Vinterbebisar i Umeå 09/10 - #4
Tack för råden och skönt att höra att det är normalt.. Man blir ju orolig att man är resistent mot pencillinet eller något när bröstet inte blir bättre.
Bröt till slut ihop helt idag, jag har ju haft problem med kroppen av något slag i princip konstant sen hon föddes för en månad sedan och inga krämpor som man bara skakar av sig i vardagen utan som verkligen påverkat hela mig, min förmåga att ta hand om Astrid och mina känslor. Jag har gråtit så ofta över att ha ont, över att jag tyckt att allt (t.o.m Astrid) har varit superjobbigt och amningen har gett mig ångestkänslor oftare än glädje. Skuldkänlsorna över att känna så och tänka de tankarna har då såklart kommit som ett brev på posten och gjort det ännu värre.
Fortsätter det såhär är en förlossningsdepression nog inte långt borta då jag tycker mig känna den liggande på lur redan nu.
MEN, jag ska hålla gnällinlägget relativt kort (behövde få det ur mig eftersom jag mått så dåligt stundtals och sambon inte alltid riktigt förstår trots att han verkligen försöker) för jag har precis fått sova 2h och mår lite bättre (kände halsontet komma krypande nämligen ovanpå resten), imorgon kommer mamma och bor hos oss i 9 dagar för att avlasta/hjälpa till med flytten/köra upp med mig och Astrid.
Sen börjar som sagt det nya livet i Umeå där jag INTE har 1 timmes resa med olika spårvagnar bara för att ta mig till sjukhuset varje gång jag behöver hjälp, där jag lätt kan ta en promenad för att få energi eftersom vagnen står på markplan (och inte i ett källarförråd, en trappa upp, förbi en tung betongdörr, långt in i en korridor, i ett minimalt förråd med ett lås som är för litet så att man ofta spräcker någrta blodkärl för att få fast det och man därtill ska få ut och in den med en hand medan man har Astrid i den andra..och utan hiss självklart!), och där det finns andra mammor i närheten som jag lärt känna här som jag kan få umgås och prata med..:)
Så ni ser ju, resten av livet kommer att se ljusare ut framöver och förhoppningsvis är det de ljusa punkterna som gör att jag lättare orkar handskas med att kroppen inte alltid vill samarbeta..:)
Kramar till er den här söndagen! Nu ska jag försöka tänka glada tankar resten avdagen..:)