J*vla haggor som bara lägger sig i

Anonym (Jag blir såå arg)

Äldre 27 Mar 22:47
268 svar

Citera Visa endast Anmäl

J*vla haggor som bara lägger sig i

Jag och min son som är lite över 2 år åkte till badhuset idag, Och jag såg verkligen fram emot det för jag visste hur kul vi skulle få det! Men det är alltid någon som förstör det roliga!
Nu till saken

Vi hade precis kommit dit och var poväg in i omklädnings rummet för att byta om. Och då stannade sonen till för att titta på något. Och jag sa till honom i vanlig ton att han skulle komma till mig. Men han hörde inte vad jag sa och då sa jag det lite högre. Lät inte sur eller något. Ville bara att han skulle komma till mig. Och när han kom till mig så sa jag lungt och försiktikt till honom om han inte lyssnar på mig så får vi åka hem.(För det är ju farligt att vara i ett badhus om han inte lyssnar) Jag såg att han förstog vad jag sa och så gick han in till omklädnings rummet. Och då kom en mamma (40+) och sa till mig att när man är sååå liten som min son är så fattar inte han vad man säger, jag kommer ihåg när mina barn var så små. Jag blev helt paff och sa till henne jätte surt att hon inte skulle bry sig och jag känner min son. Jag är hans mamma jag BESTÄMMER!

Jag blev skit sur. Bara för att jag är en ung mamma så kan inte jag något. Inte uppfostra min egen son så nån annan behöver lägga sig. IN MY AS! Jag är en underbar mamma och det vet jag. Jag skadade inte min son på något vis. Det är inte första gången en kärring lägger sig i vad jag gör och hur jag uppfostrar min son.

Klart man ska lägga sig i när det väl gäller, men en sån töntig sak att jag höjde rösten till min son för jag ville att han skulle komma är något alla mammor gör. Jag är inget undantag- Men bara för man är ung så ska folk säga vad dom tycker och tänker!!

Och jag bara hatar när människor som inte känner oss lägger sig i!
Jag vet fortfarande inte vad jag gjorde för fel. Jag skadade inte honom, men mer jag tänker på detta desto argare blir jag......

Fan snälla j*vla 40+ mammor, sluta lägg i er så mkt i vad andra gör. Jag tycker det är jätte jobbigt att hitta på saker med min son bara för att jag vet att folk tittar på en bara för man är ung mamma. Och då blir man ju jätte nervös. Eller så tror folk att jag är min sons stora syster! Och den komentaren hatar jag med!
Men bara för min sons skull så gör jag saker med han iallafall.
Allt skulle bli mkt änklare om folk lät mig vara...

Jag är en stolt mamma till min son, jag är en underbar mamma, jag avgudar min son. Älskar honom över allt annat!!!! Skulle aldrig skada honom på något vis!

Tycker ni att jag över reagerar???

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-28 00:21
Det värmer verkligen av alla ni som har svarat med snälla och gulliga kommentarer=)
- «
- ‹
- Sida 20 av 26
- 14
- 15
- 16
- 17
- 18
- 19
- 20
- 21
- 22
- 23
- 24
- 25
- 26
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden J*vla haggor som bara lägger sig i
Glitter2

Äldre 5 Apr 21:28
#191

Citera Visa endast Anmäl

Respekt mot unga
Herregud vilken vidrig människosyn! Det har inte ett skit med ålder att göra, du är tydligen sån som person. Vadå respekt mot unga? Varför skulle jag visa dig respekt? Du som inte ens kan visa ditt eget barn respekt!
Hoppas jag aldrig behöver träffa dig

Såna här idiotiska inlägg gör mig riktigt förbannad!

Till ts
fattar inte problemet.
Glitter2

Äldre 5 Apr 21:29
#192

Citera Visa endast Anmäl

snodde den här från Dahmers blogg

Blir ju skitbra sen.... om man nu tänker på att barn gör som man gör och inte som man säger. Jag kan verkligen se hur barnet ifråga i framtiden tvingar sin gamla mamma att sitta kvar tills hon säger tack efter maten när mamman är gammal nog att sitta på ett hem.
Cloud Berry

