Vad moraltanterna på FL har lärt oss idag:

Det finns inga lyckliga skilsmässor och skilsmässobarn kan inte må bra. Man kan heller inte vara vän med sitt ex, då älskar man nämligen inte sin nya partner. Har man inte samarbetsproblem ljuger man, och om man varit gravid utan att tycka att man är världens centrum och inte ens försökt ta livet av sin man på grund av hormonella utbrott, utan i stället bara blivit kärare är man mytoman och borde interneras för gott. 

 

Är man inte extremt svartsjuk så älskar man inte sin partner. Kärlek mäts nämligen i hur hårt man kontrollerar sin älskade.

Alternativt har man dåligt samvete och tvivlar på att man gjort/gör rätt i en viss fråga.

Att en man kan visserligen få starka känslor och band till sitt barn, men de kan aldrig känna som en kvinna känner... Ingen kan ändra på detta, för det ligger i naturen...

*ibland får jag riktigt, riktigt ont i magen*

Jepp, så "ääääär det bara". Och får en man ändå starka känslor för sitt/sina barn så är han pedofil.

Jag trodde att det var urdefinitionen av manlighet?

*favoritar*

Att man inte får sörja ett barn man varit tvungen att ta bort pga grava missbildningar som inte är förenligt med liv eller ett värdigt liv.

Ja, eller så är det så att pappor som tar hand om sina egna barn är "fjolliga fittpappor".

FL är inte bara en källa till oändlig visdom om vad man ska/inte ska göra "för annars borde man inte skaffat barn", det är också berikande för ordförrådet.

en kvinna som går tillbaka till jobbet för fort ska inte ha barn.

bråkar man ofta med sin man är det ett tecken på att man är psykopat.