J*vla haggor som bara lägger sig i

Hej

har bara läst TS.

Vårt sammhälle är uppbyggt på så vis att unga skall ha respekt för äldre. Äldre får tydligen uppföra sig som de själv vill.

Det är konstigt hur man som "gammal" får uppföra sig hur man vill, men att alla unga "inte" kan upföra sig (i alla fall enligt många "gamla")

Jobbar själv på butik och av alla kunder så är det oftast pensionerer eller äldre folk som uppför sig ohyfsata eller oträvlig mot oss som jobbar som försäljare.

Unga har oftast respekt för äldre (inta alltid, men största delen har det) men dock är det en mycket större kategori av äldre som inte har någon respekt för oss yngre. Jag är inte så ung ( snart 30) men ändå så ung att äldre ofta kan säga taskiga komentarer eller bli sura då de inte får som de önskat m.m.

Då jag började jobba hadde jag trott att det skulle va ungdomarna som skulle vara oträvligast och säga elaka saker till en om de inte fick som de ville men INTE. Blev mycket förvånad i början men nu har jag vant mig.

men till saken : Äldre tror ofta att de vet bäst om de talar med någon som är yngre. Ingen skilnad vad saken gäller, eller hur mycket erfarenhet man har eller inte har. Den yngre skall vara tyst, ha respekt för den äldre, höra på och lära sig, för unga vet och kan inget.

Ta inte åt dig säg åt dem att dra åt skogen eller ännu bätre säg åt dem nått i stil med : Ja då du va ung kanske det var så men idag vet ungdomarna bätre än så, därför gör vi nuförtden på detta sätt......

Äldre skall också visa respekt mot yngre.

Barn kan börja testa/trottsa före det fyllt 3 år!

Har egen erfarenhet!!!!!!!!

Eller är det inte att testa sin mors envishet när man sitter 1 1/2 h vid matbordet för att man inte vill säger tack för maten då man är  ca 2 1/2 år?

jag också....kan du svara ?

Jag skall svar dig på denna punkt då du funderade om jag hadde haft min dotter att sitta vid matbordet 1 1/2 h för att hon inte villa säga tack för maten. Ja det har jag, för hos oss hör det till uppfostran att ett barn/vuxen säger tack för maten (vilket hon började med då hon lärde sig säga tack , typ vid 1 års ålder).

Vanligtvis sa hon /säger hon alltid tack innan hon går från bordet, men skulle testa vad som händer om man inte säger tack. Hon lärde sig med en gång att det löns att säga tack för maten 1 1/2 h tog det.

Men vad skulle ha hänt om jag hadde låtit henne gå från bordet utan att säga tack, jo min dotter hadde vunnit, vilket i sin tur antagligen hadde medfört att hon flera gånger gått från bordet och inte sakt tack. Hon skulle kanske  lättare komma på tanken att hon nog får sin vilja genom om hon bara gnäller lite mera.

Denna sak är ju i sig själv en bagatell, att man glömmer säga tack eller inte säger det är nog inte hela världen, men då jag sade åt henne att hon inte fick lämna bodet före ordet tack kom så håller jag det. Min dotter lärde sig säkert att jag inte ger mig, ett nej är ett nej.

Du har ett barn på snart två har jag förstott, jag säger bara du kan omöjligt ha samma erfarehet av barn som t ex jag som har en dotter på snart 6 år. Jag har gått egenom alla åldrar från 0-5, du har bara kommit från 0-2 ännu, du har mycket framför dig. Jag menar nu inte att du inte skulle väta nått men då du pratar om åldern 3 som om du viste vad den går ut på. Jo jag vet att du jobbar med barn, men barn är inte lika danna hemma mot sina föräldrar som de är mot dagis tanter eller grannen.

Jag fick många mothugg då jag skrev vad jag skrivit. Men som många tyker att jag är en dålig mamma, inte har nån kärlek, respekt eller dylikt till mitt barn.

Alla uppfostrar sina barn på olika sätt och jag tror inte att man skall ge sig i en strid med ett barn, ingen skillnad av ålder. Är då barnet 1 1/2 eller 4 då de börjar trotsa så bör man inte bara för att barnet är litet och inte borde förstå vid den åldern, låta det göra som det vill.

Jag valde att inte låta henne stiga upp från bordet och gå. Jag hadde sakt att hon skulle säga tack för maten, hon sa det inte. Det var inte ordet tack i sig själv som var problemet. Problemet vara att hon måste lära sig att göra som man säger. Om ni tror att hon satt på en stol i köket själv och stirrade tror ni fel. Jag satt bredvid henne hela tiden och pratade med henne. Med jämna mellanrum frågade jag om hon var berädd att säga tack ännu. Det tog 1 1/2 timme innan hon konstaterade att hon måste säga tack.

Jag behöver sällan säga nej åt henne idag. Då jag säger det vet hon att det betyder nej.
Kan ta som exempel då man kör båt om hon är på väg att kliva över kankten på båten kan det vara livsviktigt att hon hör på och förstår att ett nej är ett nej. Eller om jag säger att man inte får klä av sig flytvästen under båtfärden. Jag kan inte om jag är ensam försöka stoppa henne då, det tar en liten stund innan man har fått stannat båten osv.