Äldre 5 Apr 23:01
#193

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-03-30 18:48:19 följande:
Jag skall svar dig på denna punkt då du funderade om jag hadde haft min dotter att sitta vid matbordet 1 1/2 h för att hon inte villa säga tack för maten. Ja det har jag, för hos oss hör det till uppfostran att ett barn/vuxen säger tack för maten (vilket hon började med då hon lärde sig säga tack , typ vid 1 års ålder).Vanligtvis sa hon /säger hon alltid tack innan hon går från bordet, men skulle testa vad som händer om man inte säger tack. Hon lärde sig med en gång att det löns att säga tack för maten 1 1/2 h tog det. Men vad skulle ha hänt om jag hadde låtit henne gå från bordet utan att säga tack, jo min dotter hadde vunnit, vilket i sin tur antagligen hadde medfört att hon flera gånger gått från bordet och inte sakt tack. Hon skulle kanske lättare komma på tanken att hon nog får sin vilja genom om hon bara gnäller lite mera.Denna sak är ju i sig själv en bagatell, att man glömmer säga tack eller inte säger det är nog inte hela världen, men då jag sade åt henne att hon inte fick lämna bodet före ordet tack kom så håller jag det. Min dotter lärde sig säkert att jag inte ger mig, ett nej är ett nej.Du har ett barn på snart två har jag förstott, jag säger bara du kan omöjligt ha samma erfarehet av barn som t ex jag som har en dotter på snart 6 år. Jag har gått egenom alla åldrar från 0-5, du har bara kommit från 0-2 ännu, du har mycket framför dig. Jag menar nu inte att du inte skulle väta nått men då du pratar om åldern 3 som om du viste vad den går ut på. Jo jag vet att du jobbar med barn, men barn är inte lika danna hemma mot sina föräldrar som de är mot dagis tanter eller grannen.
Stackars barn. Verkligen. Fyfan vilken tragisk barndom vissa barn får. ${#lang_emotions_cry}$
Anonym

Äldre 5 Apr 23:06
#194

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-05 16:52:11 följande:
Jag fick många mothugg då jag skrev vad jag skrivit. Men som många tyker att jag är en dålig mamma, inte har nån kärlek, respekt eller dylikt till mitt barn. Alla uppfostrar sina barn på olika sätt och jag tror inte att man skall ge sig i en strid med ett barn, ingen skillnad av ålder. Är då barnet 1 1/2 eller 4 då de börjar trotsa så bör man inte bara för att barnet är litet och inte borde förstå vid den åldern, låta det göra som det vill. Jag valde att inte låta henne stiga upp från bordet och gå. Jag hadde sakt att hon skulle säga tack för maten, hon sa det inte. Det var inte ordet tack i sig själv som var problemet. Problemet vara att hon måste lära sig att göra som man säger. Om ni tror att hon satt på en stol i köket själv och stirrade tror ni fel. Jag satt bredvid henne hela tiden och pratade med henne. Med jämna mellanrum frågade jag om hon var berädd att säga tack ännu. Det tog 1 1/2 timme innan hon konstaterade att hon måste säga tack.Jag behöver sällan säga nej åt henne idag. Då jag säger det vet hon att det betyder nej. Kan ta som exempel då man kör båt om hon är på väg att kliva över kankten på båten kan det vara livsviktigt att hon hör på och förstår att ett nej är ett nej. Eller om jag säger att man inte får klä av sig flytvästen under båtfärden. Jag kan inte om jag är ensam försöka stoppa henne då, det tar en liten stund innan man har fått stannat båten osv.Från en sak till en annan, så ni får nått annat att fundera på än min uppfostran av mitt barn, fundera på er egen uppfostran till era barn:Hur många av er har haft barn som har skrikit i en butik för att de vill ha godis eller dylikt? hur taklar ni det? Har sätt så många olika varianter i mitt arbete. Kom ihåg att vara uppriktiga!!!!! Alla får inte tyst på sina barn med att säga att de skall vara tysta. Hur gör ni? Har de skrikit flera gånger? Diskutera det en stund nu så har ni nått annat att fundera på än hur jag uppfostrar mitt barn. Ni är alla sådana som tillrättavisar andra om hur man skall göra har ni tänkt på det.
Jag är helt för att man ska lära barn visa respekt. Men jag tror inte att det bästa sättet att lära dem det är att bryta ner deras vilja.
Triskele

