Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Den GRYMMA träningsvärken man hade i hela kroppen efteråt! Kändes som mitt värsta träningspass någonsin!

Att jag kräktes 100 gånger fram till v 20 och sedan hade så mycket sammandragningar att jag knappt kunde gå efter v 30 och sjukskriven större delen av graviditeten, var jag heller inte beredd på. (Har inte en sjukskrivningsdag i livet innan denna graviditet)

Ingen hade berättat för mig att bebisen kan ha armen runt huvudet och att detta kan fucka upp förlossningen så du får så ont att du vill skjuta huvudet av dig (så packa ingen pistol i förlossningsväskan). Min Bm som jobbat i 35 år hade sett denna position en gång tidigare under karriären. Att man kan spricka hela vägen in i tarmen visste jag, men att dr som syr detta inte kan knyta stygnen så du åker hem och ser stygnen släppa ett efter ett så du blir traumatiserad och tror att allt skall spricka och att du skall bli analinkontinent, det hade ingen berättat för mig. (Sfinkterstygnen lossnade inte så jag slapp analinkontinens.) Att man sedan måste vänta minst 6 månader på reoperation, det visste jag.

Om detta var normalen "att föda barn" skulle världen avbefolkas ganska snabbt.

Kul att läsa din TS. Inget av det du beskriver var så för mig. Avslaget var som lite vattning mes, inte särsilt stinkande öht, pinka efteråt var omöjligt men baja funkade dagen efter. Värkarna var fr.a i magen, inte i häcken. Fast det var mer som en enda timtalslång värk. Sprack supermycket, men det spelade ingen roll.
Man blir inte alls "full" av lustgas, inte jag heller. Jag trodde man blev det om man överdoserade, men icke.

Man måste inte ha EDA trots att alla säger att man kommer vilja ha det när det väl gäller.

Fascinerade hur olika det är för alla!

En av de saker som förvånade mig mest var hur man luktade tiden efteråt. Gammal sur mjölk som inte gick att tvätta bort! Hua!! Och inte gjorde det ju saken bättre att varje gång man ÄNTLIGEN fick duscha så stod det som två fontäner från brösten på en.

Under förlossningen, eller efteråt rättare sagt, hade jag heller inte räknat med magen skulle vara helt F U. Att ha en degklump som mage visst, men att knappt kunna hålla balansen när man satt på en vanlig stol - nej... Och träningsvärken allanballan sen då! Hade ju knappt ork i armarna att rycka av toapappret! Wow, det var en chock!

Eftervärkar, eller vad det heter när livmodern börjar dra ihop sig var det värsta för mig.  Jaha, så jag fick en dotter, det var ju fint men nej jag vill inte hålla den när jag får ett ep-anfall... fan, det var ingen som berättade att man kunde få så kraftiga ryck/skak av eftervärkarna för på film så ser man ju bara att mamman får bebisen direkt.

- Ingen berättade innan förlossning att bebisen dansar "jenka", dvs två steg fram å ett steg tillbaka i livmoderhalsen när man krystar

- Att man inför förlossning nr 2 fick ångest för då visste man vad som komma skall..