J*vla haggor som bara lägger sig i

TS, att folk lägger sig i är inte vardag för endast unga föräldrar, det är så för ALLA! Jag har fler år på nacken än du och jag har fått kommentarer om det mesta; att jag har gått ut med barnet i dåligt väder (väl påpälsad och på väg till BVC), att jag inte g¨tt ut i fint väder, att jag tillämpar fri amning, samsovning, att barnet får "stå" med stöd av en vuxen....listan kan göras oändlig. Omgivningens ifrågasättande hör föräldraskapet till. Ibland har de kloka kommentarer och ibland inte.

 Skillanden mellan en bra förälder och en förälder som behöver skärpa sig är att en den senare lyssnar endast i affekt och en bra förälder lyssnar,  reflekterar, jämför och sen förkastar eller ibland till och med tar till sig.

Jag skall svar dig på denna punkt då du funderade om jag hadde haft min dotter att sitta vid matbordet 1 1/2 h för att hon inte villa säga tack för maten. Ja det har jag, för hos oss hör det till uppfostran att ett barn/vuxen säger tack för maten (vilket hon började med då hon lärde sig säga tack , typ vid 1 års ålder).Vanligtvis sa hon /säger hon alltid tack innan hon går från bordet, men skulle testa vad som händer om man inte säger tack. Hon lärde sig med en gång att det löns att säga tack för maten 1 1/2 h tog det. Men vad skulle ha hänt om jag hadde låtit henne gå från bordet utan att säga tack, jo min dotter hadde vunnit, vilket i sin tur antagligen hadde medfört att hon flera gånger gått från bordet och inte sakt tack. Hon skulle kanske  lättare komma på tanken att hon nog får sin vilja genom om hon bara gnäller lite mera.Denna sak är ju i sig själv en bagatell, att man glömmer säga tack eller inte säger det är nog inte hela världen, men då jag sade åt henne att hon inte fick lämna bodet före ordet tack kom så håller jag det. Min dotter lärde sig säkert att jag inte ger mig, ett nej är ett nej.Du har ett barn på snart två har jag förstott, jag säger bara du kan omöjligt ha samma erfarehet av barn som t ex jag som har en dotter på snart 6 år. Jag har gått egenom alla åldrar från 0-5, du har bara kommit från 0-2 ännu, du har mycket framför dig. Jag menar nu inte att du inte skulle väta nått men då du pratar om åldern 3 som om du viste vad den går ut på. Jo jag vet att du jobbar med barn, men barn är inte lika danna hemma mot sina föräldrar som de är mot dagis tanter eller grannen.

Men "Respekt mot unga"Du skriver att ditt barn trotsade dig i en och en halv timme - vad ska man då kalla ditt beteende om inte trots och envishet...Vad lärde sig ditt barn av det där - mer än att lyda blint? Att hennes vilja inte har något värde? Att tack är ett tomt artighetsord? 

Jag fick många mothugg då jag skrev vad jag skrivit. Men som många tyker att jag är en dålig mamma, inte har nån kärlek, respekt eller dylikt till mitt barn. Alla uppfostrar sina barn på olika sätt och jag tror inte att man skall ge sig i en strid med ett barn, ingen skillnad av ålder. Är då barnet 1 1/2 eller 4 då de börjar trotsa så bör man inte bara för att barnet är litet och inte borde förstå vid den åldern, låta det göra som det vill. Jag valde att inte låta henne stiga upp från bordet och gå. Jag hadde sakt att hon skulle säga tack för maten, hon sa det inte. Det var inte ordet tack i sig själv som var problemet. Problemet vara att hon måste lära sig att göra som man säger. Om ni tror att hon satt på en stol i köket själv och stirrade tror ni fel. Jag satt bredvid henne hela tiden och pratade med henne. Med jämna mellanrum frågade jag om hon var berädd att säga tack ännu. Det tog 1 1/2 timme innan hon konstaterade att hon måste säga tack.Jag behöver sällan säga nej åt henne idag. Då jag säger det vet hon att det betyder nej. Kan ta som exempel då man kör båt om hon är på väg att kliva över kankten på båten kan det vara livsviktigt att hon hör på och förstår att ett nej är ett nej. Eller om jag säger att man inte får klä av sig flytvästen under båtfärden. Jag kan inte om jag är ensam försöka stoppa henne då, det tar en liten stund innan man har fått stannat båten osv.Från en sak till en annan, så ni får nått annat att fundera på än min uppfostran av mitt barn, fundera på er egen uppfostran till era barn:.

.Från en sak till en annan, så ni får nått annat att fundera på än min uppfostran av mitt barn, fundera på er egen uppfostran till era barn:Hur många av er har haft barn som har skrikit i en butik för att de vill ha godis eller dylikt? hur taklar ni det? Har sätt så många olika varianter i mitt arbete. Kom ihåg att vara uppriktiga!!!!! Alla får inte tyst på sina barn med att säga att de skall vara tysta. Hur gör ni? Har de skrikit flera gånger? Diskutera det en stund nu så har ni nått annat att fundera på än hur jag uppfostrar mitt barn. Ni är alla sådana som tillrättavisar andra om hur man skall göra har ni tänkt på det.

