• Completorium

    Det ska fan vara en modern man!

    Det här skrevs först som ett inlägg i tråden "Varför vill tjejer ha mindre sex än killar" av rimmad lax
    www.familjeliv.se/Forum-9-191/m49264120.html
    men så insåg jag att det kantrade åt ett annat håll så jag startar en ny tråd istället. Kanske är detta ett gammalt ämne och jag är ny här, men ni får väl hänvisa till de trådar det detta har diskuterats förr!

    Så här skrev jag:

    Jag var för trött i natt för att börja skriva några längre tirader, men jag ska försöka utveckla mina erfarenheter lite här. Kallejohansson och Pappa jonthe bl.a. har redan varit inne på det här spåret som jag ska utveckla lite.

    Det talas mycket om att män både vill ha en hora och en madonna. De vill ha en hora i sängen men på dagen ska deras kvinna vara en madonna, en respektabel kvinna som är en god mamma och husmor. Detta är väl känt och ett etablerad fenomen. Mycket skit har kastats på män för att de har de omänskliga kraven på sina kvinnor.

    Motsvarigheten för kvinnor är mjukispappa/buse(alt. prins på vit springare)-problematiken. Det är detta ni har kommit in på i den här tråden. Kvinnor skriker högt och vilt över män som inte deltar i familjelivet, är gäster i sina barns liv, på sin höjd kan "hjälpa till" i hushållsarbetet osv. Kvinnor beklagar sig över sina lata sluskar till män och vill istället ha en "riktig" man som klarar att komma underfund med själv att det ska diskas, handlas mat och tvättas kläder och också göra det!

    Alla terapeuter lär ut att vägen till sexlivet går genom diskbaljan. En trött och utarbetad kvinna är inte kåt, men en kvinna som känner att hon får fullt stöd i hushållet och med barnen har helt andra förutsättningar till att bli den eldiga älskarinnan mannen så hett åstundar.

    Jag är en man som är som en fullfjädrad hemmafru. Jag kan allt om att sköta ett hem och gör det också. Det har alltid varit så. Jag är inne på mitt andra äktenskap. I mitt första äktenskap som varade från ungdomen så tog nog min fru bara det hela som nåt naturligt. Hon hade aldrig fått lära sig särskilt mycket om hushållsarbete och jag blev den naturliga auktoriteten på området i vår familj. Jag blev het enkelt den traditionella kvinnan i vårt förhållande.

    Nå hjälpte det? Nej, inte blev det mer sex för det! När vi gått igenom den sedvanliga passionsfasen så dalade sexlivet till att vara något som hon accepterade som nåt nödvändigt ont som fick ske 1-2 ggr/månad. Jag tog upp och försökte prata om det om och om igen, men ändå accepterade jag tanken på att hon helt enkelt inte var så intresserad.

    Nå, det förhållandet slutade på ett sätt som är vanligare åt "andra hållet", dvs. att kvinnan slänger ut en oduglig man som bara latar sig och inte deltar i familjelivet och hushållsarbetet. Jag tröttnade och bröt upp. Då reagerade hon med nån slags chock (för naturligtvis kunde hon inte föreställa sig att jag inte trivdes, trots att jag pratat med henne hundratals gånger om att jag inte ville vara den ende som gjorde nåt i hushållet och att jag var missnöjd med sexlivet). Hon blev plötsligt en sexgudinna! Hon använde sexet för att hålla mig kvar, men det funkade givetvis inte.

    Min andra fru... Inte heller här fungerar det med att vara en mjukisman och sköta allt i hushållet. Vi hade jättebra sexliv c:a 3 år, tills vi hade flyttat ihop på allvar och gift oss.

    Jag har varit betydligt mer vaksam och tagit tag i problemen mycket tidigare nu. Först när jag märkte att sexlivet dalade så funderade jag över vad det kunde bero på. Jo, hon pluggade och var under stor press. Så jag backade, tjatade inte om sex, lät henne vara. Men det var som att hon aldrig kom tillbaka efter det, så jag har på olika sätt fört det hela på tal, försökt att lirka ur henne vad som är fel osv. Jag har gett henne tid, jag har gjort allt för att underlätta tillvaron för henne osv. Så, när det här tidsspannet av tid för möjlig återhämtning för henne vara några år och inget blivit bättre så krävde jag familjeterapi och det blev så.

