv. Jag sköter ju jobbet bättre än tidigare, mitt sociala liv är bättre osv. Så det drabbar ingen annan. -
Anonym (ytterligare en) skrev 2009-12-01 15:01:39 följande:
Jag har mått skapligt men effekten avtar ju och man får inte samma behagliga känlsa, men max dosen som hållt i sig den mesta av tiden är 400 mg/dygn. Käner som någon annan skrev att det var en självmedicinering mot depression och jag får vara människa och orka. Har jobb, familj och är så svensson som man kan bli, om folk i närheten bara visste! Nedtrappningen sker på eget initsiativ och jag går i samtalsterapi men jag lyckas inte, att köpa på svarta arknaden blir svårare och svårare och man måste ju bli fri men skulle någon komma med dem skulle jag ta direkt =(Just eftersom det inte påverkar ens liv negativt i övrigt så känner jag att det är svårt att motivera mig själv till att sluta. Varför ska jag sluta med något jag mår bra av? Visst jag behöver högre och högre doser för att må bra, men trots det har det aldrig blivit några negativa biverkningar av det som det kan bli med riktiga droger. -
Men även när den psykiska abstinensen är över så sitter man där med depressionen igenDreamBitch skrev 2009-12-01 16:26:05 följande:Den psykiska abstinensen går också över. Räkna med att första veckan är värst. Efter det vänder det och allt känns bara bättre och bättre. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om detta men jag nöjer mig med detta svar så länge. (de av oss som var deprimerade från början). Och jag vill inte ha det livet. Ingen medicin mot depression har hjälpt så mycket som tradolanen.
-
Ja det är kanske det jag behöver läsa på om, de biverkningar man kan få av ett långvarigt missbruk, så jag inte bara ser fördelarna med att äta dom. Jag vet att man kan bli rejält deprimerad efter att man slutat med dom för att de mixtrar med serotininet i hjärna, men trodde inte det skulle kunna hända under tiden man åt..DreamBitch skrev 2009-12-01 16:32:25 följande:När du börjar uppleva dom riktiga biverkningarna av tramadol kommer du önska att du satt där med "bara" en depression. Biverkningarna i sig ger en sjuk depression så addera det med den depression du redan försöker behandla på egen hand. Jag rekommenderar er alla att sluta med tramadol och istället ge läkemedel som är avsatt för depressioner en ny chans. Låt det ta tid osv. I längden är det vart det.
-
Anonym (hej) skrev 2009-12-01 16:48:11 följande:
Det kan ju, om inte annat, bli väldigt svårt att få tag på dem? Det kan skapa en väldigt stress. Men har du en säker utskrivare så är det naturligtvis upp till dig om du vill fortsätta. Jag ser inget hjältedådigt i att klara sig utan tabletter. Tror att många är undermedicinerade. Vi skulle inte ha en bråkdel av alla självmord som sker årligen i detta land om alla hade lite lugnande medel/sömntabletter/smärtstillande hemma! Det är inte tabletterna som skadar, det är de underliggande problemen som är roten till att en människa är trasig.Jag får som sagt inte på recept mer, har inte ens försökt eftersom jag kan fixa det lätt på andra sätt. Så tabletter har jag alltid så mycket jag behöver. Det ideala hade ju varit att må bra utan tabletter, men det har jag ju aldrig någonsin gjort. Har aldrig ens haft nått skäl till att vara deprimerad, men ändå mår jag alltid så dåligt att jag inte vill leva. Så på ett sätt är tradolanen det bästa som hänt mig
Läkaren rekommenderade 100mg varje gång, men man kommer snabbt upp i högre doser. Och varje gång ser jag det som att jag unnar mig själv lite depressionsfrihet under ett par timmar. Detta unnandet är farligt.. -
Jag har nu varit helt utan medicinerna i en vecka, men idag mådde jag så dåligt att jag verkligen ville avsluta mitt liv, så det slutade med att jag tog några fler tabletter igen. *suck*
-
Anonym (samma sits) skrev 2009-12-11 08:47:30 följande:
