• två lingon och ett blåbär

    ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

    Ännu en ny tråd där vi föräldrar till barn med ADHD kan snacka vidare och stötta varandra.
    Är du förälder till ett barn under utredning eller om du känner oro för att ditt barn har svårigheter är du också sälvklart välkommen hit

    Hoppas ni alla håller tillgodo med denna enkla start.

    Vill tacka elegi som hållit i trådstarten under lååååång tid och som gjort det med bravur.
    Kramar till dig och hoppas att vi får se dig i tråden

    Länk till gamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-11-309/m47886577.html
    I trådstarten där finns även länkar till våra gamla trådar samt pressentationstråden.

  • Svar på tråden ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind
  • mammaflickan

    Tack för att ni välkomnar mig! Hm, är väl lite känslig idag antar jag för jag sitter bara här o lipar av lättnad att känna igen sig. Tack för ni delar med er av er, verkligen tack.
    Beundrar er starka fina mammor som ni är.

  • mammaflickan

    ...och inte för att det är kul men skönt, att det finns fler barn än mitt som bygger om hemma!
    Igår till exempel, hittade han en krok. Det födde en galen idé som slutade med att hade byggt om hela tv-rummet till ett låssasbadrum. Med "tvättställ, dusch, toa o allt, men av annat då. Släpat in trätomten från verandan o byggt om till dusch, med slangar o skit. Jag älskar att han uppfinner o e kreativ. Men det blir så mycket ibland, ju, o det jobbigaste är nog när det blir sådär nervöst maniskt o inte ens verkar vara en lek. Men detta med badrummet var den roliga typen, lek alltså. O nu går jag här på nålar för när han kommer från skolan om han ska bli vansinnig för jag har städat undan det, eller om han inte ens ska komma håg att det va där.

  • Trollet Ludenben
    mammaflickan skrev 2010-01-15 10:15:36 följande:
    ...och inte för att det är kul men skönt, att det finns fler barn än mitt som bygger om hemma! Igår till exempel, hittade han en krok. Det födde en galen idé som slutade med att hade byggt om hela tv-rummet till ett låssasbadrum. Med "tvättställ, dusch, toa o allt, men av annat då. Släpat in trätomten från verandan o byggt om till dusch, med slangar o skit. Jag älskar att han uppfinner o e kreativ. Men det blir så mycket ibland, ju, o det jobbigaste är nog när det blir sådär nervöst maniskt o inte ens verkar vara en lek. Men detta med badrummet var den roliga typen, lek alltså. O nu går jag här på nålar för när han kommer från skolan om han ska bli vansinnig för jag har städat undan det, eller om han inte ens ska komma håg att det va där.
    Sånt där får Frodo med för sig men jag är där och sätter stopp med en gång. Det är ett vardagsrum, inget annat brukar jag säga. Han får leka där men inte på det viset. Ett tag skulle han ha ut täcke, kudde och allt och bygga koja med vardagsrumsbordet och soffan och allt. Men han gjorde sönder påslakanen när han kröp in i dom och sånt. Så nu har vi sagt att han får han mjukdjur och sånt där (han har stora mjukdjur) men inga sängkläder. De får vara i sängen för det är sängklädernas plats. De blir ju smutsiga med. Filtar kan han få ha till koja i så fall.
    Älskade ungar Frodo 021001 och Elias 090224
  • mammaflickan
    Trollet Ludenben skrev 2010-01-15 10:22:38 följande:
    Sånt där får Frodo med för sig men jag är där och sätter stopp med en gång. Det är ett vardagsrum, inget annat brukar jag säga. Han får leka där men inte på det viset. Ett tag skulle han ha ut täcke, kudde och allt och bygga koja med vardagsrumsbordet och soffan och allt. Men han gjorde sönder påslakanen när han kröp in i dom och sånt. Så nu har vi sagt att han får han mjukdjur och sånt där (han har stora mjukdjur) men inga sängkläder. De får vara i sängen för det är sängklädernas plats. De blir ju smutsiga med. Filtar kan han få ha till koja i så fall.
    Mm, sådär funkar i perioder här med. Att vi har ett "lager" som är avsett för o få bygga med, o att man inte får hämta i sovrummet sängläder o kuddar där ska man inte släpa runt. Så funkar det ett tag, men det gäller ju att hänga med så man har det där "lagret" uppdaterat.
    Barnen har sina rum på övervåningen, o där också ett gemensamt rum. Där har mannen hjälpt dem bygga en riktig liten träkiosk, o en "skolbuss" av en gammel säng. Men det hjälpte inte. Det är byggandet som är grejen, inte att ha. Som kråkan sa i mamma mu typ.
  • norgesessan

    Emil håller på så på sitt rum....HAn får häller inte hålla p åi vardagsrummet...Här får det bara vara böcker, med några undantag, men storarummet är inte uppbevaringsplats för andra leksaker än Isabelles...(Hon har inget eget rum).
    På sitt rum ändras det hela tiden, bara våningssängen som  får stå kvar eftersom han inte klarar att flytta den....Brukar dra ut den lite iallafall...


    Emil 25/1-03, Jonathan 26/9-05 och Isabelle 2/2-09.
  • Karina09

    Min son var nog inte tidig i detta med att rita, men det var stor produktion och fantasifullt ändå redan tidigt. Men när han började på allvar så var det i stort sett bara fordon på bilderna och detaljrikedomen är stor. Det ska gärna vara stora papper också. Leksaker monteras isär och byggs ihop till nya och produktionen i slöjden är stor.

