Det ska fan vara en modern man!

Ja, Completorium. Du är en drömman, och jag fick nummerlappen före dig Anonym ( Pling) Internt skämt...
Och jag tycker det är underbart med en djup diskussion om detta svåra ämne.För det är ju också tråkigt att vara den som lite tappar lusten. Och ett förhållande handlar om så många aspekter. Hur håller man ett förhållande levande, jämställt och berikande?
Skilj dig inte än Completorium, vänta på mig - jag är fortfarande lycklig, men det blir väl andra bullar så småningom även här. Nu är ju jag också tyvärr feminist, vad kan man annat vara. Men jag är väldigt sensuell också. Och dålig på att laga mat, hm. Fast kan måla, läsa böcker och skotta snö. Gillar att dansa också.
Och nu måste även jag fixa lite här hemma, men jag längtar efter mer kontakt med dig. På ett eller annat sätt. På allvar. Hur det nu ska gå till?
Och hoppas du får en fin helg med din avundsvärda fru.
Och nu ska jag göra blåbärs-ischoklad eller nåt annat nyskapande.

Har inte kommit igång med is-chokladen än. Fastnade i en annan tråd.Har jag blivit FL-beroende? Jag är nybörjare, så jag fattar inte ens vad inbox är. Kommer väl klura ut det.
Men jag vet att du finns Competorium och vi kommer säkert höras, träffas eller nåt nångång.
Klart att du inte har nåt emot feminism, fattar jag förstås, och förstår precis vad du menar. Håller med. Trots allt handlar det om att respektera varandra och hjälpas åt med det ibland kämpiga livet.
Och, jag önskar dig verkligen lycka till med din underbara fru och att gnistan kommer tillbaka. Ibland kan det ju vara så enkelt att man bara åker iväg tillsammans ett tag. När barnen var små och vi trötta, så hade vi möjlighet några gånger att göra det, och vips, så var lusten där igen. Min exman var nog rätt lika dig, egentligen, förresten.
Jag är nog bara ihop med drömmän, vid närmare eftertanke. Eller så har jag partiell minnesförlust?
God Jul!

Aha! Tack. Återkommer vid tillfälle.

Bra tråd som får en att funderar själv. Har man små barn kan man nog ta en längre sexsvacka utan att skiljas, för annat är viktigare. Men när man är medelålders och "bara" ihop för att man vill det för sin egen skull, så har ju ett bra samliv en större tyngd. Mina kompisar som kommit in i klimakteriet, tycker det är skönt att sexlusten minskar, eftersom de oftast är singlar. Många tycker de har gjort "dumheter" när de var mer styrda av stark sexlust. Hur är det med din kvinna?Klimakteriet?
Jag har ju en man som, ja, vill jämt, typ. Men han är inte på nåt sätt påstridig. Jag kan ju tycka att det är skönt att få längta lite. Å andra sidan så är det lite sant att "sex föder sex" och att det behöver inte vara "höjdarsex" jämt. Och ibland kan man ju börja så smått, utan att vara särskilt kåt, och så på nåt sätt, ja, så finns lusten där.
Fast annars så är det ju-ägglossning- ahh. Man bara består av lust. Och just den kommer ju försvinna i samband med klimakteriet.( eller för p-pillerätare)
Jag tror uppriktigt att din fru inte riktigt förstår dig ( nu lät jag som en älskarinna wannabe) och att hon kommer att bli chockad om du föreslår skilsmässa. Och att sexlusten då kommer att öka, för en tid. När känslorna blir intensiva.
Knepigt. Och sorgligt egentligen.