Som mig,,,jag hade oxå hållit uppe o ej hämtat ut något från apoteket, men i förrgår mådde jag piss o hämtade ut en ny på 100st, då är det lätt att ta för att få må bra en stundEller hur! Jag är visserligen glad att jag klarade mig så länge utan, känns som att jag bevisade för mig själv att jag KAN sluta, jag är inte fysiskt beroende än. Hade jag inte varit så extremt deprimerad som jag är just nu så hade jag kunnat hålla mig borta från dom. Samtidigt inser jag att det är missbrukartankar att tänka på mediciner så fort jag är deprimerad också. Men vad gör man inte för att överleva dagen.. -
Anonym (Been there) skrev 2009-12-19 07:41:31 följande:
Om de "vitrockade knarklangarna" tvångsmatade henne med piller som man tvångsmatar gäss kan jag förstå om din väninna är bitter. Men jag antar att hon, i likhet med alla vi som trillar dit på piller, glatt tog emot tabletterna och stoppade i sig dem alldeles på egen hand? Man skyller alltid på andra, det är ett typisk missrukarbeteende, men ingen läkare tvingar sin patient att ta tabletterna. Det är man självsomfattar beslutet att äta dem, ingen annan. Har själv varit fast i värktabletter, missbrukade kraftigt i över tio år. Jag ville inte sluta, jag mådde ju inte dåpligt. Att jag vägde 47 kg, inte kunde jobba, fick min son omhändertagen var ju inte alls tecken på något fel... "Soc" tvingade iväg mig på diverse behandlingar som naturligtvis inte gungerade, jag blev en j*vel på att manipuler läkare, när det inte gick längre blev jag lika duktig på att förfalska recept. Men en dag fick det vara nog. Ja förstod att det här inte gick längre. JAg var nära att dö, hade urusla levervärden och var som sagt mager som en skrika. Jag fattade beslutet att lägga av och gjorde det tvärt. Det var hemskt, mådde dåligt i flera veckor, men det gick. Vad jag vill ha sagt med detta? JA, det vet jag inte riktigt. Vill du sluta så kan du sluta. Vill du inte, kommer du inte kunna sluta heller. Så enkelt är det. Lycka till!Håller med. För vissa människor är dessa tabletter oumbärliga. Inte för att dom blir höga på dom utan för att det är det enda som lindrar den fysiska smärtan. Utan dom så hade kanske fler tagit livet av sig när de drabbats av kronisk smärta, för det är inte lätt att leva med. Men samtidigt tycker jag att det är FÖR lätt att få ut vissa mediciner...
Och ja, du har rätt. Man kan sluta om man vill. Och på ett plan så vill jag inte sluta. Jag vill må bra, och gör det med medicinerna. Jag vill såklart må så utan dom om det går, men det gör det inte. Vill inte vara en missbrukare, men jag vill inte må dåligt heller.. -
Nu har jag klarat mig utan tabletterna sedan den 11/12.
9 dagar Det känns ok faktiskt. Jag är alltid mer eller mindre deprimerad, men den senaste tiden har det inte varit så extremt, utan mer hanterbart. Så jag har inte ens tänkt tanken på att ta tabletterna, jag har inte haft något behov av dom. Men visst, om något händer så jag mår dåligt igen så kommer jag säkert börja ta dom också. Ska jag vara ärlig så känns det tryggt att dom finns hemma vid nödfall. Vet att vissa fortfarande ser det som ett missbruk, men jag har iallafall bevisat för mig själv att jag klarar mig utan dom. -
Anonym (beroendeläk) skrev 2009-12-20 21:01:26 följande:
Du är jätteduktig, fortsätt kämpa. Men det krävs betydligt mer än 9 dagar att ta sig ur ett missbruk, lura inte dig själv till att tro att du har kontroll för att du klarar dig 9 dagar. Fråga vilken rökare/snusare/alkoholist som helst. 9 dagar gör en inte drogfri.Nej det är klart. Jag är som sagt medveten om att jag kommer trilla dit igen så fort jag stöter på motgångar i livet. Men fram tills att jag gör det så tvivlar jag inte på att jag klarar mig utan tabletterna. De gör ju inget för mig de dagar jag redan "mår bra". Men visst, det bästa hade varit att hitta en antidepressiv medicin som fungerar.. Det blir nästa bit att ta itu med. Hittar jag rätt där så kan jag förhoppningsvis kasta tradolanen helt.
(de av oss som var deprimerade från början). Och jag vill inte ha det livet. Ingen medicin mot depression har hjälpt så mycket som tradolanen.