    Prestationsångest på det sätt ni beskriver, tycker jag inte han har. MEN, i skoluppgifter blir han väldigt frustrerad och tappar lätt sugen när han inte klarar av en uppgift. Länge gjorde han sitt yttersta för att hänga med och göra sina läxor, trots stora inlärningssvårigheter. När jag hjälpte honom med läxan såmärkte jag direkt när han blev för trött och sa att vi skulle fortsätta en annan dag. Nej, det ville han inte utan fortsatte och blev sedan arg på mig när det gick dåligt. Jag tror att det är samma sak, men att det yttrar sig på olika vis.

    Mamma Mu ja... Sonen städar som kråkan - lägger allt överst i en hög!

  • mammaflickan

    Min son är också mycket för o skruva isär o bygga grejer, o är väl mer kunnig inom maskiner motorer o skruvar än jag själv. Sånt har han alltid hållt på med, o har inte vart så mkt för vanliga leksaker. Va inte sålänge sen jag satte foten rakt i ett kretskort, då hade han skruvat isär min gamle dator o gått därifrån sen.
    Vi har jämt en massa konstiga maskiner i huset som han har byggt hop. Men det försöker vi att främja, det är ju bra att han har intressen o det. Jag tänkte nog snarast mer på när det spårar ur o slutar vara lek, o blir bara mani. Att det är det som är det jobbiga.
    Han har svårt o vänta in andra barn tills de fattar va han menar. De har inte riktigt samma lekstil som han liksom. Lillasyster o vi som känner honom, hinner ju med. Men det är svårt för andra barn, även fast de säjer i skolan att de tycker han är kul o va med för han har roliga lekar. Men det är ju när det funkar, o en del är ju rädda för honom eftersom han är så snabb till o bli förbannad o då hinner han inte tänka förräns han smäller till eller slänger nåt.

  • Karina09
    mammaflickan skrev 2010-01-15 15:25:44 följande:
    Min son är också mycket för o skruva isär o bygga grejer, o är väl mer kunnig inom maskiner motorer o skruvar än jag själv. Sånt har han alltid hållt på med, o har inte vart så mkt för vanliga leksaker. Va inte sålänge sen jag satte foten rakt i ett kretskort, då hade han skruvat isär min gamle dator o gått därifrån sen. Vi har jämt en massa konstiga maskiner i huset som han har byggt hop. Men det försöker vi att främja, det är ju bra att han har intressen o det. Jag tänkte nog snarast mer på när det spårar ur o slutar vara lek, o blir bara mani. Att det är det som är det jobbiga.Han har svårt o vänta in andra barn tills de fattar va han menar. De har inte riktigt samma lekstil som han liksom. Lillasyster o vi som känner honom, hinner ju med. Men det är svårt för andra barn, även fast de säjer i skolan att de tycker han är kul o va med för han har roliga lekar. Men det är ju när det funkar, o en del är ju rädda för honom eftersom han är så snabb till o bli förbannad o då hinner han inte tänka förräns han smäller till eller slänger nåt.
    Jo, jag förstår skillnaden. Men jag upplever det som en väldigt svår balansgång att uppmuntra till fantasi och kreativitet med någon som rätt som det är blir sådär manisk. Om man är i närheten så kan man se tecken på att det är på väg att spåra ur, men det är svårt att vara så pass uppmärksam och närvarande att man kan bromsa i tid. Jag tycker han blir som en virvelvind som snurrar allt snabbare och tappar markkontakt. Vår son lyssnar inte på kompisar heller när han varvar upp. Då är han så inne i sin lek att han inte märker, ser eller hör om någon vill göra något annat. När kompisar är med försöker jag att hålla ett öga lite i smyg för att sedan komma med ett tydligt stopp innan jag hunnit bli arg. Men det har också hänt att jag tvekat någon sekund för länge och sedan rytit åt honom. Inte bra, för då blir det ju "skämmigt" inför kompisarna.
  • TwistedSister

    Jo I har också intresse av motorer och att släpa hem metallskrot å skruva ihop å så men jag kan inte tillåta det här, bor i en hyreslägenhet och det finns inget utrymme där man kan hålla på med sånt utan att väggar och golv blir förstörda ju. Men så har han en styvmorfar som är gammal bilmekaniker och har massa skrotbilar som han håller på å jobbar med och när I hänger med honom ut i garaget så ser man honom inte mer den dagen. När han hittar nåt sånt roligt så kan han hålla på hur många timmar som helst och känner varken att han blir trött eller hungrig. Nä han skulle väl ha ett garage istället för ett barnrum.

  • mammaflickan
    Karina09 skrev 2010-01-15 17:14:37 följande:
    Jo, jag förstår skillnaden. Men jag upplever det som en väldigt svår balansgång att uppmuntra till fantasi och kreativitet med någon som rätt som det är blir sådär manisk. Om man är i närheten så kan man se tecken på att det är på väg att spåra ur, men det är svårt att vara så pass uppmärksam och närvarande att man kan bromsa i tid. Jag tycker han blir som en virvelvind som snurrar allt snabbare och tappar markkontakt. Vår son lyssnar inte på kompisar heller när han varvar upp. Då är han så inne i sin lek att han inte märker, ser eller hör om någon vill göra något annat. När kompisar är med försöker jag att hålla ett öga lite i smyg för att sedan komma med ett tydligt stopp innan jag hunnit bli arg. Men det har också hänt att jag tvekat någon sekund för länge och sedan rytit åt honom. Inte bra, för då blir det ju "skämmigt" inför kompisarna.
    Nä precis, man kan ju inte stå o glo på honom hela tiden liksom. Men det är ju som man utvecklar nåt slags hörsinne/känsel i nacken, så man känner på sig när man ska lägga sig i.
    Jag har jättesvårt för o ha andra barn här, har inte själv rätta ron för det än. O ska han till nån så är man ju livrädd att han ska ställa till nåt där.
    Det är en smal tråd man balanserar på helt klart.
Svar på tråden ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind