Någon har anmält mig anonymt till Socialen!!!!

Hej!

Min "mamma " har anmält mig med mitt ex typ 4 gånger.
Varje gång la dom ner de bara men eftersom hon anmält mig så många gånger att dom måste göra en utredning. ligger i en vårdnadstvist så dom anmäler gärnet.

har ingen relation med min mamma flyttade hemifrån tidigt.
Hon har hotat ta min son ifrån mig.

min syster kommer träffa soc och berätta hur hon är med.7

har goda ref från kvinnojouren m.m

Vi har blivit anmälda men de lade ner det på en gång. Jag tycker du ska berätta allt som det är, filma om du kan och visa dem hur ni har det hemma och säg att du tycker det är skitsvårt och inte vet hur du ska hantera situationen på ett bättre sätt. Förhoppningsvis kan ni få HJÄLP. De tar inte barn ifrån föräldrarna bara sådär, det ska krävas mycket för det.

Tror du kan vara rätt lugn, i samband med en gruppvåldtäkt blev jag helt flipprad och hoppade från en bro i syfte att dö. Jag överlevde och var sammanlagt inne på sjukhus 8 månader och på LPT. Då jag ä ensamstående blev det jourhem och soc anmälan gjordes av polis och sjukhus. Den las ner och jag behövde inte ens träffa dom, bara prata en gång i telefon. Tack och lov överlevde jag och jag får nu hjälp för det som hänt mig. Har själv valt att få en familjepedagog och oj vad hon är underbar. Hon stöttar mig i min föräldrar roll utan att se ner på mig. Hon berömmer min fantastiska insatts som förälder, validerar min svåra situation och hjälper mig utifrån vad jag behöver. Hon är enbart till för mig och hon har varit hemma hos oss.
Så soc tror jag bara kommer göra gott för dig och din familj, det är starkt att våga ta imot hjälp och du är inte än sämre förälder för det utan tvärtom du är en bra mamma som vill hjälpa er till en bra och hållande vardag.

Alla är vi människor som gör misstag, även dom på soc. Tror dom flesta föräldrar har skrikit och tagit tag deras barn i armen några gånger, Vilket jag oxå har gjort. Ibland kan saker bli för mycket även för en vuxen men däremot är jag noga med att säga förlåt, min son kan bli arg och gapa och skrika på mig vilket jag kan förstå ibland, han har rätt att bli arg på mig oxå ibland.

Det är viktigt att veta att socialtjänsten är till för att ge stöd och hjälp för de familjer som har det jobbigt. De ser till hela familjens situation och deras behov och sätter in insatser om det behövs. Oftast räcker det med insatser i hemmet, kanske en samtalskontakt eller en kontaktfamilj. många gånger behövs inga åtgärder alls. Det finns ingen som vill ta barn från sina föräldrar, barnen mår oftast bäst om de får vara kvar hos sina föräldrar. Placering av barn blir det tal om först när annat inte fungerar eller om familjesituationen är så destruktiv att andra insatser inte fungerar.

Vi fick oxå en anmälan till soc.
Det var efter att jag gått igenom ett väldigt jobbigt mf.
Det var kuratorn som anmälde då hon tyckte att jag mådde så dåligt!!!
Jag fick en väldigt bra tjej på soc då,för jag blev ju som du helt förstörd och såg framför mig en massa poliser som stormade in och hämtade barnen,hon förkladrade att det ska till ganska mycket innan det går så långt.

Dom går i första hand in för att se om dom kan hjälpa till på nått vis i familjen.
Och det verkar ju som om ni skulle behöva lite avlastning eller liknande.
Om din son nu får sin diagnos så blir det ju lättare att få rätt hjälp utifrån den med.

Du behöver nog inte vara så orolig.
Försök att ta det lugt och förklara hur allt ligger till.
Lycka till

Jag förstår din oro, men det du beskriver så är det inget att oroa sig för.

Jag förstår att du gör det för jag är själv expert på att oroa mig. Även för saker som inte ens inträffat.

De kommer ju att se att ni tar hand om era barn på bästa sätt. Jag har jobbat med barn me ADHD och vet vilket liv det kan bli.

Ha en fin fredagskväll

ps du ska inte känna dig som sämsta människan för det är du INTE och angående rökningen, man får ta felsteg ;)

Mitt ex var vittne till en grov misshandel,de anhöll alla vittnen pga att gärningsmannen hann fly från platsen,han släpptes senare när de förhörde offret (han blev akutopererad) pga av att exet sa i förhör att de måste släppa honom,för att jag vid det tillfället var höggravid så skickade polisen pm till socialen. Utredning startades,jag tyckte att det var jobbigt de 3 första gångerna,när de va tysta och bara såg på. Man tänkte "gör jag fel nu" osv. Strax innan utredningen skulle avslutas så anmälde jag mitt ex för misshandel,utredarna åkte då hem till mig direkt nr de fick höra det och frågade om jag anmält,begärt besöksförbud osv. De sa då hux flux att det var pga pappan de ville utreda,och att om jag inte hade anmält och skyddat mina barn så hade de gjort det. Så vi kan säga att jag rök på en utredning tack vare exet. Eftersom jag har ensamvårdnad så sa han bara att han inte tänker delta i utredningen,och det hela föll då på mig.

Det du ska veta TS är att det görs inga utredningar för att omhänderta barnen,utan för att hjälpa familjen. De vill ju att det ska funka,de vill inte ta barnen/barnet från sina föräldrar. Allt kommer lösa sig,men förstår att du är nervös. Kram!