Det ska fan vara en modern man!

Anonym (...) skrev 2009-12-30 01:14:57 följande:

Jag skulle precis släcka och sova, men det här måste jag ju bara svara på... *L*

Först din sista fråga: Jag valde henne för jag trodde jag mött en partner som jag var sexuellt kompatibel med, som hade lika stor drift som jag, för det visade hon upp under 3 års tid. Sen ändrade det sig, och då var det ju liksom för sent... Vi pratade enormt mycket om sex och behov av sex i början, så hon visste mycket väl om min syn på det. Vi var väl båda naiva, trodde på att även hon nu hade "hittat hem" till sin sanna sexuella identitet. Men det var ju bara tillfälligt, om än under en ovanligt lång period. Sen hann verkligheten ifatt henne och hon blev sitt vanliga jag igen.

Så det andra. Intressant att ni med lägre drift anser att det bara är ni som ska ändra på er. Det anser nämligen vi med högre drift att vi också ska göra. Visst, i blaskorna pratas det en massa om hur man ökar sin lust, men hos terapeuten pratas det bara om hur man minskar sin lust. Vi får veta att vi ska lägga band på oss, inte visa vår lust, inte sätta vår partner under stress, att tillgång till sex inte är en mänsklig rättighet osv.

Jo, visst pratas det om hur den med mindre lust kan hjälpas också. Men, OBS!, den med mindre lust ska just HJÄLPAS medan vi med större lust ska TA ANSVAR.

Den här konflikten är förmodligen olöslig. Har man olika förhållande till sex så har man. Inte mycket att göra åt det.

Jag har skrivit det förut i tråden: Jag är luttrad, och om jag kommer att bryta upp så kommer jag att vara mycket noggrann i valet av ny partner.

Kanske, och det känns nog som det vettigaste alternativet just nu, kommer jag i så fall inte att flytta ihop med någon kvinna igen utan endast ha lösare förbindelser. Att sätta sig i nåt igen som visar inte fungera, nej, det orkar jag bara inte.

Jag säger precis som så många kvinnor som "äntligen blivit av med sin slashas till karl" att de "inte vill bli hushållerska igen utan nu är det deras tur att tänka på sig själva och ta för sig av vad marknaden har att erbjuda och ha lite kul som omväxling"!
(Oj vad jag kommer att få skit för det där sista! )

Anonym (Lycklig) skrev 2009-12-30 07:28:00 följande:

Hon dricker lite vin då och då, några glas en kväll. Det har ingen effekt. Den här gången som jag berättade om blev hon rejält berusad. Inte så att hon blev redlös, men det räckte till en rejäl baksmälla dagen efter. Det är ju inget som jag vill uppmana henne till, och hon utsätter sig inte för det självmant heller utom nån enstaka gång. Jag har bara varit med om det en gång på 7 år.Mm... det där har jag funderat en del på... Jag tror att jag kanske, kanske har en hållbar teori för hur det kan hänga ihop.

Ett väldigt vanligt scenario är att mannens orgasm styr när sexet är slut. Jag vet att det finns gott om gentlemän som ser till att tillfredsställa kvinnan även efter sin egen orgasm, om så vore nödvändigt.

Men dels är det nog väldigt många som inte gör det, dels vet vi ju att kvinnors orgasmfunktioner kan skilja sig mycket från mäns. Jag har träffat få kvinnor som får en orgasm och sen är det bra, eller helt enkelt stopp, som det är för män. Vanligare har varit att kvinnorna är slow starters och sedan kan de få ett flertal orgasmer. (Ja, inte måste de vara slow starters för att vara multiorgasmiska! )

Dessa kvinnor kanske helt enkelt behöver - hur ska jag uttrycka det - mer omfattande sex, fler orgasmer, häftigare orgasmer osv. för att nå den där punkten när de är totalt tillfredsställda och utmattade och - avstressade?

Jag beskrev ju i ett inlägg hur min fru ibland inte velat få de där starka orgasmerna för det "är så jobbigt". Sen kan det vara en komponent till som gör skillnaden mellan män och kvinnors upplevelse av sex och orgasmens effekter. I de flesta ställningar så är det ju mannen som får arbeta. Om man nu inte är nån 2-minutersman utan håller på lite längre och intensivare för att komma till orgasm så kombineras orgasmen med en fysisk utmattning och jag tror att orgasmens effekt blir mer total då.

Jag vet vilken skillnad det blir mellan en onaniorgasm och en samlagsorgasm. Onanin ger oftast en orgasm som mest koncentrerar sig till könet medan samlagets orgasm mer omfattar hela kroppen.

Så vissa kvinnor, som fått en orgasm och både hon själv och mannen då tror att allt är frid och fröjd, kanske bara har börjat och just avnjutit förrätten? Tacka sjutton för att hon inte är nöjd då utan bara piggare än innan!Nja... jag har inte jobbat hemma tidigare i mitt liv och det har alltid varit likadant.Mm... ...och vi är några män som känner samma sak... *L*Jovisst, det är en god tanke!

Känner att jag behöver kommentera detta lite till:

Anonym (...) skrev 2009-12-30 01:14:57 följande:

Har du läst inlägg #12? Han beskriver bl.a. hur han faktiskt fick piller för att dämpa sexlusten.

Du skriver att det ses som mer förskräckligt att vilja inskränka någons sexualitet än att öka densamma hos den andra partnern. Men nu är det ju faktiskt så att när detta problemet uppenbarar sig så är det för att den partnern med större sexlust redan har fått sin sexualitet inskränkt! Det är ju redan ett faktum!

