Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Håller verkligen helt och hållet med dig om  det här : ”Vill föresten fråga er om en annan ska om bonding. Om man gör ett katastrofsnitt där mamman sövs, kan man då övertala de som utför snittet att lägga upp bebisen på mammas bröst en stund, t ex torka av bebisen liggande där, innan man skiljer mamma och bebis åt? Jag tror nämligen att kroppsminnet är något väldigt starkt och även en kort stund av hudkontakt kan göra stor skillnad. ”

Eftersom det går att göra så på andra sjukhus så går det självklart att göra så på ditt sjukhus också. Men om inte personalen varit med om det här tidigare så  kan du förstås stöta på motstånd. Men det är deras skyldighet att sätta  sig in i det .
 Du/ni blir antagligen  tvungna att instruera dem. Men förstås i god tid innan förlossningen.
Läste du  i inlägg  529- 531 om  paren som  med envishet och fast övertygelse om att de hade rätten på sin sida  till slut lyckades få igenom sen avnavling i Halmstad? 
Kom bara ihåg att du har rätten på din sida. Har du någon som kan hjälpa dig att få igenom det här?    

En annan viktig sak; Har du  tänkt på hur mycket makt orden har över oss?  T.ex. om man säger:  ”jag försöker stå på alla fyra med  rumpan uppåt flera gånger om dagen”  , och  "jag försöker visualisera…osv”, så blir det säkerligen  just  bara försök.  Och om man säger  ”Jag kommer närmare och närmare ett planerat snitt”,  så blir det förmodligen så också.
Och om man i första hand förbereder sig på  snitt och i andra hand på vaginalförlossning, så lägger man mer tankeenergi på snitt.  Det är förstås jättebra att vara förbered på snitt om det trots allt skulle bli så,  men det kan blir en självuppfyllande profetia om man lägger ner för stor tankeenergi på det..

Förslag på hur man kan tänka istället: ”Jag är fast besluten  att jag lyckas vända bebisen så huvudet kommer neråt och rumpan uppåt”.   ”Jag ser klart och tydligt för mitt inre hur  lilla bebisen gör en framåtkullerbytta och hamnar rätt ”.  Säg det här till bebisen också,  medan du smeker på magen och känner att kommunikationen funkar mellan er.

En annan viktig affirmation är : ”  Eftersom jag vet att jag har rätten på min sida lyckas jag  med lätthet övertyga förlossningspersonalen  om hur viktigt det är att min bebis och jag både får en ostörd bonding och sen avnavling, oavsett  vad  det blir för förlossning ” .

Hör gärna av dig igen och berätta hur det går och hur det känns. Vi är många som finns här för dig  och som kan komma med stöd och råd om du vill ha det.

Saxat ur ett  inlägg från en annan tråd, där en neonatalsköterska förklarar varför det inte går att göra livräddning med intakt navelsträng:

 ” Men jag tror ändå och fortsatt att man inte kan jämställa ett återupplivande på mammas ben (jag hade förklarat för henne att barnet skulle ligga mellan mammans ben)  med pappa, moderkakor och allt som pågår där med att kunna ta barnet en bit från mamma och kunna jobba effektivare.”

Jag tänker  då på 
">chimpansmamman  som lyckas med konststycket att med en äldre unge på ryggen, den nyfödda på magen och moderkakan i ena handen,  fly upp i ett träd när  hon blir jagad av babianer som  är ute efter moderkakan.
Hon kan hon!  

För er som kanske har missat det; tidig avnavling är alltså ett icke evidensbaserat ingrepp. Och det borde verkligen inte vara någon ursäkt att fortsätta med det bara för att ”man alltid har gjort så” . Utan det borde ju för 17 stoppas bums!! 

Helt obegripligt att det ens kan vara tillåtet att fortsätta med det innan man forskat på vad det här kan få för konsekvenser  (genom att studerat data, inte använda "försökskaniner")

Lägg märke till det som Elisabeth Alleman säger på  We can be much kinder,  som f.ö. är den bästa video jag vet om avnavling:

“The intervention was never studied to begin with. It was implemented as routine. Now to STOP it, we have to have studies to prove that it is safe to quit.”


Verkar som att man numera måste klicka i att man är 18 år innan videon går att öppna  (oanständigt mycket naken hud - huuvva! )

Jag har alltid haft en känsla av att det är barnet själv som bestämmer när det är dags att födas och som sätter igång själva processen.

Och nu hittade jag det här på New Scientist 

Min översättning: ”Släpp ut mig - Det är fostret som bestämmer när det är dags att födas. Modern  lyder bara order från sitt omättliga/otåliga foster”.

”På senare tid har  en helt annan bild av barnets roll i födelsen vuxit fram. De flesta forskare tror att det är en faktiskt ”envåldshärskare”  som dikterar när sammandragningarna ska börja. ”


Vad tror du om det här?

Vad bra att du frågade din kurskamrat och att du redan har fått svar. Det var ju goda nyheter att de slutat med tidig avnavling i Halmstad nu.

Men då behöver hon väl knappast informerar föräldrarna om det, när det ändå är sen avnavling? För jag har lite svårt att tänka mig att hon informerade  under tiden  studien pågick, med tanke  på det bemötande  bl.a.  de här Halmstadsföräldrarna fick.

Och de här 


 Angående resultatet av studien, så kan jag tänka mig att det hade blivit större skillnad mellan de tidigt och sent  avnavlade barnen om man istället för att klampa redan efter 2-3 minuter hade låtit navelsträngen pulsera färdigt,  och om barnen  hade fått komma i mammas famn meddetsamma istället för att  först hållas  under placentanivå.  Då  blir det ju förstås stresshormoner som frigörs  istället för oxytocin , och vi vet ju hur  helande och läkande  oxytocon är.