Det ska fan vara en modern man!
Det här skrevs först som ett inlägg i tråden "Varför vill tjejer ha mindre sex än killar" av rimmad lax
www.familjeliv.se/Forum-9-191/m49264120.html
men så insåg jag att det kantrade åt ett annat håll så jag startar en ny tråd istället. Kanske är detta ett gammalt ämne och jag är ny här, men ni får väl hänvisa till de trådar det detta har diskuterats förr!
Så här skrev jag:
Jag var för trött i natt för att börja skriva några längre tirader, men jag ska försöka utveckla mina erfarenheter lite här. Kallejohansson och Pappa jonthe bl.a. har redan varit inne på det här spåret som jag ska utveckla lite.
Det talas mycket om att män både vill ha en hora och en madonna. De vill ha en hora i sängen men på dagen ska deras kvinna vara en madonna, en respektabel kvinna som är en god mamma och husmor. Detta är väl känt och ett etablerad fenomen. Mycket skit har kastats på män för att de har de omänskliga kraven på sina kvinnor.
Motsvarigheten för kvinnor är mjukispappa/buse(alt. prins på vit springare)-problematiken. Det är detta ni har kommit in på i den här tråden. Kvinnor skriker högt och vilt över män som inte deltar i familjelivet, är gäster i sina barns liv, på sin höjd kan "hjälpa till" i hushållsarbetet osv. Kvinnor beklagar sig över sina lata sluskar till män och vill istället ha en "riktig" man som klarar att komma underfund med själv att det ska diskas, handlas mat och tvättas kläder och också göra det!
Alla terapeuter lär ut att vägen till sexlivet går genom diskbaljan. En trött och utarbetad kvinna är inte kåt, men en kvinna som känner att hon får fullt stöd i hushållet och med barnen har helt andra förutsättningar till att bli den eldiga älskarinnan mannen så hett åstundar.
Jag är en man som är som en fullfjädrad hemmafru. Jag kan allt om att sköta ett hem och gör det också. Det har alltid varit så. Jag är inne på mitt andra äktenskap. I mitt första äktenskap som varade från ungdomen så tog nog min fru bara det hela som nåt naturligt. Hon hade aldrig fått lära sig särskilt mycket om hushållsarbete och jag blev den naturliga auktoriteten på området i vår familj. Jag blev het enkelt den traditionella kvinnan i vårt förhållande.
Nå hjälpte det? Nej, inte blev det mer sex för det! När vi gått igenom den sedvanliga passionsfasen så dalade sexlivet till att vara något som hon accepterade som nåt nödvändigt ont som fick ske 1-2 ggr/månad. Jag tog upp och försökte prata om det om och om igen, men ändå accepterade jag tanken på att hon helt enkelt inte var så intresserad.
Nå, det förhållandet slutade på ett sätt som är vanligare åt "andra hållet", dvs. att kvinnan slänger ut en oduglig man som bara latar sig och inte deltar i familjelivet och hushållsarbetet. Jag tröttnade och bröt upp. Då reagerade hon med nån slags chock (för naturligtvis kunde hon inte föreställa sig att jag inte trivdes, trots att jag pratat med henne hundratals gånger om att jag inte ville vara den ende som gjorde nåt i hushållet och att jag var missnöjd med sexlivet). Hon blev plötsligt en sexgudinna! Hon använde sexet för att hålla mig kvar, men det funkade givetvis inte.
Min andra fru... Inte heller här fungerar det med att vara en mjukisman och sköta allt i hushållet. Vi hade jättebra sexliv c:a 3 år, tills vi hade flyttat ihop på allvar och gift oss.
Jag har varit betydligt mer vaksam och tagit tag i problemen mycket tidigare nu. Först när jag märkte att sexlivet dalade så funderade jag över vad det kunde bero på. Jo, hon pluggade och var under stor press. Så jag backade, tjatade inte om sex, lät henne vara. Men det var som att hon aldrig kom tillbaka efter det, så jag har på olika sätt fört det hela på tal, försökt att lirka ur henne vad som är fel osv. Jag har gett henne tid, jag har gjort allt för att underlätta tillvaron för henne osv. Så, när det här tidsspannet av tid för möjlig återhämtning för henne vara några år och inget blivit bättre så krävde jag familjeterapi och det blev så.
Då framkommer några intressanta saker! Hon säger då bl.a. att hon såg det som att hon var inne i en passionsfas i början av vårt förhållande, dvs de första 3 åren. Ovanligt länge alltså, det brukar vara några månader. Hon använder sig också av den här bilden av mannen som en prins på en vit springare som ska ta henne ur den misär hon lever i. När vardagen infann sig så sprack föreställningen om att allt skulle bli så fantastiskt annorlunda. Hon hade alltså inte räknat med att även hon skulle behöva bjuda till för att hennes liv skulle bli bra.
Och så detta då med busen (eller prinsen) kontra hemmamannen, vaktmästaren... Det visade sig att hon, som längtat hela livet efter en man som var en hejare på att laga mat (så att hon skulle slippa göra det jämt), städa osv. nu, när hon hittat en sån, inte alls blev nöjd med det! Nej, istället kände hon sig undanskuffad från sin naturliga plats i hemmet!!! (Ändå sitter hon och skryter på jobbet om sin duktige man som lagat den goda maten som ligger i hennes matlåda...)
Hon kände sig mindervärdig, överflödig, förminskad... Och den där mannen som stod i köket... var han sexig? Nej... Det gick inte att tända på en man som beter sig som ett fruntimmer...
Fattar ni problematiken? Här har man fått höra hela livet att man ska dela på hushållsarbetet och vara en jämställd familj, men när man gör så, så blir man straffad med att kvinnan tappar respekten för en!
Det ska fan vara en modern man!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-20 18:54
Jag lämnar nu den här tråden och även FL.
) Jag brukar säga: "Dra inte igång nåt nu som du inte klarar av att slutföra!"