MA i v15+0

Odetta

Äldre 27 Jan 20:02
15 svar

Citera Återställ Anmäl

MA i v15+0

Jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla mina känslor...det är en enda stor berg och dalbana

I måndags var jag i v15+0 och idag är jag helt ogravid....vad tusan hände?

Av olika anledningar och att vi har haft två tidiga mf förut, så hade jag oroat mig lite, så vi åkte in till kvinnokliniken och fick göra ett ul....och ett vul, för läkaren såg inget. Det upptäcktes då att våran bebis slutade leva redan i v7+4

Jag fattar inte...vi gjorde ju ett tidigt ul just v7+4...och då såg vi ett pickande hjärta....och så dog den samma dag?

Och nu känner jag mig lurad, chockad och förtvivlad. Jag vet inte ens vad jag ska sörja!

i v15+0 förväntar man sig ett barn...en liten minimänniska. Inte en pyttepytteliten på 12.9 mm. Jag blev skrapad igår och ville gärna se den...men det fick jag inte. Fick inte ta ett avsked.

Jag känner mig så otroligt ledsen.

Om den ändå hade dött bara några dagar innan...då hade jag säkert fått se den...ta farväl av den....sörja en liten bebis. kanske gett den ett namn och fått begrava den.

Men våran bebis blev typ ingen bebis....den dog ju så tidigt som ett tidigt mf och räknas ju typ inte som "bebis". Skrapning och borta

Vad tusan får jag sörja? Ännu ett tidigt mf eller den bebis jag trodde jag hade i magen?

Det känns så tomt...JAG känner mig så tom. Och vi som hade börjat fundera på namn och allt. v15+0....varför skulle kroppen luras sådär?

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden MA i v15+0
Odetta

Äldre 27 Jan 20:59

#2

Citera Återställ Anmäl

Monis1 skrev 2010-01-27 20:08:59 följande:
Jag förstår dig, var på rul där upptäckte dom att mitt lilla knyte har dött. Det värsta av alla är att jag såg den precis en v innan på ett u-ljud o då levde den. Mina andra barn var med på rul o fattade inte varför jag blev ledsen. Det är bara stora tjejen som förstår. Idag var jag på gyn o fick en tablett på fredag ska jag tillbaka och föda fram den. Känns så fruktansvärt. Den dog i v16 är nu i v17+ några dar, så jag vet hur du känner dig. Stora kramar till dig
Kramar till dig med...och jag beklagar verkligen din sorg också! Fan att sådant ska hända...det borde liksom vara förbjudet! Jag ska tänka på dig på fredag och önska dig all styrka du behöver!

*bamsekram*
♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
Odetta

Äldre 28 Jan 16:37

#7

Citera Återställ Anmäl

Lallan skrev 2010-01-28 15:43:51 följande:
Hej hej *vinkar till odd*Vet hur det känns att inte ha något att sörja. Sist hade jag en ofostrig graviditet som slutade i v11 och den känslan av att känna sig lurad går inte att beskriva. Nu senast dog fostret i v 13, hade sett det bara två veckor tidigare och då såg allt bra ut. Det känns fördj**** men samtidigt så har jag någonting att sörja den här gången. Fick se fostret vilket var jätteviktigt för mig!
Hej vännen!

Ja...förjävligt är bara ett av orden som känns passande

Vad glad (om man nu kan säga så) jag blir att du fick ta ett avsked av eran lill*....jag önskar så att jag också hade fått göra det. Jag bad till och med om det...men det fick jag inte.

*kramar om dig med....och alla andra som svarat mig*
♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
Odetta

Äldre 30 Jan 21:15

#10

Citera Återställ Anmäl

LillanM skrev 2010-01-30 19:25:41 följande:
Odd, jag beklagar verkligen och vet vad du gar igenom (hade ett MA i v 13 efter var anglapojke). Vill bara kommentera att du inte fick se fostret (hoppas du inte misstycker mitt mer medicinska inlagg) men vid en skrapning och sa tidigt i graviditeten finns det liksom ingenting att se. Fostret (eller embryot snarare) ar sa litet och "gomt" i hinnor, gulsack etc och vid skrapningen "sveper" lakarna ut allting ur livmodern med ett instrument eller anvander ett suginstrument. Jag forstar fullstandigt kanslan av tomhet (som att man inbillat sig graviditeten) nar man vaknar upp fran en skrapning men att se graviditeten hade verkligen inte varit ett alternativ for dig. Jag tycker du ska fundera pa nagot annat satt att ta avsked av graviditeten?
Jag beklagar dina förluster med *kram till dig också*

Jo...jag förstår ju också varför jag inte fick se. Men just då kändes det som mycket viktigt...tror jag hade akut seperationsångest

Men jag har förstått att jag måste hitta ett annat sätt, och jag letar desperat. Vi har ett ljus som vi köpte efter vårat första mf. Vi köpte ett litet glashjärta till det som symbol för det pyret. Vid nästa mf köpte vi ett till, likadant, glashjärta och la bredvid det första. Idag köpte vi ett turkost stenhjärta. Jag satt idag och flyttade över ljuset på ett större fat då det inte fick plats med det nya hjärtat...och så la jag alla tre hjärtan framför ljuset....med stenhjärtat i mitten.

Så jag försöker...men jag är nog fortfarande i chock, allt känns så overkligt...jag har liksom inte hängt med. Men det känns bra med stenhjärtat...och att jag kan tända ljuset. Nu väntar jag också på ett halsband jag beställde från spädbarnsfonden...känns att då har jag nått konkret jag kan ha med mig...hos mig.

*fler kramar till dig*
♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
Odetta

Äldre 1 Feb 09:16

#11

Citera Återställ Anmäl

En vecka sedan vi fick beskedet....jag känner mig så enormt tom bara

Och inte blir det bättre av att omgivningen är så himla snabba med att "glömma".

Min pappa kläckte ur sig "det är som bönderna säger: det som är bakom plogen är bara att glömma....det är inget att sörja över". Och min svärmor, som annars är en så klok kvinna, hon frågade mig igår om jag hade accepterat det nu.

Det har gått en vecka sedan beskedet...inte ens en vecka sedan det tog slut! Klart jag sörjer....det känns som det knappt ens har sjunkit in vad som hände....och nej, jag har inte accepterat det! Kanske en dag jag gör det....det gör jag säkert....men inte nu

Och min älskade man som sörjer på ett helt annat sätt än vad jag gör....som ser logiskt på det hela och tycker att det ju är tråkigt, men det finns säkert en mening med det....jag känner mig så ensam med min sorg

Och förutom ensam så känner jag mig besvärlig och konstigt som går omkring och är så ledsen när det verkar som ingen annan gör det...men jag ÄR fruktansvärt förtvivlat ledsen...vad ska jag göra?

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden MA i v15+0

MA i v15+0

INNEHÅLL