Äldre 6 Apr 04:06
#195

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-05 16:52:11 följande:
Problemet vara att hon måste lära sig att göra som man säger.
Med jämna mellanrum frågade jag om hon var berädd att säga tack ännu. Det tog 1 1/2 timme innan hon konstaterade att hon måste säga tack.
Kan ta som exempel då man kör båt om hon är på väg att kliva över kankten på båten kan det vara livsviktigt att hon hör på och förstår att ett nej är ett nej. Eller om jag säger att man inte får klä av sig flytvästen under båtfärden. Jag kan inte om jag är ensam försöka stoppa henne då, det tar en liten stund innan man har fått stannat båten osv.
Hur många av er har haft barn som har skrikit i en butik för att de vill ha godis eller dylikt? hur taklar ni det? Har sätt så många olika varianter i mitt arbete. Kom ihåg att vara uppriktiga!!!!! Alla får inte tyst på sina barn med att säga att de skall vara tysta. Hur gör ni? Har de skrikit flera gånger? Diskutera det en stund nu så har ni nått annat att fundera på än hur jag uppfostrar mitt barn. Ni är alla sådana som tillrättavisar andra om hur man skall göra har ni tänkt på det.
Du kanske borde anpassa uppfostran efter vad barnet kan förstå och ta till sig, om det tar mer än ett par minuter handlar det inte om att barnet trotsar, då handlar det om att barnet inte kognitivt kan ta till sig saken.
Ditt barn konstaterade ingenting, du kan inte projicera på detta sätt, det är direkt destruktivt. Man kan inte konstatera något man inte har förstått.
Och varför uppfostrar du ditt barn att lyda blint?
Ska man åka båt med barn så är det en bra idé att sätta barnet i sele med flytväst och överlåta till en vuxen, som inte kör båten, att ta hand om barnet. Att tro att barnet kan förstå konsekvensen av att kliva ut från båtssidan är vansinne.
Likaså att framföra något fordon utan barnet fastspänt.
Jag ser inte vitsen med att tysta barnet. Man tar det ut ur butiken så får det skrika av hjärtans lust. Blir inget godis för det. Men det skadar inte heller barnet att neka detta just godis.
Det är en jäkla skillnad på att tillrättavisa en vuxen som kan förstå och ta till sig och att plåga ett barn som inte har kapacitet att förstå.
*ideas are bulletproof*
Anonym (förskollärare)

Äldre 6 Apr 10:17
#196

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-05 16:52:11 följande:
Jag fick många mothugg då jag skrev vad jag skrivit. Men som många tyker att jag är en dålig mamma, inte har nån kärlek, respekt eller dylikt till mitt barn. Alla uppfostrar sina barn på olika sätt och jag tror inte att man skall ge sig i en strid med ett barn, ingen skillnad av ålder. Är då barnet 1 1/2 eller 4 då de börjar trotsa så bör man inte bara för att barnet är litet och inte borde förstå vid den åldern, låta det göra som det vill. Jag valde att inte låta henne stiga upp från bordet och gå. Jag hadde sakt att hon skulle säga tack för maten, hon sa det inte. Det var inte ordet tack i sig själv som var problemet. Problemet vara att hon måste lära sig att göra som man säger. Om ni tror att hon satt på en stol i köket själv och stirrade tror ni fel. Jag satt bredvid henne hela tiden och pratade med henne. Med jämna mellanrum frågade jag om hon var berädd att säga tack ännu. Det tog 1 1/2 timme innan hon konstaterade att hon måste säga tack. Jag behöver sällan säga nej åt henne idag. Då jag säger det vet hon att det betyder nej. Kan ta som exempel då man kör båt om hon är på väg att kliva över kankten på båten kan det vara livsviktigt att hon hör på och förstår att ett nej är ett nej. Eller om jag säger att man inte får klä av sig flytvästen under båtfärden. Jag kan inte om jag är ensam försöka stoppa henne då, det tar en liten stund innan man har fått stannat båten osv. Från en sak till en annan, så ni får nått annat att fundera på än min uppfostran av mitt barn, fundera på er egen uppfostran till era barn: Hur många av er har haft barn som har skrikit i en butik för att de vill ha godis eller dylikt? hur taklar ni det? Har sätt så många olika varianter i mitt arbete. Kom ihåg att vara uppriktiga!!!!! Alla får inte tyst på sina barn med att säga att de skall vara tysta. Hur gör ni? Har de skrikit flera gånger? Diskutera det en stund nu så har ni nått annat att fundera på än hur jag uppfostrar mitt barn. Ni är alla sådana som tillrättavisar andra om hur man skall göra har ni tänkt på det.
Jag skulle aldrig låte ett barn sitta kvar i 1,5 timme för att få ett tack, som andra skrivit så förstår inte barnet varför det måste säga tack. Barnet lär sig inget av det . Däremot om du säger tack för maten när ni är klara så lär sig barnet mer av det.