    Då framkommer några intressanta saker! Hon säger då bl.a. att hon såg det som att hon var inne i en passionsfas i början av vårt förhållande, dvs de första 3 åren. Ovanligt länge alltså, det brukar vara några månader. Hon använder sig också av den här bilden av mannen som en prins på en vit springare som ska ta henne ur den misär hon lever i. När vardagen infann sig så sprack föreställningen om att allt skulle bli så fantastiskt annorlunda. Hon hade alltså inte räknat med att även hon skulle behöva bjuda till för att hennes liv skulle bli bra.

    Och så detta då med busen (eller prinsen) kontra hemmamannen, vaktmästaren... Det visade sig att hon, som längtat hela livet efter en man som var en hejare på att laga mat (så att hon skulle slippa göra det jämt), städa osv. nu, när hon hittat en sån, inte alls blev nöjd med det! Nej, istället kände hon sig undanskuffad från sin naturliga plats i hemmet!!! (Ändå sitter hon och skryter på jobbet om sin duktige man som lagat den goda maten som ligger i hennes matlåda...)

    Hon kände sig mindervärdig, överflödig, förminskad... Och den där mannen som stod i köket... var han sexig? Nej... Det gick inte att tända på en man som beter sig som ett fruntimmer...

    Fattar ni problematiken? Här har man fått höra hela livet att man ska dela på hushållsarbetet och vara en jämställd familj, men när man gör så, så blir man straffad med att kvinnan tappar respekten för en!

    Det ska fan vara en modern man!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-20 18:54
    Jag lämnar nu den här tråden och även FL.

  • Svar på tråden Det ska fan vara en modern man!
  • LummePrinsessan

    Anonym (Lycklig) skrev 2009-12-28 00:44:35 följande:


    LummePrinsessan, vi är två före i kön...
    Nej, jag skojar bara. Jag har redan en fantastisk man.
  • LummePrinsessan

    Jag skulle däremot vilja höra hur TS fru (?) upplever förhållandet.

    Om den ena partnern "tjatar" om att ha sex som blir det liksom negativt laddat.

  • Completorium
    LummePrinsessan skrev 2009-12-28 11:08:31 följande:
    Anonym (Lycklig) skrev 2009-12-28 00:44:35 följande: Nej, jag skojar bara. Jag har redan en fantastisk man.
    Ja, fast polyamori har jag funderat en hel del över...
  • LummePrinsessan
    Completorium skrev 2009-12-28 11:12:50 följande:
    Ja, fast polyamori har jag funderat en hel del över...
    Ja, du har ju redan två intressenter här så!
  • Completorium
    LummePrinsessan skrev 2009-12-28 11:11:27 följande:
    Jag skulle däremot vilja höra hur TS fru (?) upplever förhållandet. Om den ena partnern "tjatar" om att ha sex som blir det liksom negativt laddat.
    Ja, och det problemet har vi alltid i såna här sammanhang, att det bara är den ene som får komma till tals. Och jag kan ju liksom inte hjälpa till på annat vis än att vara så detaljerat redovisande som jag kan. Men det hjälper ju inte, för det är ändå genom mina glasögon ni får se det hela.
  • Alcyone

    Vi kanske ska diskutera olika lösningar. Finns det några lösningar som håller sig inom gällande normer eller måste dessa ändras? Det kanske redan sker i skrivande stund. Otrohet t ex är ju ingen lösning. Det sårar mest. Månggifte? Olagligt. Klubbar för sexuellt missnöjda där man kan träffa sexuellt jämbördiga? Än så länge sunkigt och tragiskt med sexklubbar. Vad kan man göra? Problemet är identifierat men sen då?

