Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Hej alla gravid diabetiker! Skriver inte så ofta, löser desto mer i tråden. Tänkte höra med er om ni jobbar ff eller fått hå ner i tid? Jag har hela graviditeten tänkt att jag ska jobba fram tills det är dax, men har nu i v31 börjat känna av att kroppen inte riktigt orkar med, trött fysiskt men också psykiskt när det gäller att hålla blodsockret så bra, och stressen att hinna med det och jobbet samt allt annat som ska göras i livet, är otroligt rädd att "gå in i väggen" innan förlossning så jag inte har ork att ta hand om bebisen efter förlossningen.

Tog upp detta med min läkare sist, men blev totalt nonchalerad då alla värden är bra, hbA1c har legat mellan 34-39mmol/mol hela graviditeten, barnet följer medelkurvan på tillväxten, så läkaren såg inget behov av att jag skulle behöva gå ner i tid. Måste värdena vara dåliga för att bli sjukskriven? Tycker att mitt mående borde få spela in i det hela? Hur har det varit för er andra?

TUL landade på +10%, 1700-1800g just nu. Hamnar inom normalintervallet så det känns helt ok. 

Finaste Vilda Tiger, vilken otur du har! Hur är det med ditt bäcken? Om du har en spricka i det, ska du inte be om snitt istället om du har för ont? tt föda vaginalt med bäckenfraktur går ju säkert alldeles utmärkt rent biologiskt, men det verkar ju lite väl smärtsamt...

Och minns att kroppen brukar hämta sig lite efter fl som tur är, även om det tar ett tag.

På vägen hemifrån mig till mitt jobb åker bussen på en liten landsväg förbi små gårdar och hästhagar. Precis vid en av gårdarna finns det en vanlig vägskylt, en sån där gul och röd och fyrkantig, men på den står det "Allt kommer att bli bra." Oavsett om jag är på väg hem eller till jobbet blir jag så omåttligt glad och trygg över att se den, i all sin enkelhet. Jag skulle vilja skicka den till dig :)

Imorgon kl 10.00 har jag tid för igångsättning. De kommer börja med att sätta en ballong. När jag öppnat mig 3-4 cm tas hål på hinnorna. Förhoppningsvis kommer värkarna igång då, om inte blir det värkstimulerande dropp.

Så håll tummarna nu för att det inte kommer bli en alltför långdragen historia :)

Vilken dag :)

Min sambo & dotter skjutsade mig till förlossningen vid 10. De var kvar en stund, men åkte sen hem. Skulle ringa efter sambon när det började hända grejer.

Klockan 12 satte dom in ballongen. Kände av lite svaga molvärkar, som mensvärkar bara. Strax före klockan 19 ramlade den ut av sig själv. Undersöktes, och var öppen 3-4 cm.

Direkt efter undersökningen gick vattnet av sig själv, behövde alltså inte ta hål på hinnorna. Värkarna tilltog något, både i styrka och frekvens, och jag blev flyttad till en förlossningssal vid 20-tiden. Ringde sambon, och han gjorde sig klar för att åka.

Nu började värkarna snabbt tillta i styrka. Satt på pilatesboll, och försökte andas mig igenom så gott det gick. Vid 21.20 började jag använda lustgasen. Förra förlossningen fick jag ingen kläm på den, men nu kände jag faktiskt att den hjälpte lite.

Bad ändå bm kolla om det skulle gå att sätta epidural. Fick vänta länge på narkosläkaren förra gången, så ville vara på den säkra sidan nu. Jag var nu 5 cm öppen strax efter klockan 21.30 enligt bm, så hon började förbereda. Nu började jag få riktigt ont, fick nästan panik i lustgasmasken, och mådde sjukt illa.

Sa till bm att jag behövde bajsa. En snabb blick neråt och hon förstod att bebisen var på väg ut! Efter två snabba krystvärkar kom då vår son till världen, klockan 21.42 :)

21.45 kom min sambo instörtande i rummet. Helt snopen över att bebis var ute.

Sprack inte det minsta, och när moderkakan kommit ut blev vi flyttade till BB. 3545 gram väger han, och 50 cm lång. Blodsocker och allt ser jättebra ut, och han har koppmatats två ggr hittills.

En bra förlossning på alla sätt, men som sagt, väldigt snabb ;) Synd bara att sambon missade det hela, men han slapp ju höra kastreringsplanerna jag hade för honom iaf när det gjorde som ondast ;) Tur oxå att det inte var första barnet. Vi har ju ett gemensamt sen tidigare, och han har fyra innan, så har ju varit med några ggr :)

Nu ligger jag här med lille Mio på bröstet, och försöker fatta att han verkligen är här. Trött, men samtidigt speedad av hormoner, så det blir nog ingen sömn på ett tag :)