Vi som levt i ett förhållande med psykisk misshandel.

Visst är det konstigt - att man inte tänker på det som psykisk misshandel? Men det är precis vad det är. Och jag förstod det inte heller förrän efter att jag gått och tittat runt på sidor om just detta. Jag kände igen mig i flera situationer som kännetecknar psykisk misshandel.

Men det är precis samma här.
Mitt ex kallade mig för hora, slyna, slampa. Han skrek att jag sprang och knullade runt, så fort jag gick utanför dörren (det visade sig att det var han som hade varit och legat). Han fick festa, men kom jag hem sent en gång (och hade druckit 2 cider) blev det hus i helvete! Jag var livrädd för att bråka med honom, för han blev så arg.. så jag försökte ständigt vara honom till lags, men det dög inte heller.

Han tjatade sig till sex, fast jag var alldeles för trött. Men till slut gav jag efter, för att få tyst på hans tjat. Han förnekade saker, påstod att jag inte sagt saker (som jag visste att jag sagt).

Under en period försörjde jag honom. Hade två jobb och heltidsstudier. Jag fick hoppa av högskolan.
Men när vi fick vårat barn, så jobbade han.. då fick jag höra för att jag bara var hemma och "slappade" under min mammaledighet. Han blev tokig om jag slösade på pengar (att slösa var att storhandla mat) men han köpte dyra kläder, datorer, spel osv.

Värst av allt, enligt mig; var att han kunde sitta och ignorera mig (alt. skratta åt mig), när jag grät.. efter att han tryckt ner mig.

-

Men som sagt - jag gick..

Det där med att slänga saker i väggen känner jag igen..

Jag kan ha fel, men har man inte mer rätt att neka umgänge med barnet om pappan ej varit med?
Tror iaf att t.ex. soc kan säga att "du bör helst inte.."

Mitt ex kunde inte heller säga förlåt. Vilket gjorde att jag sa det istället, bara för att slippa bråk.

Men tjejer - hur mår ni idag?

Jag har nämligen en väninna vars ex ej är med i bilden. Hon har fått höra att hon INTE får lämna bort barnet till ifall pappan vill det. Socialen har gett henne den regeln. (Visserligen har pappan ett flertal bokstavskombinationer och kriminella handlingar med sig)..

Jag märker att ni skriver att ni också haft problem med exens mammor.. Det har varit samma sak här. Hon har alltid varit lite knepig, men hon gav sig sjutton på att hon INTE skulle tycka om mig. Och var t.ex. disken framme så frågade hon mig om varför JAG inte diskat osv.. Hon verkade inte alls tänka på att det fanns fler vuxna i hemmet. Jag började till slut tro att det var mig det var fel på.

Nu har jag funnit kärleken på nytt och får höra att jag faktiskt är en trevlig människa! Av svärmor, svärfar och övriga släktingar. Jag är i chocktillstånd! Har aldrig känt mig så omtyckt som nu..

Jag var istället tvärtom. Inte fin nog, för deras familj. Fick den känslan i alla fall.
Deras familj var inte överklass, men de ville gärna framstå som det. Min familj var tvättäkta arbetarklass..

Exets mamma kontaktade mig på min födelsedag, via Facebook. Hon gratulerade. Jag tyckte det var helkonstigt, eftersom hon aldrig annars hälsar om vi möts. Man ser hur gärna hon undviker mig. Exet kontaktade mig via internet. Anklagade mig för saker, kallade mig för fula ord. Öppet, både på facebook och i blogg. Men nu har jag ingetdera kvar, så ska de kontakta.. så blir det på telefon.

visst är det konstigt. man blir anklagad för att vara den som knullat bakom den andres rygg, men sedan kommer det fram att det minsann varit tvärtom.