  • Anonym (lika)
    LummePrinsessan skrev 2009-12-28 11:11:27 följande:
    Jag skulle däremot vilja höra hur TS fru (?) upplever förhållandet. Om den ena partnern "tjatar" om att ha sex som blir det liksom negativt laddat.
    Jag är inte TS, men känner igen mig i det han skriver så jag bryter in här. Jag och min fru är i ett totalt dödläge på grund av att vi inte kan lösa den frågan. Om jag inte ligger på och ?tjatar?, som hon uppfattar det, så blir det inget sex. Samtidigt, om jag ?tjatar?, som hon uppfattar det, så vill hon inte ha sex. Jag har förstås slutat ?tjata? för att slippa känna mig förnedrad, så vi har mycket sällan sex, som jag uppfattar det.

    Och det är så fruktansvärt frustrerande att aldrig få ge uttryck för sin lust. Varför ska det inte finnas på kartan att jag nånsin ska kunna agera på mina impulser och vräka upp henne på köksbordet och sätta på henne för allt vad jag är värd? Varför ska jag hela tiden behöva undertrycka något som löper så starkt igenom mig? Varför är hon inte intresserad av att söka samma starka lust inom sig själv? Jag har anpassat mig till hennes lust ? eller brist på lust ? i många år. Jag har inte sett henne ta ett enda steg i min riktning.

    Jag förstår att jag kan upplevas som jobbig och överkåt, och jag har verkligen slipat till mig med åren och jobbat för att inte sätta press på henne. Men det innebär att jag måste lägga locket på mig själv.
  • Completorium

    Anonym (Pling) skrev 2009-12-28 08:17:30 följande:


    Mitt kraschade äktenskap har tyvärr gjort att jag inte vågar söka efter sex.

    Jag upplevde samma sak som TS. Skulle vi ha sex, var det på mitt inititativ. Efter ett tag kände jag mig bara oattraktiv och oälskad. Kände jag lust så dog den i samma ögonblick som jag var tvungen att ta inititativ. Det är inte kul att försöka ha sex med någon som visar ett sådant uppenbart ointresse.

    Vi hade ett bra sexliv i ungefär ett år. Vi höll ihop i 10. Barnen kom till på schema, som jag satte upp. Nu har vi varit separerade i 1½ år. Och jag vågar inte ha sex!!!

    Det är inget fel på viljan att ha sex. Men efter att ha varit ratad i så många år är mitt sexuella självförtroende fullständigt krossat . Nojorna är hur stora som helst. Om utseende och om hur man gör. Jag vet ju knappt hur jag vill ha det i sängen. Vem vill ha en "oskuld" på 38 år? För det är så jag känner mig.

    Nämnde det för en av mina singelvänner. "Äsch, det är som att cykla, sade hon" Jaha, tänkte jag då. Jag som alltid kör sönder mina cyklar fullständigt...
    I TV-serien "Vänner" Säger Monica en gång "Det är så länge sen jag hade sex, så jag är rädd att de har ändrat på det och jag inte längre vet hur man gör". Det är väl ungefär så du känner det, antar jag.

    Ja, det är inte lätt när självförtroendet är nere i skoskaften. Psyket kan ställa till med mycket obehag. Jag minns en gammal vän som berättade för mig om sina föräldrar. De levde ihop men deras samliv hade helt uppenbart upphört för länge sedan. Så var de allesammans på semester hos några bekanta på deras lantgård och de bodde i nån gäststuga som de bara var i när de sov, annars vistades de utomhus eller inne hos värdfamiljen. Gästhuset var alltså ett ställe där man kunde vara ifred på dagtid.

    Så, som det kan vara när man är borta från vardagsrutiner, så hade det börjat spira nåt emellan min väns föräldrar, och det var nåt som hennes far skulle gå till gästhuset och hämta, och han försökte få med sin hustru, och hon förstod mycket väl vad han menade med det, och hon var bra sugen, men hon vågade inte. Så var det tillfället över och kom aldrig tillbaka. Min vän var mycket ledsen över det. Några år senare, när alla barnen var utflugna skilde sig hennes föräldrar.
  • Completorium

    Anonym (lika) skrev 2009-12-28 11:27:16 följande:


    Jag är inte TS, men känner igen mig i det han skriver så jag bryter in här. Jag och min fru är i ett totalt dödläge på grund av att vi inte kan lösa den frågan. Om jag inte ligger på och ?tjatar?, som hon uppfattar det, så blir det inget sex. Samtidigt, om jag ?tjatar?, som hon uppfattar det, så vill hon inte ha sex. Jag har förstås slutat ?tjata? för att slippa känna mig förnedrad, så vi har mycket sällan sex, som jag uppfattar det.

