• Lady Dahmer

    Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

    Jag är gravid för andra gången och tänker således ganska mycket på min kommande förlossning. Och jag tänker en hel del på förra vändan.

    Det är ju så mycket man egentligen inte har en jävla aning om och jag tänkte lista mina egna överraskningar:

    1. Avslaget: Wft? Det slemmar och blöder och äcklar och STINKER från snipperiet i typ två månader. Man skulle kunna tro att en ökenråtta krypit upp och dött om man ska bedöma den odör som ångade från snippan under denna tid. Rutten död råtta. I dubbel bemärkelse. Sen som en biverkning på det fick man som det så fint kallas "obalans i underlivet". (Tack gud för de där vaginalgeggan man kan köpa på apoteket. Fixade råttan på nolltid.)

    Detta LÄSTE jag om ca 2 veckor (!) innan jag födde. Inte en föraning hade man. Ingen varning. Ingen som berättade. Köpte hem always ultra slim eller va fan de nu heter, förberedde mig liksom lite inför detta mystiska avslag. Överraskning #2. Avslaget är inte som mens. Fick skicka maken på apoteket för att införskaffa de största vuxenblöjor han kunde hitta. Härligt. Vuxenblöja.

    2. Bruten/knäckt svanskota. VA FAN?! Detta kom som en total överraskning. Snacka om att känna sig helt tagen på sängen då jag dan efter vaknade och upptäckte att jag inte kunde sitta utan att vråla. De efterföljande tre och en halv månaderna var lika illa de med. Fick halvligga 24/7. Glöm att kunna gå. Grät av värk på kvällarna. Skulle ha köpt en badring att sitta på om jag vetat, men nej. Inte ett pip om detta.

    3. Värkarna. Jag väntade mig mensvärk x 100 typ. Kramper i MAGEN. I livmodern. Nej. Bajsnödig är ledordet. Det kändes ungefär som att jag var "havande" med en fem kilos bajskorv som tryckte på i röven. Precis så. Ingen magvärk, bara ett rövtryck som hette duga. En timme innan jag skulle börja krysta: Kan jag få lavemang? Läkarn ba: Du, det är lite för sent att tänka på det nu va?

    4. Efterföljande toalettbesök. Att kissa efteråt var det skönaste jag upplevt. Vad jag inte visste då var att man förlorar krystförmågan efter förlossningen. Detta upptäckte jag dagen efter då jag var bajsnödig. Jo. jag var det. Jag erkänner. Jag ville bajsa. Men tji fick jag! Jag satte mig på toan, tänkte att jag skulle "hjälpa till" lite och...... ingenting. Nej. Man kan inte krysta. Jag blev sittandes, Helt chockad. Och nödig. Och inget hände. Det var bara att ge upp och dra på sig brallorna igen. Det tog tre dagar innan korven till slut kom ut av sig själv. Tre ångestfyllda NÖDIGA dagar.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)
  • Lottaa
    CHARLATAN skrev 2010-03-19 23:07:30 följande:
    Har inte läst hela tråden så jag kanske upprepar nåt men......jag hade iaf helt och hållet gått på det där att det tar c:a en timme att öppna sig en centimeter. Chockad och upprörd upptäckte jag efter en natt på förlossningen med lustgas, morfin och ett ihärdigt tryckande på 'kom hit-knappen' att jag bara öppnat mig 2-3 centimeter... på hela förbannade natten.Visst hade jag hört att EDA'n kan göra att man inte känner sig kissnödig när man ligger där, men att i princip kissa på sig varenda gång man inte SPRANG på toaletten i ett par dar efteråt hade ingen berättat om. Tackar tackar för megablöjbindorna från BB.
    Mitt öppnings-skede va lite mysko.
    Från 3 cm till 4cm på 2 timmar
    från 4cm till 5cm på nästkommande 2,
    och sen 5cm-10cm på 2 timmar.
    Snacka om intensiva, starka och smärtsamma värkar de sista 2 timmarna innan han va ute.. !

    Jag trodde dock att krystvärkarna.. alltså att få ut honom skulle vara det mest smärtsamma, men ack så fel jag hade.
    Det var ju en piss i mississippi i jämförelse med de sista 2 timmarna.
    Alexander 100318 www.lottispotta.blogg.se
  • Sajom

    Att man även om man klarat sig igenom hela graviditeten med bra blodvärde och inga svullna fötter. Fixar förlossningen utan EDA (ofrivilligt kan tilläggas). Kan man tvingas utsättas för allt detta efter förlossningen ändå.

