• Completorium

    Det ska fan vara en modern man!

    Det här skrevs först som ett inlägg i tråden "Varför vill tjejer ha mindre sex än killar" av rimmad lax
    www.familjeliv.se/Forum-9-191/m49264120.html
    men så insåg jag att det kantrade åt ett annat håll så jag startar en ny tråd istället. Kanske är detta ett gammalt ämne och jag är ny här, men ni får väl hänvisa till de trådar det detta har diskuterats förr!

    Så här skrev jag:

    Jag var för trött i natt för att börja skriva några längre tirader, men jag ska försöka utveckla mina erfarenheter lite här. Kallejohansson och Pappa jonthe bl.a. har redan varit inne på det här spåret som jag ska utveckla lite.

    Det talas mycket om att män både vill ha en hora och en madonna. De vill ha en hora i sängen men på dagen ska deras kvinna vara en madonna, en respektabel kvinna som är en god mamma och husmor. Detta är väl känt och ett etablerad fenomen. Mycket skit har kastats på män för att de har de omänskliga kraven på sina kvinnor.

    Motsvarigheten för kvinnor är mjukispappa/buse(alt. prins på vit springare)-problematiken. Det är detta ni har kommit in på i den här tråden. Kvinnor skriker högt och vilt över män som inte deltar i familjelivet, är gäster i sina barns liv, på sin höjd kan "hjälpa till" i hushållsarbetet osv. Kvinnor beklagar sig över sina lata sluskar till män och vill istället ha en "riktig" man som klarar att komma underfund med själv att det ska diskas, handlas mat och tvättas kläder och också göra det!

    Alla terapeuter lär ut att vägen till sexlivet går genom diskbaljan. En trött och utarbetad kvinna är inte kåt, men en kvinna som känner att hon får fullt stöd i hushållet och med barnen har helt andra förutsättningar till att bli den eldiga älskarinnan mannen så hett åstundar.

    Jag är en man som är som en fullfjädrad hemmafru. Jag kan allt om att sköta ett hem och gör det också. Det har alltid varit så. Jag är inne på mitt andra äktenskap. I mitt första äktenskap som varade från ungdomen så tog nog min fru bara det hela som nåt naturligt. Hon hade aldrig fått lära sig särskilt mycket om hushållsarbete och jag blev den naturliga auktoriteten på området i vår familj. Jag blev het enkelt den traditionella kvinnan i vårt förhållande.

    Nå hjälpte det? Nej, inte blev det mer sex för det! När vi gått igenom den sedvanliga passionsfasen så dalade sexlivet till att vara något som hon accepterade som nåt nödvändigt ont som fick ske 1-2 ggr/månad. Jag tog upp och försökte prata om det om och om igen, men ändå accepterade jag tanken på att hon helt enkelt inte var så intresserad.

    Nå, det förhållandet slutade på ett sätt som är vanligare åt "andra hållet", dvs. att kvinnan slänger ut en oduglig man som bara latar sig och inte deltar i familjelivet och hushållsarbetet. Jag tröttnade och bröt upp. Då reagerade hon med nån slags chock (för naturligtvis kunde hon inte föreställa sig att jag inte trivdes, trots att jag pratat med henne hundratals gånger om att jag inte ville vara den ende som gjorde nåt i hushållet och att jag var missnöjd med sexlivet). Hon blev plötsligt en sexgudinna! Hon använde sexet för att hålla mig kvar, men det funkade givetvis inte.

    Min andra fru... Inte heller här fungerar det med att vara en mjukisman och sköta allt i hushållet. Vi hade jättebra sexliv c:a 3 år, tills vi hade flyttat ihop på allvar och gift oss.

    Jag har varit betydligt mer vaksam och tagit tag i problemen mycket tidigare nu. Först när jag märkte att sexlivet dalade så funderade jag över vad det kunde bero på. Jo, hon pluggade och var under stor press. Så jag backade, tjatade inte om sex, lät henne vara. Men det var som att hon aldrig kom tillbaka efter det, så jag har på olika sätt fört det hela på tal, försökt att lirka ur henne vad som är fel osv. Jag har gett henne tid, jag har gjort allt för att underlätta tillvaron för henne osv. Så, när det här tidsspannet av tid för möjlig återhämtning för henne vara några år och inget blivit bättre så krävde jag familjeterapi och det blev så.