    Och det är så fruktansvärt frustrerande att aldrig få ge uttryck för sin lust. Varför ska det inte finnas på kartan att jag nånsin ska kunna agera på mina impulser och vräka upp henne på köksbordet och sätta på henne för allt vad jag är värd? Varför ska jag hela tiden behöva undertrycka något som löper så starkt igenom mig? Varför är hon inte intresserad av att söka samma starka lust inom sig själv? Jag har anpassat mig till hennes lust ? eller brist på lust ? i många år. Jag har inte sett henne ta ett enda steg i min riktning.

    Jag förstår att jag kan upplevas som jobbig och överkåt, och jag har verkligen slipat till mig med åren och jobbat för att inte sätta press på henne. Men det innebär att jag måste lägga locket på mig själv.
    Ja, du verkar ha det ungefär som jag.

    Du sätter fingret på det viktiga: "Och det är så fruktansvärt frustrerande att aldrig få ge uttryck för sin lust."

    Det är just detta. Som någon har skrivit i denna tråden (en kvinna som själv är i den situationen att hon saknar lust och känner sig pressad) så verkar det som att det inte finns utrymme för det allra minsta avsteg från principen att aldrig "tjata" om sex. För av den som saknar lust så uppfattas även ett förslag om sex så sällan som en gång per månad som "tjat".

    Det är som att en allergi har utvecklas, en allergi mot företeelsen sex. Och som det är med allergier, när det väl har utvecklats så reagerar man på det direkt, även om man inte har varit med om det på mycket lång tid.

    Och på så sätt blir den som saknar lust per definition immun emot att handla fel. Den personen har alltid rätt när de tackar nej till sex och säger sig vara pressad. Men den som saknar sex har omvänt alltid fel. Det är aldrig rätt att ta upp frågan om sex.

    Hur har det kunna bli så här? Vi har på relativt kort tid (1900-talets andra hälft) gått från en ytterlighet till en annan. Tidigare var det så att när två gifte sig innebar det plikt att ha sex med varandra, och den som ville mest, vilket väl oftast var mannen, hade all rätt medan kvinnan behövde få läkarintyg på att få slippa.

    Nu är vi i andra kanten där ingen har rätt att få kräva något alls när det kommer till sex. Och det är inte bra det heller.
  • LummePrinsessan

    Anonym (lika) skrev 2009-12-28 11:27:16 följande:


    Jag är inte TS, men känner igen mig i det han skriver så jag bryter in här. Jag och min fru är i ett totalt dödläge på grund av att vi inte kan lösa den frågan. Om jag inte ligger på och ?tjatar?, som hon uppfattar det, så blir det inget sex. Samtidigt, om jag ?tjatar?, som hon uppfattar det, så vill hon inte ha sex. Jag har förstås slutat ?tjata? för att slippa känna mig förnedrad, så vi har mycket sällan sex, som jag uppfattar det. Och det är så fruktansvärt frustrerande att aldrig få ge uttryck för sin lust. Varför ska det inte finnas på kartan att jag nånsin ska kunna agera på mina impulser och vräka upp henne på köksbordet och sätta på henne för allt vad jag är värd? Varför ska jag hela tiden behöva undertrycka något som löper så starkt igenom mig? Varför är hon inte intresserad av att söka samma starka lust inom sig själv? Jag har anpassat mig till hennes lust ? eller brist på lust ? i många år. Jag har inte sett henne ta ett enda steg i min riktning. Jag förstår att jag kan upplevas som jobbig och överkåt, och jag har verkligen slipat till mig med åren och jobbat för att inte sätta press på henne. Men det innebär att jag måste lägga locket på mig själv.
    Jag är ingen expert. Jag kan säkert ha fel.

    Jag tror inte att du är problemet utan att det ligger hos henne. Antingen känner hon ingen passion till dig längre eller så kanske det är något annat såsom stress, synen på sig själv, osv.
Svar på tråden Det ska fan vara en modern man!