    Att duscha kan vara fruktansvärt plågsamt. Inte bara pga problem "nertilll" utan för att det skär som eld varje gång en vattenstråle träffar bröstvårtorna. Något som jag den senaste veckan lärt mig är mycket svårt att undvika när man duschar .

    Att ens forum inlägg blir tråkigt enstaviga när man pga en bebis på armen måste skriva med en hand.

  • Puss och Kram
    Drom skrev 2010-03-04 14:35:00 följande:
    De där luftningskuporna (amningskuporna med hål upptill men som kunde samla upp läckande mjölk nertill) var himla bra - tills man lutade sig framåt över barnvagnen och fick en enorm mjölksjö på tröjan. Vet inte hur många gånger jag gjorde det misstaget precis när jag var nyduschad och påklädd för att gå ut.. Smärtan, infektionerna, såren och svampen som kom med amningen var det värsta och trots att jag vetat en del om amningsproblem innan var detta det allra jobbigaste. Igångsättning, värkar under många timmar och akut snitt var en fis i rymden i jämförelse (men som flera skrivit, de värsta delarna drabbar ju långtifrån alla! menar inte skrämma upp någon).
    å de där utan hål var sjutton inte bättre, insåg efter ett par veckors användning att jag lyckades få vacum i den när de blivit lite vätska i dem vilket resulterade i att det blev ett jäkla sug och jag börjada läcka mer mjölk än någonsin
  • EmmaOh

    En annan bra sak.


    Ingen hade sagt att det inte alls måste svida när man kissar efteråt. Det trodde jag ingick men jag var orolig för det i onödan för det sved inte på mig!
    Jag var bara sydd bakåt och hade tydligen inte gått sönder någonting alls framåt.
  • Drom

    En annan sak som kom lite som en överraskning var hur vansinnigt trött jag blev varje gång jag ammade. De där hormonerna som utsöndras hos mamman då gjorde mig så slö att jag började prata jättelångsamt och nästan började dregla.. :) Och jag glömde varje gång att jag skulle bli supertörstig så fort amningen började, tur att mannen mindes och ställde fram ett glas vatten..

  • Lottaa
    Drom skrev 2010-03-25 13:22:31 följande:
    En annan sak som kom lite som en överraskning var hur vansinnigt trött jag blev varje gång jag ammade. De där hormonerna som utsöndras hos mamman då gjorde mig så slö att jag började prata jättelångsamt och nästan började dregla.. :) Och jag glömde varje gång att jag skulle bli supertörstig så fort amningen började, tur att mannen mindes och ställde fram ett glas vatten..
    Kan inte annat än att hålla med.
    En flaska vatten tack!
    Jag börjar prata tyst.. nästan lite försynt.. jättekonstigt. Sambon hör knappt vad jag säger.
    Alexander 100318 www.lottispotta.blogg.se
  • SötFlöt
    Lottaa skrev 2010-03-19 23:18:32 följande:
    Mitt öppnings-skede va lite mysko. Från 3 cm till 4cm på 2 timmar från 4cm till 5cm på nästkommande 2, och sen 5cm-10cm på 2 timmar. Snacka om intensiva, starka och smärtsamma värkar de sista 2 timmarna innan han va ute.. !Jag trodde dock att krystvärkarna.. alltså att få ut honom skulle vara det mest smärtsamma, men ack så fel jag hade. Det var ju en piss i mississippi i jämförelse med de sista 2 timmarna.
    jag öppnade mig från 0 till 10 cm på 2 timmar
    ★☆°♥ (¯`°?.¸ ♥ Nova Sarah Mathilda 5/3 ♥¸.?°´¯) ♥☆°★
  • VasaSthlm

    Underbar tråd!

    Har 95 dagar kvar till BF och läser med skräckblandad glädje. Skrattar så jag gråter och blir äcklad så jag ryser om vart annat.

    Tack för alla era uppriktiga kommentarer om vad som möjligen väntar!

  • Aprikos

    Att man blir helt störd av att amma... Nu är sonen 7 månader och jag bytt av med pappan och är tillbaka på universitetet. Bara för att upptäcka att jag knappt kan prata längre och har världens minnerluckor. Jag kan börja prata och sen blir det bara tomt i huvudet. jag blev jätterädd och gick till doktorn då det hände ofta, och fick till svar att det beror på amingshormoner. Härligt... Speciellt med en liten kille som absolut inte visar minsta lilla tecken på att vilja sluta ammas morgon, em, kväll och NATT. Nu är han ju fortfarande liten, men den här terminen lär ju VG-resultaten lysa med sin frånvaro.

Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)