Min etta har skrikit i butik två gånger för något hon inte fick, vi stod i kassan och var på väg ut. Jag var ensam med henne. Hon fick skrika, sen när hon skrikit klart så pratade vi om varför hon blev arg och då visste hon faktiskt inte det.
Jag tycker det är stor skillnad på att inte vilja ha flytväst mot att tvingas säga tack. Att ta av sig el vägra ha flytväst är en säkerhetsfråga och något barnet inte kan välja. Om man har möjlighet kan ju barnet isåfall välja att inte följa med.

Nu är ju dit barn så litet men hur gör du med andras barn om ditt barn har kompisar hos sig som inte säger tack, får de sitta kvar också? Visst ska man kunna säga till andras barn, men vad händer i en sån situation för dig.

Vad gör du om barnet inte vill äta, leker vid matbordet? Tvingar du det sitta kvar då också o äta maten som blivit kall. Vart hade din gräns gått, när hade barnet fått lämna bordet? Hade dusutit där i fem timmar om det krävts, hade du sutit där över läggningstid om det krävts?

Jag jobbar med barn, jag tvingar dem aldrig att varken säga tack el förlåt, sådant ska komma från hjärtat och ha en betrydelse. Om man gör illa någon och sen blir tvingad att säga förlåt, vad betyder det ordet? Och vad lär sig barnen? "jo de lär sig att det är ok att slå bara jag säger förlåt sen.
Anonym (Respekt mot Unga)

Äldre 6 Apr 10:28
#197

Citera Visa endast Anmäl

Triskele skrev 2010-04-06 04:06:56 följande:
Och varför uppfostrar du ditt barn att lyda blint?

Vem är det som säger att jag uppfostra ett barn att lyda blint, inte jag. Jag har sakt att ja vill att hon lär sig att då jag säger nej betyder det nej. För det kan vara viktigt att hon förstår det. Om hon sedan lyder det kan man aldrig veta, som sakt alla barn i alla åldrar trotsar. Jag sa att min dotter nu inte så ofta trotsar mig då jag säger nej, Hon kan trotsa mig på andra sätt som om jag säger till henne att komma bort från vattenbrynet för att hon blir blöt. Hon vill inte , trotsar och visar sin vilja, vad händer jo mitt barn blir antagligen blött. Skulle inte komma på tanken att förbjuda henne att vara vid vattenbrynet, det skadar henne inte att vara där, det som händer är att hon blir blöt och förstår att ja det var därför mamma sa att jag skulle komma bort. Det är absurt att tro att ett barn aldrig trotsar sina närmaste, men man kan försöka få dem att förstå när man menar allvar.

Att ha fast en 2 åring i båten är helt ok enligt mig men inte sätter jag en sele på en 5 åring.

Jag ser inte vitsen med att tysta barnet. Man tar det ut ur butiken så får det skrika av hjärtans lust. Blir inget godis för det. Men det skadar inte heller barnet att neka detta just godis.

Tack för att du vågade svara på min fråga! Andra tycker tydligen det är ROLIGARE att diskutera hur jag uppfostrar mitt barn än fundera på hur de uppfostrar sina, vilket enligt mig är ganska skrämmande. Eller vågar ni inte svara kanske ni får mothugg på hur ni uppfostarn era barn.
Anonym (Respekt mot Unga)

Äldre 6 Apr 10:38
#198

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (trist) skrev 2010-04-05 20:15:13 följande:
Har du funderat på vilken milsvids skillnad det är: VILJA säga tack och MÅSTE säga tack.

Det är en stor skillnad mellan att vilja och att måsta.

Men att säga tack för maten hör till god uppfostran, någon som inte tycker det????