Men hallå, det är väl klart att vi vill ha underbara män som er. Och jag anser inte att detta är ett skvallerställe, även om vissa trådar är helt ointressanta.
Men jag hade en liknande morgon som du Completorium, men med ett annat utfall. Fast jag fick dämpa takten på min kära för att hänga med själv. Och sen tänkte jag på om jag skulle palla så lång tid med en vacker man som jag älskar och sen inte få vara nära på just det viset. Och nej, jag skulle inte ha ditt tålamod. Min exman ville inte ha sex under lång tid, för jag var så sjuk att han inte såg mig som jämbördig och kvinna, och när jag var ute med hunden, drömde jag om att ha sex, nästan med vem sjutton som helst mitt i skogen. Vilket jag inte hade eller skulle ha haft.Men vilken frustration!
Men du, så här kan du ju inte ha det.. Jag föreslår att ni gemensamt går på en Johan Ekenberg-kurs. Som inte alls handlar om teknik utan om att ha en levande relation där sex självklart ingår.Jag har bara träffat honom på föreläsningar, men tror han skulle kunna hjälpa er. Han var på TV i nån serie "Sexterapeuterna" eller nåt som jag inte såg.. Fast jag borde nog ha gjort det, men jag är så dålig på att ha koll på TV program och att komma ihåg att titta.Men kolla upp honom, han har en hemsida, www.johanekenberg.se tror jag. Och du måste nog vara lite "tuffare" mot din fru om det ska bli något. Men jag unnar henne verkligen att få fortsätta sin relation med en så fin man som du ( och så är ju inte jag ledig än--ha ha ha..)

Åh, puuuh. Vilken kravlista! Och vilket tålamod du har ( till ingen nytta sannolikt)
Men du, man kan gå på Johans kurser själv också. Och det kan du mycket väl göra. Då visar du också att det faktiskt är viktigt för dig och då visar hon genom att inte vilja följa med , sin inställning. Och er "terapi" verkar ju ändå bara ha varit ett spel för gallerierna från hennes sida.
Jag tappar också lusten vid stress, det gör nog alla, men nog kan man få till det ändå ibland. Annars bör man nog förändra sitt sätt att leva.
Jag tror inte nåt har gått i baklås och att det löser sig om du väntar ut henne. Om du börjar prata om skilsmässa, kommer hon säkert vilja ha sex intensivare ( ett tag) när känslorna för dig blir starkare och hon inte vill förlora dig.
Kolla Johans hemsida i alla fall. Och det kanske går att fråga honom lite kort. Han är ju också en man, en klok och erfaren man. Klappa katterna från mig...

Jag skulle också bli avtänd av en hand på bröstet eller mellan benen och visst minskar stressen om man delar på sysslorna. Men så är det väl inte i det här fallet.
Och det är klart man överlever utan sex, men är det det man vill? Om bägge vill-ok.
Det är knepigt när det är obalans i ett förhållande. Jag har med åren insett, liksom de flesta, att en person inte kan uppfylla alla ens behov man har. Så jag dansar, diskuterar speciella spörsmål och åker skidor med andra... Men just sex är ändå på nåt sätt en orsak till att man vill vara ihop. Att vara sexuell är också att vara levande. Jag menar inte att man behöver ha samlag, men att man känner sexualiteten i sig.
Vårt samhälle är på nåt sätt väldigt sexualiserat, men ändå är det sällan man diskuterar sex på det här viset. Jag tycker man pratar för lite om sex och även döden, på "rätt sätt". Har själv ordnat tema-dagar för ungdomar om både sex och döden, (inte samtidigt), och det är ett enormt sug efter att få prata om detta "på riktigt" och nu hoppas jag att jag blir förstådd. Och jag tror att för att verkligen leva, så måste man förstå döden och för att känna sig som en hel människa även ha kontakt med sin sexualitet. Vilket alltså inte innebär att ha sex jämt eller dödsångest. Det är när vi är nära våra känslor, vid anhörigs död, eller skilsmässa, som man lever intensivare eller har intensivaste sexet. Och man kan faktiskt hålla kvar den känslan, även om det är svårt. Om nån blir arg på det här inlägget, strunta i att skriva ner det. Ni har nog missförstått det då. Ber om ursäkt att jag inte kan förklara tydligare.