Inskränkt på så sätt att han/hon har lovat att vara sin partner trogen, men denna partner kan inte svara upp emot behovet och då inga andra lösningar finns för att få utlopp för sexualiteten än genom sin partner så blir effekten att hans/hennes sexualitet begränsas.

Så när man börjar diskutera problemet så är ju utgångspunkten att den med mindre sexlust helt sätter den sexuella agendan och den med större sexlust får rätta sig efter det.

Om man beskriver det gemensamma sexlivet på en skala mellan 1 och 10 där 1 är den nivå som sätts/önskas av den med mindre sexlust och 10 den nivå som sätts önskas av den med mer sexlust, så börjar ju diskussionerna om hur sexlivet ska kunna förbättras kanske när sexlivet ligger vid siffrorna 1-3 nånstans.

Den med mindre sexlust har alltså ett övertag och tycker väl att det är obekvämt att ändra på det förhållandet. Klart att det är obehagligt att bli kritiserad och få krav på sig. Därför uppfattas det kanske av dem som har mindre sexlust som att kraven på förändring bara ställs på dem, för de har aldrig märkt att en obarmhärtig förändring redan har skett för den med större sexdrift.

---

Det snackas så mycket om att den som utsätts för en press att "ställa upp på" mer sex blir stressad av det. Men jag upplever stress av att inte få sex. Det gör mig okoncentrerad och jag tappar tålamodet, blir lättretlig osv. Onanin är då som ett "piller" som lättar på de här symptomen, men som jag tidigare påpekat, det är ingen ersättning för partnersex i längden.

Åh! Nu har vi fått möjlighet att formatera våra inlägg! Wow! @Anonym(Lycklig): Jo, längst upp till höger i varje inlägg finns en symbol, ett citattecken. Klicka på det så får du in citatet i din text!

Ja, det där med polyamori är nåt jag har funderat en del på, och det låter ärligt talat som nåt som skulle kunna funka för mig. Jag är inte svartsjukt lagd, och sen det här med att kunna knyta an till flera personer har jag inga problem med... Nå, det återstår att undersöka och ingen kan veta i förväg hur det skulle funka.

Polyamori, särbo, kollektiv... Ja, nåt borde väl funka och vore värt att testa, för nu har jag testat monogama förhållanden under en massa år och se hur det gick...

Jag tror att jag svarade på det där, men inte med direkt citat av din fråga:

Ja, det är väl fullt möjligt! Jag kan nog tycka att hon gör det, iom att hon låtit det påverka henne långt innan hon kommit in i det.

Grejen är att jag har genomgått en skilsmässa redan, och jag längtar inte direkt efter en till, så därför har jag verkligen försökt hitta en lösning på problemet som inte innebär separation, men jag börjar nog misströsta.

Den där frågan om hur mycket jag älskar min fru... Jag vet inte! Å ena sidan kan man säga att man antingen älskar eller inte. Det finns inga mellanlägen. Och älskar man så har man inget val.

Jag har ett sånt exempel i min närhet, en god vän som är hjälplöst förälskad i en man som hon kanske aldrig kommer att få helt och hållet. Han har burit sig väldigt dumt, elakt, själviskt och korkat åt emot henne men det hjälper inte. Hon vill ändå ha honom trots att hennes intellekt säger att hon borde avsluta det där fortare än kvickt. Men så fort hon ser honom så vill hon bara vara i hans närhet.

Sån kärlek känner jag inte och har nog aldrig känt. Har varit och nosat på den med en kvinna, och varje gång jag tänker på henne så känns det på ett särskilt sätt inombords. Med mina fruar har jag haft passioner men sen är det mest djup vänskap med sexuell attraktion. Är det kärlek? Jag vet inte.

Kanske är det brist på djup kärlek som gör att vi har svårt att acceptera att sexet inte är som vi önskar och behöver? Skulle det vara lättare att stå ut i ett förhållande utan sex om man var blint förälskad?

Mm... Men som jag sagt tidigare: Alla är olika. Jag tror att det finns de som upplever stark kärlek utan att uppleva nån särskild sexuell attraktion.

Om vi skulle reda ut begreppen: Förälskelse och passion är väl ganska närbesläktade begrepp och kan vara rätt flyktiga, eller hur? Efter förälskelse inträder kärlek, om det går åt det hållet. Kärlek är djupare och stadigare än förälskelse.

Jag tror att vi är så väldigt olika när det kommer till hur vi upplever kärlek. Det kan också göra att ett förhållande haltar, för vi ser olika på vad kärlek egentligen är.

Jag tror personligen att kvinnor uppfostras till att se på kärlek och förhållanden genom rosa dimmor och beskrivna i romantiska komedier och flickböcker. Sex existerar knappt där. Sen möter de män som uppfostrats av grova porrfilmer och mest funderar på hur snabbt de kan få tjejen att acceptera att ta den i tvåan. Tacka fan för att det riskerar att gå snett på sexfronten i ett förhållande...

Ibland tvingas människor till att tänka annorlunda kring sex. Jag har ju förut berättat att min första fru blev som sexgalen när hon insåg att hon höll på att förlora mig. Chocken ryckte upp henne ur sin dvala och plötsligt tvingades undersöka om sex var en möjlig väg att behålla mig. Det intressanta med det är att hon - säger hon själv - faktiskt upptäckte hur kul sex kunde vara!

När hon till sist kastade alla sina föreställningar om hur sex ska vara överbord och bara gick på magkänslan för att möta mig och min sexualitet så fann hon något nytt inom sig själv som av någon anledning legat dolt för henne.

Så jag tror att du har en poäng där!

*L* Nej, jag är aldrig full, men jag är 47 år och i min generation är det faktiskt inte särskilt många kvinnor som vuxit upp med porrfilmer...