    Då framkommer några intressanta saker! Hon säger då bl.a. att hon såg det som att hon var inne i en passionsfas i början av vårt förhållande, dvs de första 3 åren. Ovanligt länge alltså, det brukar vara några månader. Hon använder sig också av den här bilden av mannen som en prins på en vit springare som ska ta henne ur den misär hon lever i. När vardagen infann sig så sprack föreställningen om att allt skulle bli så fantastiskt annorlunda. Hon hade alltså inte räknat med att även hon skulle behöva bjuda till för att hennes liv skulle bli bra.

    Och så detta då med busen (eller prinsen) kontra hemmamannen, vaktmästaren... Det visade sig att hon, som längtat hela livet efter en man som var en hejare på att laga mat (så att hon skulle slippa göra det jämt), städa osv. nu, när hon hittat en sån, inte alls blev nöjd med det! Nej, istället kände hon sig undanskuffad från sin naturliga plats i hemmet!!! (Ändå sitter hon och skryter på jobbet om sin duktige man som lagat den goda maten som ligger i hennes matlåda...)

    Hon kände sig mindervärdig, överflödig, förminskad... Och den där mannen som stod i köket... var han sexig? Nej... Det gick inte att tända på en man som beter sig som ett fruntimmer...

    Fattar ni problematiken? Här har man fått höra hela livet att man ska dela på hushållsarbetet och vara en jämställd familj, men när man gör så, så blir man straffad med att kvinnan tappar respekten för en!

    Det ska fan vara en modern man!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-20 18:54
    Jag lämnar nu den här tråden och även FL.

  • Svar på tråden Det ska fan vara en modern man!
  • Parniara
    Anonym (...) skrev 2009-12-30 01:14:57 följande:
    Varför ser vi inte piller och liknande som hämmar för hög lust kontra den partner man har? Åtminstone hämmar lusten lite?
    Det är ju just de jag har p-piller till. Jag får klart minskad lust=husfrid
    Ja det är förnedrande, men nödvändigt. Det är ju den utan lust som bestämmer eftersom det är bara hans lust som kan styra när vi ska ha sex. Hela tråden handlar om att försöka mötas.

    Att göra sec med stressbefriat är nog en bra nyckel, men svårt. Nån sa att om man har sex varje dag i en månad och sen inte är kåt är man att anse som hopplöst fall. Kanske nåt att prova...bara så man vet sen om det finns hopp i partnern eller inte. Om min man tvingar mig att vara sexfri 360 dagar i 2009, borde jag kunna tvinga honom till 30 dagar sex i 2010...
  • Signy
    Completorium skrev 2009-12-30 20:38:19 följande:
    Jag tror att jag svarade på det där, men inte med direkt citat av din fråga:
    Ah, jag missade det. Tänkte att det skulle vara lättare att tänka sig in i dilemmat om jag visste din frus syn på det hela.

    Jag säger inte att det är så, men då skulle kanske dethär med klimakteriet kunna vara en sköld att gömma sig bakom, rent tekniskt?
  • Completorium
    Signy skrev 2009-12-30 23:24:37 följande:
    Ah, jag missade det. Tänkte att det skulle vara lättare att tänka sig in i dilemmat om jag visste din frus syn på det hela. Jag säger inte att det är så, men då skulle kanske dethär med klimakteriet kunna vara en sköld att gömma sig bakom, rent tekniskt?
    Ja, det är väl fullt möjligt! Jag kan nog tycka att hon gör det, iom att hon låtit det påverka henne långt innan hon kommit in i det.
  • Signy
    Completorium skrev 2009-12-30 23:28:19 följande:
    Ja, det är väl fullt möjligt! Jag kan nog tycka att hon gör det, iom att hon låtit det påverka henne långt innan hon kommit in i det.
    Ja. Jag vet inte. Jag har följt tråden, intressant att läsa så många tankar. Men du sitter i en knepig sits, inget snack om den saken. Jag har lite svårt att sätta mig in i din situation, hur frustrerad man kan bli efter så länge. Har upplevt det en gång, men jag gav upp och gick vidare rätt snabbt. Man kan inte ändra på människor, alla utvecklas ju åt sitt håll. Ingen kan säga till dig vad du ska göra... men jag kan nog tycka att man lever ju bara en gång. Det beror på hur mycket du älskar henne, om du vill fortsätta leva med henne i "nöd och lust". Och, det beror på hur viktigt det är med sex. Att både få ge och ta på den fronten. Kan tänka mig att du funderat rätt mycket med tanke på trådens längd.
  • Completorium
    Signy skrev 2009-12-30 23:35:03 följande:
    Ja. Jag vet inte. Jag har följt tråden, intressant att läsa så många tankar. Men du sitter i en knepig sits, inget snack om den saken. Jag har lite svårt att sätta mig in i din situation, hur frustrerad man kan bli efter så länge. Har upplevt det en gång, men jag gav upp och gick vidare rätt snabbt. Man kan inte ändra på människor, alla utvecklas ju åt sitt håll. Ingen kan säga till dig vad du ska göra... men jag kan nog tycka att man lever ju bara en gång. Det beror på hur mycket du älskar henne, om du vill fortsätta leva med henne i "nöd och lust". Och, det beror på hur viktigt det är med sex. Att både få ge och ta på den fronten. Kan tänka mig att du funderat rätt mycket med tanke på trådens längd.
    Grejen är att jag har genomgått en skilsmässa redan, och jag längtar inte direkt efter en till, så därför har jag verkligen försökt hitta en lösning på problemet som inte innebär separation, men jag börjar nog misströsta.