LummePrinsessan, vi är två före i kön...
Undras om det är så, att man har en hög eller låg sexdrift som grundnivå? Tycker nog det har varierat rejält för mig. Med en man, så fick vi nästa inte nog. Vi kunde älska tre gånger på raken, för vi fick bägge orgasm bara vi nuddade varandra första gången. Höll på lite längre andra och sen mer normalt tredje. Men förhållandet fungerande inte av andra skäl och han är nu gift med en annan. Men vi träffas och är goda vänner. Vi har nog bägge "stängt av " vår åtrå av många orsaker. Att vi bägge lever i relationer, och för min egen del också att jag vill skydda mig från den smärta jag upplevde när vi separerade och inte "trilla dit" igen. Men jag antar att vi skulle mycket väl kunna ha samma sorts sex igen. Och den själsliga närheten jag känt med honom är unik. Med mina barns far, så var vi också väldigt nära, men sexualiteten hade en mindre betydelse. Han har nu ett betydligt mer passionerat äktenskap, tror jag. Vi var mer som syskon och vänner och samarbetade fantastiskt.
Min nuvarande har jag mycket bra med på ett extremt okomplicerat sätt. Sexet funkar liksom allt annat, men jag känner inte den enorma åtrån. De första åren jag såg honom naken, var jag helt hänförd- och ville bara teckna av hans perfekta kropp, men det var inte sex jag tänkte på... Jag tror nog ändå det varierar. Fast just jag känner mig väldigt lugn och trygg med mig själv och min sexualitet. Och det hör inte ihop med nån partner.

Vill säga att detta är en fantastisk tråd och så skönt att de flesta verkligen skriver genomtänkt och från hjärtat. Detta är verkligen en komplicerad fråga, som betyder mycket. Som det här med att prata. En gång i tiden tyckte jag det var så viktigt att prata om allt. Man ältade, dissekerade och alla ord kom jag sen ihåg i åratal och vände och vred på. Självklart är kommunikation en grundsten i ett förhållande, men just sex kan pratas sönder. Nu är min man inte av den intellektuella sorten som vill analysera. Och det är så himla befriande att vårt relationsprat mest består av. "Vad bra vi har det. Ja, det tycker jag med" Visst har vi gått igenom framtiden, eftersom vi vet att han sen vill ha barn och då inte med mig. Jag är för gammal, helt enkelt. Och enats om att göra slut på ett respektfullt sätt. Så vi vet att vårt förhållande är temporärt och just därför kanske man "anstränger" sig lite mer. Vi kommer inte att åldras ihop.
När det gäller sex är han så öppen, på ett "naivt" men inte barnsligt sätt. Han är ung, men mogen. Han säger glatt Oj vad kåt jag blir när jag ser dig/ pratar med dig i telefon/ kramar dig. Men det känns inte som nåt tjat, eftersom jag vet att han förmodligen vill älska, men det är ok att vi inte gör det. Fast han vet ju då till skillnad mot TS att vi kommer göra det rätt snart i alla fall. Och jag skulle aldrig tända på nån skithög till man, nån som vill dominera mig, däremot är det skönt med en stark och manlig vän, där manlig innebär att man är trygg i sin manlighet- och diskar när det behövs... Jag är mycket kvinnlig, och kan självklart fixa bilen ( ja inte allt..), snickra, skotta snö etc.. Och jag vet mycket väl att jag till skillnad från många jämnåriga kompisar är en avundsvärd medelålders kvinna, som har en man som både älskar, respekterar och uppskattar mig, inte dricker, slåss, har skitiga kalsonger, som alltid vill älska, men lika gärna kramas - och som dammsuger, bäddar, tvättar. Jag är kanske värd det, eller så har jag bara världens tur? Sen är ju inte livet lätt i övrigt. Carpe diem.

Rättar mig själv. Nej inte behöver man vara skithög för att vara dominant. Men jag har massor av killkompisar som stönar över att tjejer inte vill ha dem, för att de är för snälla och att tjejer föredrar, ja skitstövlar är nog ordet som brukar användas.
Jag dricker inte heller alkohol förresten... Men för en del hör ju drickandet ihop med närhet och sex.
Och pinsamt Peter Li, jag rodnar av skam, jag gör nog som din kvinna ibland, smeker utanpå jeansen, när det i alla fall inte är läge... Fast ibland har man gjort nåt ändå iofs helt absurt.. Härom morgonen med nån annans fyraåring i sängen t ex. men han sov djupt...
Och mer pinsamt, hör mig själv säga repliken " Vad skönt det ska bli att sova" och jag kan nog också vrida mig undan ibland. Oj oj. måste tänka över det lite...