ADD symptom hos vuxna

Jo, läkaren sa också att en depression kan ta sig uttryck såhär (han syftade väl på att det nog är deprimerad jag är) men jag känner mig ju inte nedstämd eller deprimerad. Det är väl det huvudsakliga symtomet vid depression?  

Känner du dig deprimerad?

Jo han skriver remiss. Mot slutet av samtalet lossnade det lite i skallen på mig och jag kunde berätta kort om hur det varit för mig att arbeta, att jag ofta hamnat i konflikt med chefer och andra anställda p.g.a att jag ifrågasatt regler (varför vissa regler inte gäller alla), löner och arbetsvillkor när jag tyckt dom varit orättvisa.
Läkaren menade att även om många med ADHD just hamnar i sådana situationer och konflikter med andra så kunde det ändå tyda på ett personlighetsdrag hos mig, en egenskap helt enkelt. Tyvärr (menade läkaren) har ADHD/ADD kommit att bli en diagnos och stämpel man sätter på alla dom som inte vill rätta in sig i leden, som sticker ut, som går sin egen väg och det håller jag naturligtvis med honom om är fel. Samtidigt tycker jag att det är alla läkares ansvar att faktiskt läsa på om vuxna med ADHD/ADD, hur det visar sig hos kvinnor kontra män, så att de kan bemöta personen som söker hjälp och ta denna på allvar istället för att avvisa det personen har att säga.   

Ja det säger ju sig självt. Underligt att läkaren inte nämnde något om det. Jag uppfattade det som att han inte var särskilt påläst på ämnet, utan han hade sina egna självklara uppfattningar om vad som var ADHD och inte. Skitsamma. Allt jag ville ha var en remiss och en remiss fick jag.  

 Tänka sig, jag glömmer bort den där sabla medicinen. Ja, det kanske döljer sig en depression där under, inget jag är sugen på att ta reda på faktiskt. Men det händer ju ibland att jag glömmer ta mina piller och efter en 3-4 dagar får jag utsättningssymtom i form av olustkänslor i huvudet (svårt att förklara) sedan kommer aggressiviteten och nedstämdheten smygande, sakta men säkert. Min man märker direkt när jag missat mina piller, det är som natt och dag.

Jag skulle vilja säga till alla här i tråden som funderar, tänker och tvivlar att gå på er magkänsla. Om ni känner att något är "fel", att er situation är ohållbar sök hjälp. Och om ni inte blir bra bemötta och tagna allvar, gå till nästa läkare, men ge inte upp utan stå på er. Av egen erfarenhet vet jag att det sållas helt sjukt mycket i sjukvården. Man har så mycket att göra, så många patienter och ett tight schema och det är tyvärr väldigt ofta så att de som hörs och syns mest, som inte ger sig i första taget som blir tagna på allvar. Resten, de som ger upp efter första och andra försöket, tänker man "Äh det var nog inte så farligt ändå då" om, eftersom personen gav upp "för lätt". Sedan går man vidare till nästa patient. Självklart finns det undantag. 

Det är ett sjukt, sjukt samhälle vi lever i, sjukt och orättvist. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk och tillräckligt sjuk för att bli tagen på allvar.   

 Tog man inte ens några prover???

Hypoaktivitet

Många personer med neuropsykiatriska svårigheter är tvärtom mycket lugna och passiva. Så pass att även det kan bli till ett funktionshinder. Barn som är hypoaktiva är initiativlösa, ber inte om hjälp och blir lätt bortglömda. Vid ADHD växlar ofta aktivitetsnivån i perioder mellan hyperaktivitet och hypoaktivitet. I övre tonåren och i vuxen ålder är det vanligt att överaktiviteten minskar och att hypoaktiviteten blir ett större problem.

Det är viktigt att uppmärksamma denna grupp (kallas även ibland icke-hyperaktiv). Omgivningen brukar ha en tendens att förbise dessa personers avvikande beteendemönster eftersom de oftast är ett större problem för sig själva än för andra. Här återfinns dagdrömmarna, de som uppfattas som "lugna och fina". Hypoaktiva människor kan ha samma koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter som hyperaktiva. I denna grupp finns ett stort antal av de flickor som har neuropsykiatriska svårigheter. Många är inåtvända, blyga, plikttrogna och som presterar sämre än de borde med tanke på deras förmåga. Vanligtvis överkänsliga för kritik och krav som ställs, även om de klarar av det som förväntas av dem. Undviker ofta sociala situationer för att de kan bli förvirrande och ångestväckande, inte för att de drar sig undan kontakt. Hypoaktiva människor sluter sig inom sig själv, de blir lätt handlingsförlamade och får ofta psykosomatiska besvär när de känner sig förvirrade och inte har överblick och kontroll.

http://user.tninet.se/~fxg297r/nep_adhd_hyper_hypoaktivitet.htm

Japp! Jag i ett nötskal.  

Fick lite bråttom iväg här så hann inte skriva mer men...

Ville dela med mig av detta (informationen ovan) med anledning av vad min läkare sa till mig. Han hade uppenbarligen fel. Så om någon mer än jag får höra samma sak kan ni trycka upp detta i ansiktet på dom.

Jag bad aldrig om hjälp i skolan, det var inte förrän först på högstadiet som jag vågade ta mer plats.
Vågade inte ens räcka upp handen trots att jag visste svaret på frågan läraren ställde.