Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Att man kunde spricka så mycket att man itne kunde sitta ordentligt på månader... Och att göra toa besök skulle bli tortyr ungefär lika länge....
Plus att ingen gav tips på hur man skulle göra för att underlätta eller hur länge det kunde göra ont....

Alltså, själva förlossningen var ju inget större problem... Men allt det där efteråt! Efterbörden, stygnen, hela baletten efter förlossningen. Aj!!! Enligt journalen stoppade dom t.ex. in livmodersammandragande suppar där bak, vilket jag inte har något minne av Iofs så minns jag inte att dom fick klämma ut tjejen sista biten med yttre tryck heller, jag hade nog inte riktigt alla hästar hemma just då.

Och bara för att man är förstföderska så behöver inte värkarbetet ta 30 timmar direkt... Värkar från 11 på kvällen, åkte in 1 på natten och var öppen 10 cm. Hade jag legat hemma och klockat värkar för att kolla att dom verkligen är regelbundna i tio timmar eller hur länge det nu är dom vill att man ska göra det, så hade tjejen min kommit hemma i hallen.

CTG-remsan gör jag stående nästa gång. Ligga ner på en hård, smal undersökningsbrits utan smärtlindring med förlossningsvärkar i en timme medan man väntar på att barnmorskan ska behaga dyka upp gör jag inte om! 

Haha helt rätt skrivet att Ts, jag tror enormt många känner igen sig, åttminstondnde av nått som hon skrev=) Jag förstår vekligen allt hon mena=)

Haha, det där med bajsnödighetskänslan berättade min syrra om, hon fick värsta anuskramperna när hon skulle föda och ingen hade berättat för henne att det var även bajsmusklerna hon skulle använda sig av för att klämma ut bebben.

Har inte fött ännu, men jag vt vad jag kan ha att vänta... Men när allt läkt och sluta rinna och allt annat...så hoppas jag att jag kan skratta åt de eventuella galenskaper som händer med min kropp under fl (och att min älskling inte blir alldeles avskräckt av alla konstiga kroppsliga funktiner som man plötsligt har i det läget).

Haha vilken rolig tråd. Och den visar ju verkligen att alla förlossningar är olika. Själv tyckte jag inte alls att värkarna var så hemska som jag hade föreställt mig. När man skulle krysta ut bebisen däremot brände och sved det som bara den. Hade inte heller väntat mig att man skulle känna sig så bajsnödig när man fick krystvärkar. Ändå hade man läst det innan. Moderkakan fasade jag för att krysta ut men den gick lätt som en plätt. Det värsta var att sy efteråt. Det var en läkare som sydde mig och hon var väldigt nogrann vilket ju var bra egentligen men den timmen man låg där ville man bara att det skulle bli klart så fort som möjligt, fy vilken smärta. Hade världens träningsvärk i benen sedan eftersom jag spände dom hela tiden. Att kissa gjorde också ont efteråt.

Andra gången hade jag absolut inte väntat mig att bebisen skulle vända sig med rumpan ner 5 dagar före bf, när han hade legat med huvudet neråt hela tiden och var fixerad. Men det går. Tyvärr gick det inte att vända tillbaka honom så det blev kejsarsnitt vilket jag fortfarande känner sorg över. Man hann liksom inte vänja sig med tanken. Under snittet var det jobbigt att man kände när dom höll på, men det gjorde såklart inte ont. Hade inte heller förväntat mig att man kunde förlora så mycket blod under snitt...2 liter rann det ut. Rätt logiskt egentligen att det kan rinna ut men jag tänkte väl att dom hade lite mer kontroll då än under en vanlig förlossning. Sedan var det jobbigaste att inte få hålla bebisen direkt efter, utan pappan och barnmorskan tog med honom bort och själv fick man ligga och bli ihopsydd, vilket man också kände. Jag tyckte däremot att återhämtningen efter kejsarsnittet gick lättare för mig. Trots det skulle jag alla gånger hellre föda vaginalt än snitt om jag fick välja.

Och amningen är ju ett kapitel för sig. Visste inte att det skulle vara så hemskt och att man kunde ha för lite mjölk. Fick hjälp både på bb och bvc och ammade och pumpade i princip hela tiden men fick ge upp till slut. Även om jag hade sjukt ont, blödde, fick ställa klockan på natten för att det inte skulle gå mer än en timme mellan amningarna, osv, så var det ändå jobbigast psykiskt när det inte funkade.

Men allt är ju verkligen värt det. Skulle nog kunna tänka mig en till om man bara slapp vara gravid. Det borde finnas en sådan här tråd om graviditet med.

Underbar tråd!

Min fötter blev också större. Hade blivit varnad av en jobbarkompis men avfärdat det som trams och skrock. Dock har jag gått från 37/38 till stora 39:or, ibland tom. 40. Alla mina fina stövlar, kinaskor, sandaler och fuckmeskor står på vinden I hallen står bara några fula fula fula fotriktiga för långa barnvagnaspromenader..

Ja, det där med moderkakan var ju inte det lättaste, den fick dom liksom pressa ut *aj* Seg rackare liksom

på tal om bajset... :D när jag kom in för min andra förlossning skulle jag in på toa och lämna urinprov. tänkte att det kanske är lika bra att försöka sig på nummer 2 också eftersom det tryckte på lite. hann knappt börja ta i förrän fostervattnet bara SMALL till samtidigt som barnet starkt signalerade att det minsann ville ut nu. det som tryckte på var alltså en krystvärk och inget bajs! 14 minuter efter det var allt klart. :)