strulmaja skrev 2011-09-08 23:18:34 följande:
Hehehe, min fröken i låg och mellanstadiet brukade säga det här klassiska som många med ADHD får höra: Du kan om du vill, om du bara försöker. På kvartsamtalen var det väl mest det mina föräldrar också fick höra, att jag aldrig räckte upp handen, att jag var för tyst och blyg, att jag behövde ta för mig mer och visa att jag kunde för som sagt, förståndet var det ju inget fel på.
Arbeten och studier med tydliga riktlinjer och ramar är nog det som funkat bäst för mig också. MEN jag tycker samtidigt att det är ett väldigt tråkigt och stelt sätt att arbeta eller plugga på. Jag vill ha mer eget ansvar och själv kunna styra mina tider, känna att det finns möjlighet för flexibilitet etc. Problemet är bara att jag får väldiga problem, precis som du, med att få något gjort överhuvudtaget och för min del beror det på min enormt stora oförmåga att planera, strukturera och organisera. Trots att jag vet att man bör dela upp sina uppgifter i mindre delmål och börja med det viktigaste glömmer jag detta gång på gång. Det medför att jag måste lägga extra tankekraft, energi och tid på allt jag tar mig för och allt blir ju 100 gånger svårare än vad det behöver vara på det sättet.
Och sådär har jag gått genom livet, i över 30 år och trott att det ska vara. Jag trodde att alla genomgick samma helvete som jag men när jag hörde mig för med vänner och bekanta visade det sig att alla inte alls hade det såhär svårt. Dom tyckte däremot att jag krånglade till allt onödigt mycket för mig själv medan dom själva hade enkla lösningar på allt. Om man har en tendens att glömma saker är det ju för bövelen bara att köpa en kalender och skriva upp det i. Men för mig har det aldrig varit "bara att köpa" och "bara att skriva".
Först måste jag hitta den perfekta kalendern och det kan ta upp till flera månader om jag inte gör ett dåligt impulsköp förstås. Sedan måste jag använda den perfekta pennan och helst inte skriva fel. Sedan ska jag dessutom komma ihåg att jag överhuvudtaget har en kalender och använda den. Vanligtvis fyller jag i första sidan med namn och adress, samt ett par födelsedagar och that´s it. Näsföljande år gör jag om samma sak, igen och igen men varje gång jag köper en ny kalender tänker jag att den HÄR gången ska jag minsann skriva och fylla i saker i den VARJE DAG. Jovisst.
Gud vad jag känner igen mig! Det där med kalender, "bara att köpa och skriva upp", eller hur!
Man ska som sagt ens komma ihåg att skriva upp saker från början och tänka på att man har en kalender att skriva upp i. Jag kollade runt på olika väggkalendrar och hittade en bra månadskalender. Stor whiteboard variant med penna och satte upp den i hallen. Visst, höll någon månad kanske sen glömdes allt bort och nu har jag gjort ett försök att flytta in den till köksväggen där man går hela tiden. Får se hur det går för den andra lilla som hänger där har inte skrivits något i ändå
Har även problem med när man ska på samtal för tror ni inte att jag glömt bort hur jag mått under veckan och har jag då en bra dag under samtalet (oftast glad att få prata av mig om problemen som jag aldrig kommer ihåg) så ser ju allt tipp topp ut. Så börjar veckan om igen med samma.
Nu i ett försök att verkligen dokumentera hur jag känner i stunden har jag laddat ner en dagboksapp till mobilen som jag ska försöka skriva i direkt, får se hur länge det håller *pust*
strulmaja skrev 2011-09-08 23:27:34 följande:
Då är jag med. Bra att dom tar det på allvar, det har dom inte gjort i mitt fall. Inget snack om sjukskrivning, inget om utvärdering, ingenting. Sådant får man ordna med själv tydligen och chansen att jag gör det är ju inte särskilt stor.
Men visst är det så att du inte fått diagnos?
Ja, har haft tur faktiskt på det området. Vet att många kämpar med myndigheter och inte främst psykiatrin.
Har ingen diagnos, bara på min generella ångest och sociala fobi. Ska kämpa för att bli utredd inom detta men känns som jag denna gången kommer få svårare att övertyga dom på psykiatrin.
Men jag känner mig som ett jäkla ufo bland andra och det kan inte vara normalt att glömma så mycket hela tiden som jag gör, inte heller hela tiden vara ute i sista minuten (eller ofta sen) hela tiden för att jag inte kan planera min tid och är världens tidsoptimist. Trots att jag kan ha gott om tid på mig gör jag ändå allt i sista minuten och många tycker väll "men gör saker tidigare då, planera bättre" och visst skulle jag det om jag
kunde men på något sätt kommer jag aldrig igång. Jag kör fast eller flummar in i allt annat.
Känner mig bara rörig, förvirrad, glömsk och flummig.
