Adoptera från Slovakien...

Vi verkar vara ett helt gäng som har/ska adoptera från Slovakien. Vi har fått våra handlingar godkända i Slovakien nu, bara att vänta...

Hej, hoppas ni som väntar snart har väntat klart... Tänkte just på vår resa till Slovakien idag, det är ganska exakt två år sedan nu men det känns som om det vore igår! Det var verkligen en fantastisk upplevelse. Kram till er alla!

Hej!
Hittade den här tråden, ser att den är gammal men men...kul! Det verkar ju vara flera som är på gång i Slovakien, eller? vi hämtade två killar där sept 2009. Nu har vi just skickat dit våra papper igen för adoption, har medgivande för ett eller två barn, även denna gång. Nu har vi något år kvar av väntan innan vår familj får växa ytterligare =) längtar sååå...

Oj, vad spännande! Grattis! Hoppas ni inte behöver vänta så länge som de som har sina handlingar där nu verkar få göra... Avundas verkligen er som gör om den här underbara resa en gång till! Varifrån kommer era barn? Vi kom också hem med våra tvillingar 2009 men i juli. Tänk att det kommer så många tvillingar från ett så litet adoptionsland!

Tack! Ja det känns såå spännande att få åka en till gång, denna gång vet man ju lite mer vad man har att vänta, även om allt med barnen blir annorlunda =) Vi har ju redan två och får vi nu två igen (vilket vi önskar) kan det ju bli lite fullt upp ;) men det är vi ju inställda på. Vilka minnen man har därifrån, så mycket känslor och sån lycka. Våra killar kommer från Kosice, men dom är inte tvillingar en är född 06 och den andra killen 08, varifrån kommer era barn?

Kan knappt föreställa mig att ha fyra... Två busiga energiknippen tycker jag själv är ganska lagom,...men jag beundrar er ork och vilja till ytterligare syskon! Pga ålder får vi ju inte heller adoptera fler gånger så även av det skälet är ytterligare en adoption inte aktuell för oss. Trots detta skulle det ha varit fantastiskt att få vara med om det igen. Jag tänkte nog automatiskt tvillingar när jag läste att ni fått ett syskonpar, det kommer ju så många tvillingpar därifrån. Även våra barn är födda i Kosice men de väste upp på ett barnhem ca 1,5 timmes bilväg därifrån, i Medzilaborce sm är en liten stad längst uppe i nordöstra hörnet av landet, på gränsen till Polen och bara någon mil från Ukraina. Antar att vi hade samma advokat oh tolk! Vi besökte dock Kosice några gånger under vistelsen, vilken vacker stad! Vad spännande det måste vara för er att se var ni hamnar nästa gång! Stort lycka till!!!

Ja, blir det fyra barn i familjen så får vi ju definitivt fullt upp, men säkert lika mycket glädje. Vi har suttit och kollat kartan mer än en gång funderat och drömt oss bort, blir härligt att få uppleva lite mer av landet, vi kan ju lika gärna hamna på andra sidan landet nu.
Mina killar var först på ett barnhem och sedan hos en fosterfamilj där de haft det jätte bra, vi har fortfarande lite kontakt.
Vi träffades bara på barnhemmet och dom sa att det bor ca500 barn där, men vi knappt såg eller hörde några barn då vi var där, trots att det var olika tider på dagen, men det var fint och frächt och fanns leksaker i mängder (på våra besöksrum iaf), fick ni någon annan bild utav ert barnhem? Det kändes som att det är en lite annan syn på barnens plats i samhället i Slovakien typ "barn ska sitta stilla och vara tysta"...märktes när man var ute på stan åkte buss el. dyligt folk runt omkring, särskilt äldre blängde på en och tystade ner barnen. (och då tyckte inte vi att de var särskilt busiga/högljudda endå) Men i det stora hela vara allt så perfekt och fungerade så jätte bra, vi var jätte nöjd med både vår advokat och tolk.
Sen är jag bara lite nyfiken men, hur gjorde dom när de skulle "lämna över" barnen till er?

Hej igen! Ja, vi upplevde barnhemmet på samma sätt som du, Zafarmannensfru. Och i övrigt även förhållaningssättet mot barn som du beskriver...Vårt barnhem var väldigt rent och fint och nytt på insidan men utsidan hade ganska stora renoveringsbehov, dock kändes det inte lika viktigt som hur det såg ut inne. Det var ca 60 barn totalt på barnhemmet uppdelade i grupper om ca 10 barn i olika åldrar i varje grupp.
Överlämnandet av våra barn blev väldigt informellt, först var vi inne i barnhemsföreståndarens rum tillsammans med psykolog, sjuksköterska och annan personal från barnhemmet samt socialsekreterare från regionen och fick ställa frågor samt fick allmän information om barnen (ungefär den samma som det som stod i handlingarna vi fick med barnbeskedet), och så skulle vi gå ut för att se på lägenheten i andra delen av barnhemmet där vi skulle bo de första dagarna tillsammans med barnen. Plötsligt när vi gick över gården i samlad trupp kom våra barn springade mot oss helt utan förvarning, vi blev ganska förvånade och tänkte att det inte kunde vara just våra för så kunde väl första mötet inte bli (vi hade förväntat oss något lite mer formellt som sagt), men jodå, det var faktiskt just våra fantastiska barn! När vi hämtat oss från den första känslomässiga stormen fick vi gå in i lägenheten med barnen och leka under "inspektion" av barnhemspersonalen och socialsekreterarna. Efter en timme eller så fick vi äta lunch med barnen och så fick vi ta över dem även om vi fick stanna kvar i lägenheten tre dagar, något vi inte hade fått information om tidigare så vi hade alla kläder och saker kvar på hotellet. Vi tyckte det var ett bra sätt att få bekanta sig med barnen i deras miljö och med assistans då och då från personalen på barnhemmet, det blev inte så definitivt för någon av oss. Efter tre nätter fick vi och barnen flytta till en stad ca 2 timmars bilväg från barnhemmet, då kom personal och socialarbetare dit i stället en gång i veckan tills domstolsförhandlingarna ägde rum ca 1 månad efter första mötet.

vilken härlig känsla det måste ha varit när ni insåg att det var just era barn som kom springande, blir lite tårögd å vad underbart.