Från en sak till en annan, så ni får nått annat att fundera på än min uppfostran av mitt barn, fundera på er egen uppfostran till era barn:
Hur många av er har haft barn som har skrikit i en butik för att de vill ha godis eller dylikt? hur taklar ni det? Har sätt så många olika varianter i mitt arbete. Kom ihåg att vara uppriktiga!!!!! Alla får inte tyst på sina barn med att säga att de skall vara tysta. Hur gör ni? Har de skrikit flera gånger? Diskutera det en stund nu så har ni nått annat att fundera på än hur jag uppfostrar mitt barn. Ni är alla sådana som tillrättavisar andra om hur man skall göra har ni tänkt på det.

Har du funderat på vilken milsvids skillnad det är: VILJA säga tack och MÅSTE säga tack.

Det är en stor skillnad mellan att vilja och att måsta.

Men att säga tack för maten hör till god uppfostran, någon som inte tycker det????

Ni som jobbar på förskolan/dagis/skolan är det inte så att barnen alltid efter maten säger tack?
Vad är då det om inte ett måste att säga tack, tror ni att barnen säger det av fri vilja? Nej de säger tack för att vi vuxna (föräldrar och dagispersonal) har lärt barnen att man säger tack efter maten, inte gör barnen det av fri vilja de gör det för att det hör till.

Inte vet jag vem som bestämmer att de skall tacka för maten, eller till vem de skall säga det, förskolepersonalen/dagispersonal m.m. Men på alla dagis jag hört talas om tackar barnen på nått sätt för maten, troligt vis för att personalen försöker lära dem att det hör till att säga tack då man blir bjuden på mat.

Menar du att ni inte tackar för maten på den förskola som du arbetar på, när skall barnen veta när de får gå från maten? sitter alla kvar/får de gå då de är färdiga?

På den förskola där min dotter går sitter de kvar och alla går från bordet på samma gång, alla tackar för maten på samma gång.

Överlag får man ju fundera var du arbetar om ni har 80 barn på en förskola. Vilken kommun godkänner att 80 barn är i samma förskola. Hoppas att ni har dem i skilda grupper på max 20-25 barn annars kan barnen ju knappast lära sig säga tack eller nått annat.

Det var ju en J***A tur att du inte tvingar dem att äta, fattar inte varför du skrev ut det. Tror du att jag tvingar mitt barn att äta upp maten?

Jag tycker också att det är självklart att du skall säga tack, inte bara barnen.

Ni som skriver här vet ni om att ni kränker mig, e det rätt att sitta och häva ur sig saker som att någon inte är en bra mamma, att man borde steriliseras, att man inte vet nått....baserat på en sak som jag skrivit här på FB.

Ni vet inget om hur jag annars taklar problem. Ni vet inget om hurudan min dotter är idag och hurudan hon var då hon var 2 åring. Som sakt alla barn är olika. Alla barn kan inte uppfostras på samma sätt.Min etta har skrikit i butik två gånger för något hon inte fick, vi stod i kassan och var på väg ut. Jag var ensam med henne. Hon fick skrika, sen när hon skrikit klart så pratade vi om varför hon blev arg och då visste hon faktiskt inte det.

Det som är lite roligt med era svar är att ni alla svarat ganska lika. Ni skulle inte bry er, ni skulle handla färdigt och sedan ta det skrikande barnet ur butiken, kanske prata med det, men ingen skulle ge godiset åt barnet eller "muta" det med något annat för att få tyst på det.

Dessa svar är kanske det som alla säger att man borde göra om ett barn skriker i butiken, som det står i böcker att så skall man göra.

Svara mig då: Jag jobbar i butik och har under mina år set hundra tals olika mammor med lika många olika barn. Alla taklar problemen på olika sätt. Vissa som ni förklarat, vissa blir flygandes förbannade själva och skriker åt barnen att vara tysta. Andra ger dem godiset så de skall vara tysta, vissa försöker avleda barnet och visar/pratar om något annat, vissa lämnar kvar barnet och bara går. Jag har till och med sett en mamma som la sig ner på golvet och skrek och sparkade lika som barnet. Barnet tysnade, funderade säkert vad mamman höll på med.

Det intressanta är hur ni kunde svara så lika. Är det grupptryck, det är så man skall göra, hur man sedan gör i en riktig situation det är något annat. Det kan vara att ni nu just hör till den grupp som gör på det viset som ni skrivit för visst det finns många sådana. Men det finns många som hör till de andra grupperna också. Är de då dåligare föräldrar för att de gör på det viset?

Jag vill inte att ni tar illa upp men jag ville ta fram ett exempel på hur olika man kan uppfosta sina barn och jag tycker inte att man skall dömma och säga vad som är rätt och fel,  och börja kränka folk för hur de uppfostrar sina barn. Jag skulle aldrig tillrättavisa en mamma ung eller gammal i  t ex butiken och säga : sluta skrika åt dit barn och sätt den i vagnen, handla färdigt och prata med henne sen. Mamman måste få skrika åt sitt barn om hon nu tycker att det är bästa sättet att lösa problemet på. Jag tycker inte det bästa sättet att lösa problemet är att skrika åt sitt barn men det är min syn på saken.