Inte vet jag vem som bestämmer att de skall tacka för maten, eller till vem de skall säga det, förskolepersonalen/dagispersonal m.m. Men på alla dagis jag hört talas om tackar barnen på nått sätt för maten, troligt vis för att personalen försöker lära dem att det hör till att säga tack då man blir bjuden på mat.Menar du att ni inte tackar för maten på den förskola som du arbetar på, när skall barnen veta när de får gå från maten? sitter alla kvar/får de gå då de är färdiga?På den förskola där min dotter går sitter de kvar och alla går från bordet på samma gång, alla tackar för maten på samma gång.Överlag får man ju fundera var du arbetar om ni har 80 barn på en förskola. Vilken kommun godkänner att 80 barn är i samma förskola. Hoppas att ni har dem i skilda grupper på max 20-25 barn annars kan barnen ju knappast lära sig säga tack eller nått annat.

Barn kan börja testa/trottsa före det fyllt 3 år!Jag svarar:Har egen erfarenhet!!!!!!!!Eller är det inte att testa sin mors envishet när man sitter 1 1/2 h vid matbordet för att man inte vill säger tack för maten då man är  ca 2 1/2 år?lady Dahmer svarar:för att kunna trotsa så måste man ha full impulskontroll. När små barn beter sig "icke önskvärt" så handlar det om nyfikenhet. Barnet testar sin omgiving, "hur funkar detta", "vad händer om jag"... osv. och ursäkta... men tvingar du din tvååring att sitta kvar vid matbordet en och en halv timme för att han inte säger tack för maten??Jag svarade:Jag skall svar dig på denna punkt då du funderade om jag hadde haft min dotter att sitta vid matbordet 1 1/2 h för att hon inte villa säga tack för maten. Ja det har jag, för hos oss hör det till uppfostran att ett barn/vuxen säger tack för maten (vilket hon började med då hon lärde sig säga tack , typ vid 1 års ålder).Vanligtvis sa hon /säger hon alltid tack innan hon går från bordet, men skulle testa vad som händer om man inte säger tack. Hon lärde sig med en gång att det löns att säga tack för maten 1 1/2 h tog det. Men vad skulle ha hänt om jag hadde låtit henne gå från bordet utan att säga tack, jo min dotter hadde vunnit, vilket i sin tur antagligen hadde medfört att hon flera gånger gått från bordet och inte sakt tack. Hon skulle kanske  lättare komma på tanken att hon nog får sin vilja genom om hon bara gnäller lite mera.Denna sak är ju i sig själv en bagatell, att man glömmer säga tack eller inte säger det är nog inte hela världen, men då jag sade åt henne att hon inte fick lämna bodet före ordet tack kom så håller jag det. Min dotter lärde sig säkert att jag inte ger mig, ett nej är ett nej.Du har ett barn på snart två har jag förstott, jag säger bara du kan omöjligt ha samma erfarehet av barn som t ex jag som har en dotter på snart 6 år. Jag har gått egenom alla åldrar från 0-5, du har bara kommit från 0-2 ännu, du har mycket framför dig. Jag menar nu inte att du inte skulle väta nått men då du pratar om åldern 3 som om du viste vad den går ut på. Jo jag vet att du jobbar med barn, men barn är inte lika danna hemma mot sina föräldrar som de är mot dagis tanter eller grannen.(det sista jag skrivit var antagligen det folk började hänga upp sig på, samt att ho i den vevan antagligen skrivit i sin blogg, vilket ledde till att folk hittade denna tråd och trodde att jag haft en 1 1/2 årin att sitta stilla 1 1/2 timme  för att hon inte sa tack)I lady dahmers blogg står det: Här har vi en mamma (?) som tycker det är helt i sin ordning att tvinga sin lilla ett och ett halvtåring att sitta kvar vid bordet i en och en halv timma, för att hon ska lära sig säga tack för maten.Jag kan bara svara Lady dahmer:Hon var ju för det först inte 1 1/2 år utan 2 1/2, kolla upp fakta innan du skriver ut en massa skit i din blogg som inte stämmer!!!!!!Du hadde all fakta framför dig.

Precis så gör vi hos oss också. Sen behöver alla inte alltid vänta på alla, en del barn kan sitta länge och en del barn äter snabbare.  När man märker att de som äter lite snabbare börjar skruva på sig så kan man få börja gå, men det är aldrig någon som behöver sitta själv.

Men vad du inte tycks fatta är att det inte är något man kan fodra av ett barn på 2,5 år. Detta hamnar under kategorin psykisk misshandel. Samma argument som du använder kan ju lika gärna användas( och används) för att slå sina barn. Tvång av det slag du beskriver kan amn använda om det är ENDA sättet att hindra dem från att skada sig själva, inte för att du tycker det är fint om din lilla dotter säger tack.

Det skulle ju vara roligt att veta hur ni andra skulle takla en situation som denna om ni nu inte skulle göra som jag gjorde.Nu har jag prövat ganska många metoder före jag gjorde som jag gjorde så ös på bara så skall vi se om nån av er har nått förslag på hur man kan lösa en sådan sak som detta som jag inte prövat. Det kanske inte hjälper mig men det kan ju hjälpa någon annan somläser denna tråd och funderar över hur man kan eller inte kan uppfostra sina barn.

Så du menar att det är samma sak att ha sitt barn att sitta stilla i 1 1/2 timme som att slå det??????Enlig mig är det INTE samma sak!

Tycker många av er som jobbar med barn inte ser skillnaden mellan jobb och privat.Ni talar om att ni inte skulle göra si eller så på dagis för då skulle det hända si eller så. Hur skulle ni göra hemma?