Äntligen en lugn stund, alla andra i familjen sover J Borde iofs kanske jag också göra… Börjar med att skriva om hur vi haft det och hinner jag ska jag kommentera allt annat också.
Ang förlossningen så vet ni ju att det började förra fredagen med slemmisen, precis som med A. Hade några ganska rejäla värkar på kvällen men vi chansade på att gå och lägga oss men med väskorna packade i hallen utifall att. Jag vaknade vid 1-tiden och fick så flera värkar ganska snabbt och när jag var tvungen att profylaxandas igenom dem så väckte jag sambon och sa att vi fick nog stiga upp och ringa bb. De tyckte vi skulle förbereda barnvakten om jag hade regelbundna värkar så vid halv tre ringde vi F’s snälla kompis som snällt kom över hit inom en kvart. Farmor och farfar fick också sätta sig i bilen och köra från Örebro och lösa av kompisen på morgonkvisten.
Hade då riktigt ont av värkarna så det tog evigheter att ta sig till bilen men vid halv 4 var vi framme på bb. Då var jag öppen 4-5 cm så det var bara att klä av sig och skrida till verket. Bad om epidural direkt och det var tur för det tog evigheter för dem att lyckas få dit droppingången och narkosläkaren tog också jättelång tid på sig. Var helt i min egen värld innan jag fick bedövningen så jag hade ingen aning om att jag faktiskt fått dropp, jag trodde de satte ingången bara i fall det skulle behövas. När sambon dan efter sa att jag fått en halvliter vätska så såg jag ut som ett frågetecken, hade missat det helt. Nåja, när epiduralen började värka så blev livet ljuvligt igen!
Satt under en fleecefilt och tyckte det var riktigt lugnt och skönt och var inte alls sugen på att krystvärkarna skulle börja. Men när jag ställde mig upp en stund så tog det inte så lång tid innan jag kände att det började trycka väldigt mycket och när jag sedan satte mig på pallen och krystvärkarna började så tog det (tack och lov) bara fem minuter innan lilltjejen gjorde entré i stora världen. Som en kanonkula kom hon utåkandes kl 06.50 och skrek ordentligt när jag fick upp henne i famnen. Det gick så fort att jag knappt kunde fatta att det faktiskt var över och att vi dessutom fått en tjej, vi var ju så inställda på att det skulle vara en kille. Men såklart blev vi överlyckliga, att få en av varje var ju en riktig bonus! Hon vägde 3725 g och var 49 cm lång så hon var lite mindre än A när han föddes.
Vi fick vara kvar på BB Stockholm och slapp åka över till patienthotellet. Tur nog så hade de just denna vecka inget besöksförbud för syskon så F fick åka hem och hämta A en stund på eftermiddagen så vi fick träffa honom på hans födelsedag. Han tyckte det var jättespännande med bebisen och klappade och tittade och ville ”låna bebisen”, så gulligt! Och så fick han en födelsedagspresent med lego från lillasyster. Sen fikade vi lite bulle och festis och sen sa han ”åka hissen mammo kascha”, dvs jag vill åka hissen och fara hem till farmor och farfar. Så då fick F skjutsa hem honom igen.
Jag fick som sagt såriga bröst redan efter första amningen vid födseln så amningen kändes ju direkt som en dålig repris från förra gången. Även om personalen försökte hjälpa mig till viss del så kändes det som om att flera av dem var ganska nonchalanta och tyckte att ”såriga bröst får alla, det är inget konstigt”, typ sluta gnälla och bit ihop. Men jag hade jättesvårt att få henne att ta rätt tag, var tvungen att be om hjälp varje gång jag skulle amma. Så jag och lillan fick som sagt stanna till måndag innan vi åkte hem men jag vet inte om det hjälpte så mycket.
Fick inte träffa den sköterska som det var meningen att jag skulle till på amningsmottagningen (som jag gick till med A) och hon jag fick träffa var inte alls lika bra. Hon sa hela tiden VAD jag skulle göra, inte HUR och det var liksom det jag behövde hjälp med… Dessutom hade lillan gått ner lite till i vikt till 3210 g så då tyckte hon absolut att jag skulle börja ge tillägg. Så jag var lika ledsen när jag kom hem från besöket. Men febern gav med sig efter några dagar och nu är brösten inte lika röda och onda längre och sårskorporna börjar ge med sig när jag använder amningsnapp. Lillan tycker att ersättning är gott och sover bättre vilket är skönt. I natt sov hon faktiskt mellan 12 och 5! Lycka!
Måste säga att det är lite skillnad att ha två att ta hand om… Ett besök på bvc i fredags med två barn (svinspruta II till A) tog 3 timmar innan vi var hemma igen och då har vi inte så långt dit. Men eftersom foglossningen inte gett sig än så kan jag inte gå så fort så det var väl iofs en av anledningarna till att det tog tid. Lyckades få bvc att skriva ut syntocinon-spray som jag tar innan amningen vilket hjälper till att få igång utdrivningsreflexen eftersom jag spänner mig så mycket innan jag ska börja varje gång. Har dessutom börjat koka teet som jag hinkar i mig. Drack litervis av det med A också! Tycker dessutom att det är riktigt gott J
A fick feber av sprutan så igår var en lite ledsen dag när han mest gick runt och sa ”ont, ont i kroppen”.
Så kontentan är att allt har gått jättebra trots allt, amningen är väl inte helt på bana men med ett steg i taget så hoppas jag att vi ska nå dit. Lillan är jättesöt, och jag börjar vänja mig vid att det är en tjej, även om jag har varit tvungen att ha rosa kläder på henne för att jag ska kunna få in det i huvudet. Hon är inte speciellt lik sin bror utseendemässigt så det ska bli spännande att se vem hon blir lik längre fram. Just är hon faktiskt lite lik sin mormor i dragen. Hon har inte fått något namn än. Men vi har varit inne på samma spår som Cat, det ska börja på A eller E. Men vi har inte hittat nåt klockrent namn än så vi kanske får tänka utanför det.
Nu börjar lillan låta lite så jag måste väl avsluta för den här gången. Inser att det inte kommer att bli så mycket tid att skriva men jag försöker hinna läsa lite då och då i alla fall.
Kramar!