    Den där frågan om hur mycket jag älskar min fru... Jag vet inte! Å ena sidan kan man säga att man antingen älskar eller inte. Det finns inga mellanlägen. Och älskar man så har man inget val.

    Jag har ett sånt exempel i min närhet, en god vän som är hjälplöst förälskad i en man som hon kanske aldrig kommer att få helt och hållet. Han har burit sig väldigt dumt, elakt, själviskt och korkat åt emot henne men det hjälper inte. Hon vill ändå ha honom trots att hennes intellekt säger att hon borde avsluta det där fortare än kvickt. Men så fort hon ser honom så vill hon bara vara i hans närhet.

    Sån kärlek känner jag inte och har nog aldrig känt. Har varit och nosat på den med en kvinna, och varje gång jag tänker på henne så känns det på ett särskilt sätt inombords. Med mina fruar har jag haft passioner men sen är det mest djup vänskap med sexuell attraktion. Är det kärlek? Jag vet inte.

    Kanske är det brist på djup kärlek som gör att vi har svårt att acceptera att sexet inte är som vi önskar och behöver? Skulle det vara lättare att stå ut i ett förhållande utan sex om man var blint förälskad?
  • Signy
    Completorium skrev 2009-12-30 23:48:30 följande:
    Med mina fruar har jag haft passioner men sen är det mest djup vänskap med sexuell attraktion. Är det kärlek? Jag vet inte. Kanske är det brist på djup kärlek som gör att vi har svårt att acceptera att sexet inte är som vi önskar och behöver? Skulle det vara lättare att stå ut i ett förhållande utan sex om man var blint förälskad?
    Nej, jag tror nog tyvär inte det.. att vara förälskad är ju en av de starkaste känslorna man kan känna. Och att vara förälskad i någon man kan få, tom vara ihop med är ju en hissnande känsla. Men jag tycker att detdär med förälskelse kan kokas ner till en stark känsla av att vilja ha en människa mer och mer. Är man ifrån varanadra vill man ringa, är man i samma rum vill man kela, får man kela vill man ha hett, passionerat sex. Får man det, vill man ha det 3 ggr till - på raken. Man vill ju vara nära, lukta på och känna den andra hela tiden. Och det vore nog helt hemskt att då inte få ha sex, speciellt om anledningen vore att ens älskade inte ville :( Då är det nog lättast att stå ut och man värderar vänskap och ett fint fungerande liv ihop och man har samma (icke) behov av sex..
  • Completorium
    Signy skrev 2009-12-30 23:57:47 följande:
    Nej, jag tror nog tyvär inte det.. att vara förälskad är ju en av de starkaste känslorna man kan känna. Och att vara förälskad i någon man kan få, tom vara ihop med är ju en hissnande känsla. Men jag tycker att detdär med förälskelse kan kokas ner till en stark känsla av att vilja ha en människa mer och mer. Är man ifrån varanadra vill man ringa, är man i samma rum vill man kela, får man kela vill man ha hett, passionerat sex. Får man det, vill man ha det 3 ggr till - på raken. Man vill ju vara nära, lukta på och känna den andra hela tiden. Och det vore nog helt hemskt att då inte få ha sex, speciellt om anledningen vore att ens älskade inte ville :( Då är det nog lättast att stå ut och man värderar vänskap och ett fint fungerande liv ihop och man har samma (icke) behov av sex..
    Mm... Men som jag sagt tidigare: Alla är olika. Jag tror att det finns de som upplever stark kärlek utan att uppleva nån särskild sexuell attraktion.

    Om vi skulle reda ut begreppen: Förälskelse och passion är väl ganska närbesläktade begrepp och kan vara rätt flyktiga, eller hur? Efter förälskelse inträder kärlek, om det går åt det hållet. Kärlek är djupare och stadigare än förälskelse.

    Jag tror att vi är så väldigt olika när det kommer till hur vi upplever kärlek. Det kan också göra att ett förhållande haltar, för vi ser olika på vad kärlek egentligen är.

    Jag tror personligen att kvinnor uppfostras till att se på kärlek och förhållanden genom rosa dimmor och beskrivna i romantiska komedier och flickböcker. Sex existerar knappt där. Sen möter de män som uppfostrats av grova porrfilmer och mest funderar på hur snabbt de kan få tjejen att acceptera att ta den i tvåan. Tacka fan för att det riskerar att gå snett på sexfronten i ett förhållande...
  • Signy
    Completorium skrev 2009-12-31 00:18:51 följande:
     Jag tror personligen att kvinnor uppfostras till att se på kärlek och förhållanden genom rosa dimmor och beskrivna i romantiska komedier och flickböcker. Sex existerar knappt där. Sen möter de män som uppfostrats av grova porrfilmer och mest funderar på hur snabbt de kan få tjejen att acceptera att ta den i tvåan. Tacka fan för att det riskerar att gå snett på sexfronten i ett förhållande...
    Eehehe, nja. Är du full?

    Jag håller inte med. Det där hänger nog inte på om man är kvinna eller man på den fronten. Nog har många kvinnor vuxit upp med en tuff sex-attityd där man snackar med sina polare, tar för sig och säkerligen sett en hel del porrfilm i sina dagar med. Och dessutom är det ju, som många kvinnor uttryckt här och i andra forum, många ladies som vill ha ett sexliv som kan liknas med de där "grova porrfilmerna".
  • Completorium
    Anonym (lika) skrev 2009-12-30 19:14:55 följande:
    Det här är bara något jag slänger ur mig, och det gäller förstås bara de par som är välfungerande på andra områden och där osynk i sexet är problemets orsak snarare än symptom på andra problem. Men ni som tycker att knulla är en besvärlig börda – har ni försökt att helt enkelt intala er själva att det inte är det?
    Ibland tvingas människor till att tänka annorlunda kring sex. Jag har ju förut berättat att min första fru blev som sexgalen när hon insåg att hon höll på att förlora mig. Chocken ryckte upp henne ur sin dvala och plötsligt tvingades undersöka om sex var en möjlig väg att behålla mig. Det intressanta med det är att hon - säger hon själv - faktiskt upptäckte hur kul sex kunde vara!

    När hon till sist kastade alla sina föreställningar om hur sex ska vara överbord och bara gick på magkänslan för att möta mig och min sexualitet så fann hon något nytt inom sig själv som av någon anledning legat dolt för henne.

    Så jag tror att du har en poäng där!
  • Completorium
    Signy skrev 2009-12-31 00:24:14 följande:
    Eehehe, nja. Är du full? Jag håller inte med. Det där hänger nog inte på om man är kvinna eller man på den fronten. Nog har många kvinnor vuxit upp med en tuff sex-attityd där man snackar med sina polare, tar för sig och säkerligen sett en hel del porrfilm i sina dagar med. Och dessutom är det ju, som många kvinnor uttryckt här och i andra forum, många ladies som vill ha ett sexliv som kan liknas med de där "grova porrfilmerna".
    *L* Nej, jag är aldrig full, men jag är 47 år och i min generation är det faktiskt inte särskilt många kvinnor som vuxit upp med porrfilmer...
Svar på tråden Det ska fan vara en modern man!