Ni som jobbar på förskolan/dagis/skolan är det inte så att barnen alltid efter maten säger tack?
Vad är då det om inte ett måste att säga tack, tror ni att barnen säger det av fri vilja? Nej de säger tack för att vi vuxna (föräldrar och dagispersonal) har lärt barnen att man säger tack efter maten, inte gör barnen det av fri vilja de gör det för att det hör till.
Anonym

Äldre 6 Apr 10:43
#199

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-05 16:52:11 följande:
Jag fick många mothugg då jag skrev vad jag skrivit. Men som många tyker att jag är en dålig mamma, inte har nån kärlek, respekt eller dylikt till mitt barn. Alla uppfostrar sina barn på olika sätt och jag tror inte att man skall ge sig i en strid med ett barn, ingen skillnad av ålder. Är då barnet 1 1/2 eller 4 då de börjar trotsa så bör man inte bara för att barnet är litet och inte borde förstå vid den åldern, låta det göra som det vill. Jag valde att inte låta henne stiga upp från bordet och gå. Jag hadde sakt att hon skulle säga tack för maten, hon sa det inte. Det var inte ordet tack i sig själv som var problemet. Problemet vara att hon måste lära sig att göra som man säger. Om ni tror att hon satt på en stol i köket själv och stirrade tror ni fel. Jag satt bredvid henne hela tiden och pratade med henne. Med jämna mellanrum frågade jag om hon var berädd att säga tack ännu. Det tog 1 1/2 timme innan hon konstaterade att hon måste säga tack.Jag behöver sällan säga nej åt henne idag. Då jag säger det vet hon att det betyder nej. Kan ta som exempel då man kör båt om hon är på väg att kliva över kankten på båten kan det vara livsviktigt att hon hör på och förstår att ett nej är ett nej. Eller om jag säger att man inte får klä av sig flytvästen under båtfärden. Jag kan inte om jag är ensam försöka stoppa henne då, det tar en liten stund innan man har fått stannat båten osv.Från en sak till en annan, så ni får nått annat att fundera på än min uppfostran av mitt barn, fundera på er egen uppfostran till era barn:Hur många av er har haft barn som har skrikit i en butik för att de vill ha godis eller dylikt? hur taklar ni det? Har sätt så många olika varianter i mitt arbete. Kom ihåg att vara uppriktiga!!!!! Alla får inte tyst på sina barn med att säga att de skall vara tysta. Hur gör ni? Har de skrikit flera gånger? Diskutera det en stund nu så har ni nått annat att fundera på än hur jag uppfostrar mitt barn. Ni är alla sådana som tillrättavisar andra om hur man skall göra har ni tänkt på det.
Synd att man inte kan tvångsterilisera folk längre! Du borde inte få skaffa barn.

Hur straffar du dig själv när du själv beter dig illa????
Anonym (förskollärare)

Äldre 6 Apr 10:47
#200

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-06 10:38:06 följande:
Har du funderat på vilken milsvids skillnad det är: VILJA säga tack och MÅSTE säga tack. Det är en stor skillnad mellan att vilja och att måsta. Men att säga tack för maten hör till god uppfostran, någon som inte tycker det???? Ni som jobbar på förskolan/dagis/skolan är det inte så att barnen alltid efter maten säger tack? Vad är då det om inte ett måste att säga tack, tror ni att barnen säger det av fri vilja? Nej de säger tack för att vi vuxna (föräldrar och dagispersonal) har lärt barnen att man säger tack efter maten, inte gör barnen det av fri vilja de gör det för att det hör till.
Barnen säger inte alltid tack för maten el tack när de får något. Visst vi uppmuntrar till det, men det är inget vi kräver av dem. Vill de tex ha såsen och bara säger "sås" så uppmuntras de till att säga till den som sitter närmast såsen tex Pelle " Kan du skicka såsen Pelle. När vi lämnar tillbaka maten på matvagnen brukar jag som vuxen säga till kokerskan " tack för maten" ibland säger barnen det också.
Oftast när vi är klara och börjar plocka undan så säger jag tack för maten och då gör barnen det också. Om jag behöver såsen och ber Pelle skicka den , då säger jag tack när jag får den , barnen hör det och brukar säga tack de också, men det är inget jag sagt att de ska göra. De gör som jag gör helt enkelt. Mitt mål är att det ska vara av fri vilja inte för att de tror att jag ska tycka bättre om dem för att de säger tack. Jag gör ingen skillnad på barn som säger tack mot barn som inte säger tack. Jag tycker inte bättre om de barn som säger tack mot vad jag tycker om de barn som inte gör det.

Visst tack är trevligt men ett tack som är menat är mycket trevligare än en tack som sägs bara för att det förväntas av mig.

«
‹
Sida 20 av 26
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden J*vla haggor som bara lägger sig i

J*vla haggor som bara lägger sig i

INNEHÅLL